Busfrö och ny familjemedlem

Lammen som Sparris fick efter trettonhelgen har nu blivit två stora busfrön som studsar runt i fårhuset och hittar på alla möjliga upptåg. Alla tackor är väldigt toleranta och snälla med dom små. Här är tacklammet med sin lilla frisyr.

En morgon hade Prinsessan, vårat flasklamm från ifjol, buffat upp stora grinden och kommit ut på stallgången. Med sig hade hon de små och en till ungtacka. Smålammen hade hittat tillbaka medan de större inte kunde pressa sig förbi grinden som bara stänger sig om man försöker tränga sig emellan från utsidan. Antagligen hade försökt hoppa igenom hålet där vattenkaret står. Det funkade då de var små men nu är de några storlekar större. Gissa om det är kul med utspillt vatten på betongglov då det är -15C... Blev till att städa det värsta innan jag åkte vidare till jobbet.

Magarna växer på alla flickor och tanter, vi har doserat ut första dosen selen och börjat utfodra med kraftfoder och helkorn. Här ser man hur stora lammen har blivit. Upplever att de vuxit bättre än dom gör på våren. Konstigt, men de får ju all mat serverad förstås och slipper ströva omkring på betet med sina mammor. Det ska bli spännande att se vad dom väger vid tre månader. 

Paus mitt på dagen, alla ligger inne och idisslar och tar det lugnt. Skönt väder gjorde att vi fick en hel del gjort utomhus i stall och loge. Öppnade de nya halmbalarna för att ströa men fick avbryta då de var fulla med jord, torr jord förvisso men ändå nedslående.

Man märker direkt när halmen är tagen av någon som inte har egna djur, då verkar det vara lite si och så med kvalitetstänk vad gäller mögel och jordbakterier.
Jag såg ut som om jag hade jobbat i ett potatislager efter de att jag försökt bre ut halmen på loggolvet för att få jorden att falla av.
Måste se mig om efter ny halm, den här kanske duger till vuxna men inte när det blir små lamm i fårhuset.
För övrigt var lördagen en lång väntan på vår nya familjemedlem. Vi gick hela dagen och väntade på barnbarnet som tillslut kom kvart i ett natten mot söndagen. Alla mår bra och den lilla killen är värdens sötaste, finaste lilla bebis som någonsin skådats. Nu börjar vårt nya liv som mormor och morfar, det ser jag verkligen famemot!

Fågelbord.

Den här varianten på fågelbord använder vi. En klädställning som man krokar upp fröautomat och talgbollshållare på. Vi utfodrar på flera ställen runt gården men den här är den mest välbesökta.
Jag gillar lösningen eftersom vi lätt kan plocka bort den när sommaren kommer. Då viker man bara ihop ställningen och hänger undan automaterna i vedboden i väntan på nästa vinter.

Ytterligare ett plus är att fåglarna gillar det här buskaget. Det gör även våra katter men sedan vi slutade utfodra på vårt gamla fågelbord som katterna lätt klättrade upp på så är det mindre intressant att vara här. Ytterligare en anledning till varför klädställningsanordningen är så bra!

Storm och foderautomat.

Stormen har vint runt knutarna i natt, riktigt obehagligt. Var ut vid midnatt för att kolla läget på gården och i stallet. Allt var på plats och inne i fårhuset var det lugnt förutom vindens tjut och att det skallrade i glasrutorna. Baggarnas hage och ingång till boxen ligger mot norr så stormen låg på rakt in, de hade trängt ihop sig i ett hörn för att få lite lä. Vi har en tung filt med plastfoder som draperi för dörrhålet och det är lite klent en sådan här gång. När det är blåsigt vet man ju aldrig vad som kommer flygande i nattmörkret, konstaterade att snön på taket iallafall såg till att plåten låg kvar!

Kurre tar sig friheter och slappar på köksbordet, han gillar inte storm eller åska, han var riktigt rädd igår kväll då han kom in från sin runda.

Nåväl det slutade blåsa innan morgonen och idag har det varit soligt och fint. Spåren efter nattens storm är nedfallna grenar och ensilage som blåst iväg över snövidderna. Ja sedan har det blivit extremt halt också, igår på dagen hade vi lite takdropp innan ovädret drog in, Det har idag förvandlats till extremt glashala ytor där det är plogat och uppkört.

Söndagen har vi både varit ute på gården och i stallet för att ordna med halm och foder inför kommande vecka, halmleverans fick vi i fredags. Jag har också monterat en foderautomat till tackorna som vi ska testa i år. Det blev lite bråk och stök kring den så vi får se hur det kommer fungera. Misstänker att de redan mest hågade kommer att stå där och putta fram pellets utan att släppa fram sina ranglåga systrar. Får kan vara bra egoistiska och bokstavligt talat gå över lik för lite kraftfoder.

Söndagar är annars en lugn vilodag hos oss, vi gör bara det nödvändigaste. Tar en promenad, dricker kaffe och löser veckans korsord vid köksbordet medan tvättmaskinen går i bakgrunden.

Det som inte dödar det härdar...

Hehe, ursäkta enahanda rapportering från den här gården just nu. Trädgårdsmästaren räknade före helgen på snömängder upp till 70 cm. Det har infriats med råge kan man säga.
Så här är det, man skottar när det slutat snöa. Det gäller att få undan allt innan det börjar om. För mer ska det bli. Ett riktigt sisyfosjobb just nu, det som inte dödar det härdar.

Att skotta med skyffel och snöbjörn när det kommer sådana här mängder är ingen hit, skönt att snöslungan fungerar.

Snöröjarna som håller efter gator och vägar i kommunerna har det de gör. Torsdag till lördag har de i princip jobbat hela tiden och prioriterat är att bussarna ska ta sig fram, resten får man ta eftersom. Det blir till att "finploga" vägarna och flytta på högar och plogkarmar när snöandet lugnar ned sig.

Hos oss skottades även farstutaket då det hade fått sig en rejäl mössa. Det ska komma mer snö, ja det har redan snöat och blåst några timmar så snöröjarföljetongen fortsätter.

Svärsonen har många timmar i kroppen då han först har en egen gård att röja, sedan även hjälper oss också sina egna föräldrar såklart. Vältränad är han men det sliter ändå.

Trädgårdsmästaren är aningen irriterad på sin skröpliga höft och axel som inte blev bättre då han skulle skotta av växthustaket här hemma. Snön har knäckt många ryggar genom åren.

Nu ska jag ta mig en kaffekopp innan jag går ut och kollar läget.

Känslan när det är helt tyst

Vi är nästan helt inbäddade i snö, hittade dom här bilderna i kameran, de är två veckor gamla. Jag och Atle är på promenad en mulen söndag efter trettonhelgen, det är lugnt och helt tyst ute.

Det är lite surrealistiskt när det är så här grått och tyst, ljudet bär inte. Det bara landar och bäddas in i all snö på något sätt. 

Just nu snöar det hos oss, trädgårdsmästaren har räknat ut att det ska komma 70 cm innan måndag, redan i morse hade det fallit nästan 20 cm pudersnö, den är lättskottad iallafall... och vitt och fint blir det.

En sådan här dag tar jag stora bilen med fyrhjulsdrift när jag kör till jobbet i grannkommunen. Kollektivtrafiken går bort idag, jag har inte lust att bli sittanden i en buss som kör fast i drivsnön.

Som sagt var, nu har vintern kommit igång ordentligt!

Skinn och bagginventering

 Årets skinnleverans kom  någon vecka innan jul, vi har sålt bra och har endast ett fåtal kvar, bland annat några brunasvarta mattskinn som är både stora och härligt lurviga.

De vita mattskinnen har gått åt som smör i solsken, mjuka och finkrusiga. De är tvättbara i maskin precis som de nedklippta babyskinnen. Självklart har vi plockat ut några babyskinn till vårt kommande barnbarn, små barn ska ha det bästa!
Jag kulle tro att det här barnet inte kommer att få ligga insvept i eller påpälsad med något tyg i fleece av återvunna Pet-flaskor eller annat konstgjort. Nej, inga små fibrer eller partiklar av plast ska hitta sig ner i det barnets luftvägar om det inte går att undvika.
Ullfibrer är naturligt och inte farligt för kroppen eller miljön. Sedan är det förstås inget som kan mäta sig i värme och komfort som ett mjukt Finullsskinn ger!

Baggen Bruse står i bakgrunden och kikar över boxkanten på vad vi gör med kompisen Putte.

Under hösten har Finullsföreningen samlat in ullprover på landets alla vuxna tackor, vi har fått våra inskickade ulltussar analyserade och bedömda i mikroskop. Det är ett led i den kartläggning och inventering som påbörjades våren 2014. Nästa steg har varit att inventera alla stambokförda Finullsbaggar från norr till söder. Baggen är ju "halva besättningen" och väldigt viktig i aveln. Finullsfåret är en utrotningshotad gammal Svensk lantras med unik ull, den är finfibrig med hög komfort, passar att ha i babykläder och plagg närmast huden då den inte sticks. Sedan har den egenskapen att även ha hög glans vilket t ex inte merinoullen har. Just ullens egenskaper är självklart viktiga för aveln men även exteriört ska avelsplanen följas.

Våra baggar Bruse och Putte fick vara med på inventeringen trots att de bara är 9 månader och inte färdigvuxna, men tanken är ju att de ska användas i aveln i många år framåt så de fick vara med iallafall.

Det var Riksdomare Barbro Nord som gjorde en avstickare upp till Norrbotten för att titta på 4 besättningars baggar. Totalt tror jag  det blev 7 baggar i Norrbotten och lika många i Västerbotten.
När Barbro ringde och berättade att hon skulle komma blev jag både förvånad och glad. Vårt land är avlångt och att bege sig 120 mil enkel väg för att titta på några baggar i kallaste Januari visar på ett stort engagemang och intresse av sitt uppdrag.

Jag vet att jag frågade henne om hon visste hur kallt det kunde vara här uppe i Norrbotten och det var hon fullt medveten om så hon skulle utrusta sig med extra mycket varma kläder innan avresan. Ett av mina tips var att se till att ha bra med glykol i bilens kylare när hon körde från Nyköping däremot glömde jag att fråga ifall hon hade motorvärmare, vilket vi som bor här inte kan leva utan och sålunda tar för givet att alla bilar har.
Nåväl, bilen startade tillslut efter några timmar med värmetäcke och startkablar.

Jag törs nog lova att det är den kallaste "mönstring" som utförts i Sverige, mätklavarna av metall var inte kul att hålla i och bläcket frös i pennan medan jag noterad alla mått som Barbro tog på baggarna. Någon regelrätt mönstring är det ju inte då man inte gör någon bedömning av ullen mer än noterar färgen samt tar ullprov för analys.

Exteriört fick både vita Bruse och bruna Putte väl godkänt med bra vinklar på ben och kotor. Putte hade aningen sluttande kors men annars var båda fina i kroppen med huvud enligt avelsplanen. En sak som skiljer sig från höstens bedömning är ju vinterullen, båda fick notering "ull på kinder". Det syns inte övrig tid på året, då är deras huvuden släta och ullfria med blank nosrygg.

Efter en väl kylslagen "mönstring" var det skönt att komma in till vedspisen i köket och äta en varm lunch och prata lite får och företagande innan Barbro styrde vidare till Överkalix för att titta på Katarinas baggar
Jag kan tänka mig att om vi hade -29C mitt på dagen så var det nog ännu kallare i Ökx!

Snö

Äntligen, *smått ironisk men med en positiv underton* så har snön kommit för att stanna. Den här tiden på året ägnas mycket tid på att förflytta snö från en plats till en annan. Det gör vi med snöskyffel och gårdens bästa arbetshäst vintertid -snöslungan.

Tidigare år har vi lejt in snöröjning av gårdsplanen men i år hoppade vi över den tjänsten för att trädgårdsmästaren tänkte skotta själv. Nu har det blivit lite si och så med det då han varit helt korrigerad i höft och axlar. Så jag har kört snöslunga en hel del men vi har också fått hjälp av svärsonen som gärna blåser runt med slungan om han har tid.

Vackraste himlen idag då solen visade sig över berget en stund.

Tackornas matplats ute är skottad efter att ha varit täckt med 70 cm snö. Nu kan vi snart fodra ute igen. Eftersom det varit både kallt och snöoväder plus att vi fick små lamm förra vecka så har de fått vara inne hela dagarna men nu börjar det vara dags för utegång.

Måste bara röja planen framför fårhusets dörr också. Här har jag inte lust att släppa ut små lamm som är en vecka gammal. Så de får antagligen gå inne den här veckan med.

Bilarna är som isbitar. När man inte har något varmt garage så ser dom ut så här större delen av vintern. Blir till att ställa bilen i uppvärmt parkeringshus någon dag när jag är på jobbet, då är den tinad när man kör hemåt på kvällen.

Nog är det vackert och lugnt med alla snö, ljudet blir dämpat, man är liksom i sin egen bubbla och hör endast knarret under skorna.

Idag hade vi milt och skönt med endast -6C, ljust och fint den stund solen visade sig. Skönt att vi lämnar den mörka tiden bakom oss mer och mer för varje dag som går. Från vintersolståndet fram till nu så har vi fått ungefär 2,5 timme mer dagsljus per dag. Innan månaden är slut är vi uppe i 3 timmar/dag!

Snöslungan, den bästa kompisen just nu. Så länge den startar vill säga. Är väldigt glad att vi har elstart så man slipper dra igång den. Nytt tändstift gjorde susen då den varit lite svårflörtad en tid. Men nu är trädgårdsmästaren på bättringsvägen och gör lite inhopp i snöskottningen. Det är drygt att göra alla gårdssysslor själv, särskilt när man arbetar heltid.  Åter igen slås jag av hur beroende man är av att vara frisk och ha hälsan då man bor på gård med djur.