Karibien....

Hej jag/vi ar lite borta just nu... i Karibien pa kryssning for att vara mer specifik. Inte helt fel, tur att vi har dottern och O som haller stallningarna hemma pa Hojden och pa cafeet. Jag ska ladda ner bilder nar jag kommer hem, det ar helt fantastiskt vackert och fint har. Nu forbereder vi oss for en kommande orkan (klass 4 pa skalan), var kapten som ar fran Norge har informerat oss om hur kraftig den ar och att vi darfor lagger om rutten och gar i hamn! Well, well vi far se hur det blir. Ha det sa bra sa lange.
Annelie

Riksbedömning i Norrbotten

Nu har vi varit på vår första Riksbedömning. 17 baggar var anmälda, det är antagligen ganska många för att vara i Norrbotten. Här tror jag de diskuterar tunn stapel.


Vi var hemma på gården hos Anna-Carin som förde protokoll
tillsammans med Josefin.


Mest pälsfår, några x-korsningar (köttproduktion) och så mina finullsalmm.
Josefin som driver fårgård i Piteå tog bilder mellan protokollskrivandet.


Pälsfåren har badats och duschats några dagar innan. Mina killar tog jag med "naturella" så att säga, hyfsat rena när vi lastade dem i morse men ganska skitiga om benen när vi tog upp dem för bedömning, en fick skämmes lite. Nästa gång så ska jag plocka ut dem i en lite hage så de inte står på varann i transporten. Vita lamm är ingen lek, ser fort smutsiga ut om det legat i nedpissad halm.






Det är en stor gård så utrymme finns utan att de kommer i kontakt med varandra.




Det blev godkänt till riktigt bra för alla mina baggar men särskilt för 7:an som är trefödd efter min ledartacka.


Han fick 7,7,8 (R-) på kropp (vilket är bra med tanke på att det inte är köttras) och 5,5,5 på krus, stapel och glans. Just ullbedömningen var alltså full pott! Så trots att han är liten och nätt med sina 38 kg så är han bäst av de tre. Muskedjupet på ryggen var 28.4 vilket också var bättre än de andra två.



Pontus, som är tvåfödd fick också 7,7,8 (R-) på kropp och 3,4,5 på krus, stapel och glans. Vikt 43kg.



Sist var 11:an, som också är trefödd men efter Baxe vår egenrekryterade bagge.
Kropp 7,7,7 (R-) och 3,3,4 på ullen. Men han var tyngst med sin 46 kg.



Lärorikt att höra och se hur bedömningen går till. På kursen som jag gick för några veckor sedan så tittade vi mest på pälsfår och det går inte att jämföra med finull.

Snabba svar från Svenska djurhälsovården.

Förnyad MV-3 status innebär frifröklarad från Maedi Visna-virus, intyget kom idag! Vi tog proverna den 24/8, måste säga att det var snabbt jobbat.

Det gäller i 3 år, det känns bra. Lite fix var det med provtagningen men nu vet jag hur den går till så det blir lättare nästa gång. Veterinär Christer från Grans var så lugn och metodisk så det gick galant.

På söndag är det Riksbedömning av lamm hos Anna-Carin Sundqvist i Avan. Jag har anmält tre av våra bagglamm, ska bli intressant att höra vad de får kritik.




Här är en av dem, 7:an som är trefödd, ganska nätt med fint huvud och hyfsad kropp. Pälsen den tycker jag är fin-fin finull.




11:an tänkte jag också ta med det står mellan honom och hans bror. De är också tre i kullen. Pontus ska med såklart men han fastnade inte på bild den här morgonen.


Killar på vift kan man säga, igårmorse vaknade jag med en känsla av att det var något galet i hagen. På med kläderna och ut, inte en ulltott sågs till eller hördes. Man kan se på håll ifall de är nere i buskagen och äter för då vajar slybuskarna och det knakar och brakar när de tar sig fram. Men det här var illavarslande tyst speciellt som tackorna i sin hage stod med öronen på skaft och lyssnade åt ett helt annat håll. Det var bara att börja leta ute i den igenväxta vegetationen där det inte är uppröjt för bete ännu.
Där hittade jag dem fullt upptagna med att knapra löv, örter, och gräs tur att de inte tagit sig längre bort för där finns inget stängsel. Tacksam för tama lamm som kommer när man ropar, de var rejält blöta och skräpiga i pälsen och väldigt villiga att följa med till sin hage. De fick lite torrhö att pyssla med. Dax att flytta dem till nytt bete alltså, det ska bli idag efter jobbet.


När vi flyttar småbaggarna så ska även papporna få komma till nytt bete, det börjar vara lite att äta även här. Lurvig gubbar, det syns på halsen där jag klippt dem för MV-testet.

Växthuset

Snart September men i växthuset är det sensommar någon vecka till. Det är det bästa med ett riktigt växthus, man får lite längre säsong med värme, blommor och grönsaker.


En annorlunda Datura, vet inte vad sorten heter.


Supergurka, gödslad med fårens ströbädd.

Augustikvällar med tända ljus.

Strålande soliga dagar under sommaren går det inte att sitta inne det blir för varmt, då håller vi till nedanför växthuset med utsikt över hagen och vallen.

Atle med sitt krokiga ben, han gillar värmen och ligger gärna inne i växthuset även när det är kokhett.

I år har trädgårdsmästaren odlat chilli i olika varianter. De har gett frukt mer än en stor restaurang kan göra av med på ett år!

Här den vanliga chillin som man vet styrka på, alla andra har blivit överraskningar kan jag säga.

Vinranka Zilga ger frukt även i år.

Sen är det ofrånkomligt med lite ohyra på sensommaren. Den värsta epidemin med grönlus klarade vi oss ifrån men spinn kommer nästan alltid, paprika och chilli är riktiga spinn-magneter.

Det här är världens starkaste chillifrukt, Naga Jolokia som odlas i norra Indien. Den används till annat än matlagning då den snarare orsakar smärta än "smakupplevelse".

Det är riktigt djupa bäddar till våra tomater och gurkor. T har murat av gamla betongstenar som han sparat från "Ettans arbetsrum" på sitt företag. Hela växthuset är återbruk av gammalt material som han sparat. Tegelgolvet är från skorstenen till stora kokspannan som de värmde upp alla drivhus med på 40-talet.

Mittstolparna i järn som håller upp taket istället för takstolar är från "gurkhuset". Gurkhuset var ett långt drivhus med djupa bäddar som varje år fylldes med stallgödsel från A8:as hästar, sedan planterade man gurka där och när den var skördad och såld så grävde man ur bäddarna som sållades och blandades med lite torv och sand för att sedan säljas som prima blomjord. Så gjorde trädgårdsmästarens farfar, far och farbror ända fram till 60-talet. Det var innan "10 liters blomjord med lecakulor" fanns att köpa.

Några jordgubbar odlade som ampelväxter, inte så produktivt men det är gott att kunna plocka sig en gubbe då och då.

Också en följetong i sommar, tomater med bruna toppar. Vi är inte riktigt överens om vad det beror på, någon som vet?

Nästa år ska vi öka på med fler gurkor, chilli blir det också de har så fint bladverk och någon frukt går det väl åt i matlagningen. Physalis är också en vacker växt, att frukten går att äta är bara en bonus. Lite vemodigt när allt är överblommat och förvuxet men så är det ju varje år.

Men kan farbror skynda sig lite?

Har du en såg eller röjsax i händerna så är du genast populär på den här gården.




Den här björken har vi pratat om att ta ned hela sommaren för den skuggar bästa solen mitt på dagen vid växthuset. Så idag när vi satt ute och drack kaffe så kom jag på att vi kan ta ned den med en hög stubbe så blir det en stadig stängselstolpe av den.




Sagt och gjort alltså. Självklart kommer alla tjejer sättande genom hagen när det hör sågens första drag och ser "farbrorn" som håller i den. Bäst att stå nära så man inte missar någon gobit.

-Kan han skynda sig lite, vi svääälter ihjääällll. Stress-test, man kan få hög puls av mindre



Hoppsan här kom det lite annat, Cikorian blommar med sin fina lavendelblåa blomma. Den är med i vallfröblandningen som vi köpte från Olssons fröer ifjol. Sedan är det svingel, gräsfröblandning, timotej, och två olika vitklöver undrar om det inte var Svartkämpar också...




Misson completed, ser inte så kul ut men det blev ljust och bra och hela björktoppen gick åt på ett nafs. Nu behöver vi inte flytta runt när vi vill få lite sol på oss.

Hela söndagen var en bra arbetsdag, stängselfix till marken jag arrenderar av grannen Lennart, rensning av trädgårdsland, röjning under alla stängseltrådar, sista gången för i år antar jag och så hann vi såga ner några svartvinbärsbuskar, sedan har vi hängt framför tv:n och avnjutit nyskördade kokta rödbetor med kryddsmör.

Mitt i vårt kvällsmål så gick larmet på caféet. När det går så ringer det hemma och på min mobil, jag kan säga att adrenalinet går igång när man hör sirenen i luren. Vi fick kasta oss i bilen och snabbt köra in till företaget för att se om det var inbrott eller vad? Falsklarm den här gången antagligen något elavbrott som gjort att det gått igång. Hursomhelst är det värst när larmet går på natten för då är det nästan alltid ett riktigt inbrott men det är en annan historia.

Mönstringskurs.

I veckan har jag och dottern varit på kurs i hur man mönstrar lamm. Ett tiotal deltagare från hela Norrbotten samlades i Avan hos Anna Karin Sundqvist som har pälsfår. Hushållningsällskapet och Norrbottens fåravelsförening var arrangör med Riksdomare Margareta Kjellberg som kursledare.
Här är ett ståtliga bagglamm, min bild blev inte så bra, han har rak och fin rygg.




I förgrunden står nästa generation mönstrare, Anna Karins dotter kan redan mycket och prickade in poängen bra.



Pälsbedömningen är viktig på pälsfår förstås. Man registrerar färg, längd, stapel, jämnhet, glans och täthet.


En tacka, betydligt nättare men med fina poäng. Fick se ett exempel på ett lamm som antagligen haft någon brist som liten. Det ger dåliga resultat i tillväxten och syns på pälsens färgsammansättning.

Vi tittade på andra raser också. Här ett så kallat Svea-får. Korsning för köttproduktion. Margareta Kjellberg som är Riksdomare berättade att sådana här raser aldrig finns med på riksbedömningen då det uteslutande handlar om renrasiga får. Men det är viktigt att kunna mönstra den egna besättningen och intressant att se hur baggen slår igenom i aveln.

Köttras handlar om just kött/muskelbyggnad, att man avlar på djur med bra kropp och starka ben och klövar såklart. En bra avelsbagge ska klara många "språng" så han får absolut inte ha en dålig benställning.

Det var en mycket givande kurs med många frågor och bra exempel på olika djur. Margareta som varit med i många år har mycket kunskap att dela med sig av. Just diskussionerna på sidan om ger väl så mycket som själva huvudämnet.

Som vanligt så lär man sig mycket av att träffa andra med får som intresse. Jag fick tips på lite olika transporter. Allt från fyra grindar och en presenning på jeepflaket till rejäla boxar och skåp byggda på ett släp.
Här hemma ska det nu mönstras.

Avandagen

I lördags var det "Höslaget", det är byn Avan som arrangerar en dag med byaktiviteter. Det är försäljning av olika produkter som görs i byn och bagarstugebakning, veteranbilsutställning, barnridning och mycket mycket mer.

Här stannar vi och tar oss en varmkorv.

Det är min kompis AnneMarie som slår upp köksfönstret och säljer varmkorv till saltsugna besökare.

Nytt för i år var att hennes dotter Kajsa sålde våfflor inne på gården. Så där satt vi lite senare och njöt i solen.

Någon sålde perenner.

Hemkokade syrliga karameller.

Till tältet med thailändsk mat ringlade sig kön lång.

Sedan fanns det loppis med fina grejer. På en gräsplätt hade några 10-åriga flickor satt upp ett bord med skylten "Nagelacksmålning", glömde att ta bild på dom de var för söta och kunder hade de.

Det såldes saft, marmelad och sylt, Rybsolja, fina skinn och tovade saker av pälsfår, allt producerat i byn. Den här dagen är det alltid fint väder!? Solen sken på alla som kom på besök, det blir bara fler och fler besökare för varje år. Ett bra bevis på kvalitén på de saker som erbjuds.

Det kändes som en scen ur "Morden i Midsommer" stundtals. Kanske ett cluedo blir nästa grepp.