Besök från Överkalix

Katarina som är i fårköpartagen och är sugen på Finullsfår och hennes kompis Desiré kom på besök under söndagen för att titta på våra lamm.
Hon har en gård i Övekalix, Boheden. Det blev en trevlig dag med mycket prat om får och hur vi lever våra liv. Alltid trevligt att lära känna nya människor som verkar ha samma värdegrund som en själv. Mer om Katarina kan man läsa här http://www.ordvinden08.wordpress.com/

Desiré har jag träffat förut på mönstringskursen jag gick i Avan förra hösten. Hon är engagerad i styrelsen för Norrbottens Fåravelsförening och har själv pälsfår hemma i Överkalix.
Annars blev söndagen en lugn regning dag, hann hämta hem lite hö på morgonen, hö som ska vara reservmat om tackorna får problem med magen nu när de går på bete.

Efter jobbet på lördagen så verkade vi klövarna på alla tackorna, städade undan lite gammalt ensilage och stängslade en ny parasitfri hage, klockan blev halv två på natten innan jag lade ned huvudet på kudden. Blir lite trixit att hinna med allt som ska göras när jag jobbar lördagar och trädgårdsmästaren är på sitt företag mest hela tiden, helgen blir väldigt kort så det är tur att vi har ljusa kvällar och nätter. Det här med "månskensbonde" stämmer verkligen in på oss!

Ulltottar och grönbete

Alla har fått sina märken i öronen, fula, gula och stora plastblaffor fast det är minimärken. Dottern hjälpte till med märkningen. Ifjol sa vi att vi skulle göra det eftersom vi släppte ut dom ur lammningsboxen men så blev det inte. Nåväl, det gick bra även om de största lammen var sprattliga och trixiga att hålla fast. Nästa år då ska jag göra som jag tänkte först, komihåg det!

Här får jag lite assistans när jag lägger på lite ny halm, genast är alla där och ska undersöka vad som är i den stora baljan. Våra fina ulltottar, det är bara 25:an som är lite klen. Hon är en av trillingarna och får alltid sin mat sist. Jag lät dom vara i stor box med mamma i en hel vecka så hon har ätit ordentligt första tiden men sedan har jag stuckit till henne flaskan (som hon inte gillar). Nu ser jag att hon knaprar pellets och äter hö så det blir förhoppningsvis bra men inte är hon trind som de övriga lammen.

Dottern med svarta tackan Frökenfröken och Sally, Frökenfröken har jag berättat om tidigare, hon är den sådan där toka som "stage divar". Det gjorde hon häromdagen när hon fick för sig att hon skulle skutta upp i famnen på mig över foderbordet för att jag hade lite lammpellets i nävarna (som jag skulle smussla förbi till lammkammaren). Hon blev hängande med bakbenen i luften och framdelen uppe på foderbordet, nackbommen hamnade precis i ljumskarna. Tur att hon inte är så stor så jag orkade lyfta tillbaka henne. Knäppskalle, vad som helst kan hände med henne i hasorna.

Vi har släppt ut alla på bete, först lite övning i lilla hagen med 3 eltrådar som verkligen fungerar till 100% och sedan frigång i stora hagen där vi bitvis bara har två trådar. Ojoj vad alla små tyckte det var spännande, ett fasligt bräkande och letande efter den rätta mamman. Första kvällarna så stängde jag in dom i sallet över natten. Lammen somnade bums medan tackorna mumsade hö, alla var ganska nöjda. Nu har vi dörren öppen så de kan gå in och ut som de vill, lilla Stigge han äter på lammbaren och betar om vartannat.

Fjolårslammet Kajsa med sina två förstfödda minilamm, öronen orkar inte riktigt med plastmärkena ännu. Mina ursprungstackor är alla märkta med hortenmärken i metall. Det blev stora jack i öronen och infektioner den där första sommaren så jag bestämde mig för plastmärken istället och med dom har det aldrig varit några problem. Funderar också hur metallmärken känns i öronen när det är vinter, det är inte så skönt på en själv att ha stora metallörhängen när vi har minus 25-30.

Det är väldigt intressant att se hur olika alla tackorna är men de har alla koll på sina små. De äldre tackorna är lite mer disträ medan de nyblivna mammorna är väldigt noga med var de har sina barn.

Dottern och Sally myser i hagen, hon är riktigt kelsjuk den här tackan ska alltid bli kliad och klappad. Det var hon som fick den stora "kalven", hon verkar ha återhämtat sig helt efter den jobbiga lammningen, till nästa år så ska hon inte få bli så välgödd, jag tror det var det som var felet. Kalven är också pigg, äter och springer runt med dom andra som det ska vara.

Prova på hur elen känns och örtmedicin

I söndags fick alla komma ut. På morgonen städade jag färdigt utanför fårens stalldörr, krattade ihop all gammal halm och vinterspillning

Satte upp stolpar till en mindre "provapåhage" och drog trådar, kollade att elen verkligen gav full pott på stängselmätaren innan jag släppte ut alla. Passade på när våra kompisar var här så vi kunde stå utanför hagen på olika ställen ifall någon skulle få för sig att springa igenom.

Tackorna vet vad som gäller men inte de små, en efter en är de fram till stängslet och känner på trådarna. "Knäpp" säger det och ett litet lamm studsar förskräckt bakåt på alla fyra, aldrig mera röra den hemska eltråden. Jag tror att nästan alla fjorton var fram och provade. Så vår lilla övningshage har snart gjort sitt, då är det välkomstbete som gäller.

Helgen har gått snabbt, mycket har jag hunnit med här hemma. Rensat färdigt i landet, fått ut baggarna på sitt "välkomstbete" så att magarna hinner vänja sig vid gröngräset, städat och tvätta hemma, planterat lite blommor, skottat bort gödsel från stallbacken och fyllt gödsel i odlingsbäddarna. Vi har kvar att reparera stängsel, byta isolatorer och några stolpar som snön knäckt men det vill jag gärna ha hjälp med.

Dottern kom hem från Umeå där hon varit på Kulturnatt med några band från Boden, hon är ju en av de som arrangerar Kultrunatten vi har här i Boden i september, ett utbyte mellan Boden och Umeå är visst tanken. Här står hon och rör i grytorna medans hennes pappa har någon föreläsning för henne (som hon inte behöver just då, det ser på hennes min).

Under söndagen så blev det fint väder igen, lite blåsigt men sol, då passade jag på att städa i växthuset. Spola alla fönster och golv med vattenslangen, fukta igenom odlingsbänkarna och ge virankorna rejält med vatten.

Vatten i växthus luktar gott, terrakottakrukor, grus och jord. Hela grejen med fuktigt växthus är liv, så härligt.

Vinterdammiga möbler fick sig en omgång också. De här apoteksglasen från Kina sålde jag en gång i tiden när jag hade lite inredningsgrejer på mitt kafé. De har fått hänga med genom åren, minns när jag och syrran var i New York för några år sedan och vi tittade in på ett alternativt apotek i Chinatown där hyllorna var proppade med sådana här stora glaskrukor fulla med örter, rötter, ormskinn, benbitar och annat mystiskt. Alla kunder fick sin ordination av en kinesisk medicinman och gick därifrån med sin "örtmedicin" inslagen i ett stort papperspaket, det såg verkligen gammeldags och naturligt ut.

Regn och växthus

Lördagkväll blev en sån där blåsig och regning historia. Vi hade planerat för lite pyssel runt gården men de var inte läge för det.

Jag är ledig i helgen men Trädgårdsmästaren han jobbar som jag berättat tidigare alla dagar nu fram till midsommar. Nåväl efter han kommit hem från jobbet vad tror ni att vi gör då? Jo vi tar oss en tur till hans jobb för att hämta hem lite odlingar. Tur att han gillar att odla och verkligen är mån om sina plantor för det kan bli lite mycket trädgård, vattna, lufta och gräva vissa perioder.

Medan han stökade lite med luftningsluckor och vattenslangar så strövade jag runt och kollade på alla sommarblommor. Den här karmonsinröda Dhalian ser nästan konstgjord ut, ett litet underverk med sin fina blomma.

Vi har iallafall tagit hem en del tomatplantor och kryddväxter. Min doftpelargon som jag har i växthuset på sommaren har också fått komma hem. Gurka, chilli och resten av tomaterna får stå på tillväxt någon vecka till.

Hos oss finns det inte tid att pyssla med rabatter och sådant finlir. Vi lägger tiden på trädgårdsland, växthus med lite grönsaker och krukor med blommor vid huset och bagarstugan . Men det får vänta ytterligare några dagar, här ska passeras några traditionsenliga järnnätter innan fröer sås och sommarblommorna planteras ut så de får stå i drivhusen ett tag till.

Soffhäng och parasitprov

Atle, Zorro och Ulla Karin väntar på att få åka iväg till skogen på promenad. Zorro han intar favoritplatsen för att kunna se ut genom fönstret, han är mer som en katt den vovven, klättrar och har sig. Det blev en sväng ut till Lillträsk för att kolla in fågellivet, där brukar det vara alla möjliga sorter, svanar, tranor, lappuggla, kärrhök, sparuggla mm. Men inte den här kvällen bara spov och en och anna lärka.

Jag har fått svar på parasitproven som jag skickade till Fårhälsovården i måndags. Vi behöver inte avmaska, det var positivt på en sort men i så liten mängd så vi kan avvakta och kolla igen på lammen när vi skiljer ifrån dom.
Framförallt skönt att det var noll på storamagmasken, Haemoncus, den vill ingen fårägare ha in i sin besättning. Blodsugande och elak så tackor och lamm dör om den tar över.

Liten blir stor

Stigge äter kvällsmålet, fort går det både att tömma flaska och tiden mellan litet och stort lamm. Nyss var han en klen liten kille som låg på sjukbädden i badrummet under varma filtar.

Han ser rätt liten ut här också men vinkeln på bilden blev lite skruvad och så är den fotad före helgen, det händer mycket på några dagar i fårhuset. I morse så hängde jag upp lammbaren i kammaren, tänkte att det får vara nog med nappflaska nu. Mysigt att nappa men han blir så beroende av mig och det vill jag inte.

Jag gav honom en halv ljummen nappflaska så han inte skulle vara vrålhungrig när jag skulle lära honom att suga på "baren" istället. Gjorde några försök med att vinkla hinken och hjälpa till att mjölka nappen som är mycket fastare än den på flaskan. Gick ifrån ett tag och nästa gång jag visade hur han skulle göra så gick det bättre. Upprepade proceduren två gånger med några minuters mellanrum . Sedan så förstod han, -här måste man ta i lite mer om det ska bli nån mat.

Vad skönt, nu kan jag fylla på lammbaren morgon och kväll resten fixar han själv!

Veterinärbesök

Jag ringde till Distriksveterinären på fredagmorgon. Det stora lammet "kalven" har fortsatt med sin rosslande och snabba andhämtning, han orkar inte göra så mycket mer än äta och sova fast han borde vara pigg och hoppa runt med de andra små.

På eftermiddagen kom Björn med sin röda bil och kompisen Knall.

Atle han blir helt till sig när vi får gäster på gården och är det en hund med i hans eget format så tycker han det är väldigt trevlig.

Stigge, vårt flasklamm, han är och kollar till sjuklingen som fortfarande är i box med tackan Sally.

Ordinationen blev antibiotika i fem dagar och smärtstillande/febernedsättande som räcker i tre dagar innan vi måste fylla på med en till spruta. Om han inte blir bra efter 7 dagar så kan han ha ett medfött fel i i lungorna.

Trädgårdsmästaren tycker att jag är helt vansinning som lägger ut veterinärkostnad på ett litet lamm men jag vill veta vad som är fel så jag tar det från mitt "nöjeskonto".

Björn hade kurs med mig hur man ger en intramuskulär injektion på ett litet lamm. Här visar han var i triceps, man håller handen under och runt armbågen och trycker lite uppåt så hittar man den mjuka tricepsbullen lättare.

Eller i låret mellan höften och knät, det var svårare att hitta rätt så första sprutan satte jag fram. En gågn om dagen 5 dagar framöver så ska jag ge honom Penovet. Hoppas det hjälper han är riktigt fin den här stora killen.

Alla andra mår bra. Äter, sover och busar. I lammkammaren har dom fint hö, pellets och lösmineral att pyssla med. Vatten har jag inte ställt in där för det blir bara blött och meckigt, de har liksom inget bordskick utan kliver runt med sina små klövar i allting.

Sista utryckningen idag så Björn hade inte bråttom. Vi drack kaffe och pratade om djur i allmänhet och får i synnerhet plus hur det kommer sig att en skåning sedan två år bor, jobbar och trivs väldigt bra i Norrbotten. Bra jobb, billigt boende, satsande bönder och trevliga människor, blev Björns summering.

-Men de långa, mörka och kalla vintrarna då undrar jag?
-Vi trivs väldigt bra min sambo och jag, vintern har inte varit något problem för oss. När det gäller jobbet så kan du tänka dig en mjölkbonde i södra sverige, där är det nästan aldrig förberett för riktig kyla, redan vid -10 grader kan det bli problem och svårt att jobba. Men här uppe finns resurser och anläggningarna, både gamla och nya, är anpassade för extrem kyla. Vi trivs väldigt bra!