Finfin skare och mysig grillplats?

Bästa vårvintermånaden är mars. Superfin skare tack vare varma dagar och vinterkalla nätter. Enkelt att ta sig en promenad ut på de av knallhård snö täckta åkrarna. Snön har den här tidiga vårvintern redan packats ihop så det bara är 40 cm ute på vallen. Här hade vi en meter snö tidigare. Syrran kom traskandes över vallen i söndags, slapp gå i snöslask och ishalka då hon sneddade över markerna helt obehindrat.

Uppskottad grillplats tinar fort när backen kommer i dagen, ett trick är att strö ut sand eller aska, då tinar det ännu snabbare. Askan är ju inte så kul att få under skorna men bara man kommer ihåg det så är det inga problem att stampa av sig i någon snödriva.
Den här veckan ska det bli mer normalt väder, dvs kallt dygnet runt... den här försmaken på vår var bara tillfälligt. Visst har vi mysig grillplats btw? Fyller sin funktion iallafall, solen är det viktigaste och möjligtvis det som ligger på grillen en sådan här fin dag!

Utvärdering kallfarstu.

15 mars och vi har fått riktig blida! Det är kallt på nätterna men temperaturer på -10C för att sen på dagen bli så pass varmt i solen att snö och is tinar till riktigt snöslask. Den här tiden på året är inte kul med tanke på hur mycket sand och annat bös som kommer in  då man har hund och katt i huset. Evigt dammsugande och torkande av tassavtryck är något som hör vårvintern till.

Hos oss kliver man ju i princip rätt ut på gårdsplanen. Vi har inte ändrat på hur det sett ut kring entrén på huset när det gäller eventuell grusgång eller plattor. 

Det är bara hårdstampad gårdsplan med några stenar, så kallade kattskallar, nedgrävda i grässvålen för att göra det hela stadigare. Största delen av ytan med kattskallar hamnade iofs  under tillbyggnaden så vi får nog öka på med fler om vi ska behålla det ursprungliga utseendet.

En fördel med farstun är ju att en hel del grus hamnar på entrémattan. Den får man sopa av och dammsuga med jämna mellanrum. Det är iallafall bra att så pass mycket skräp fastnar innan man kommer inomhus.

Det känns som om kallfarstun alltid har varit en del av huset. Nu kommer vi nästan inte ihåg hur livet var innan vi byggde den. En sak är då säker, den här vintern har den fyllt sin funktion som snö och vindskydd till 100 procent!

Förr om åren när det snöade så klev vi rakt in i huset med snön yrandes runt benen. Det blev snabbt utkylt om man inte drog igen dörren snabbt. Sedan var det alltid snö på golvet innanför ytterdörren. Snö som snabbt smälter och blir blöta fläckar på golv och matta.

Men sedan vi byggde till med ett vindfång i form av en kallfarstu så slipper vi det. Man hinner sopa av sig snön, ställa in matkassar eller vedkorg utan att få in så mycket snö och kallluft. Katterna söker skydd här inne om vi lämnar dom utomhus mitt i vintern, de har sin korg med ett fårskinn som de kan rulla ihop sig i. Under våren kan vi ha våra odlingar här innan de ska vidare till växthuset.
Blir det regn och rusk under sommaren behöver vi inte skotta in alla skor och arbetshandskar som oftast ligger ute på "bron".

Den fungerar som en mellanstation för husets invånare, det är skönt att sitta här och lyssna på regnet som smattrar på plåttaket, katterna äter sin frukost ute på farstun så att de sedan kan gå vidare på sina "jobb". Jag tar också för all del gärna min kaffekopp och sitter i korgstolen här ute,,, för när vår- och och höstsolen skiner då blir det snabbt varmt och skönt i den här glasverandan. Redan i mars kan vi öppna ytterdörren till huset och släppa in ljuset och luften från kallfarstun.

Det är bara en sak som jag hade kunnat ändra på nu med facit i hand, och det är att vi hade kunnat kosta på oss en isolering i alla väggar, golv och tak. Inte för konstant uppvärmning, då tappar den sin funktion som klimatzon, utan bara en aningens för att kunna behålla värme och hålla undan draget. Det hade förlängt den tempererade säsongen med några månader både vår och höst.

Nu gjorde vi inte det, då vi från början valde mellan att göra en vanlig farstukvist eller en inglasad. Den skulle passa in på huset och gården, vara nätt byggd av tidstypiska material som gamla fönster och återbrukade dörrar.
Med ett uppvärmt utrymme hade vi snabbt hamnat i funderingar på isolerrutor, golvvärme, ytterdörr med sjutillhållarlås osv. Jag ser redan nu att det bygget hade blivit något helt annat än denna fiffiga lilla kallfarstu som så betydligt har förenklat livet under de olika årstiderna på den här gården.
Vi är jättenöjda!

Finväder, lilla familjen och livets elixir!

Härliga dagar vi har nu! Söndagen bjöd på finväder och bäst av allt, "lilla familjen" som kom på besök och premiärgrillade en korv i solen med oss. Blåsigt men med en temperatur på hela 5 plusgrader var det riktigt skönt (och ovanligt) vårväder hela dagen.
Vi som tillbringat lördagskväll med goda vänner provandes olika sorters rom var trots det kalaset hyfsat pigga på morgonen, frukost intogs framför Wasaloppet efter stallbestyr och sedan rullade söndagen på i sakta mak.
Ett av eftermiddagens stora projekt blev att ta ut den gräsliga halmbalen på 300 kg som vi sprättade för någon vecka sedan. Tyvärr hade vi rullat in den till fårhuset, så när jag öppnade den och upptäckte hur kass den var, full av jord och annan skit som inte kan liknas med halm, så var tanken att försöka använda den iallafall efter att ha skakat av den värsta jorden. Nu gick inte det då den var helt möglig längre in och på köpet började gå varm. En mögelbomb helt enkelt!

Det blev till att rulla ut den på golvet och sedan försiktigt grepa upp den på stora presenningar som vi sedan kunde dra ut på gårdsplanen genom höladan utan att damma för mycket med den. Tre stora lass blev det.
Det blir nog småbalar hädanefter, dyrare men lättare att hantera och så ser och känner man vad man köper när man lastar på släpet.

Bilden visar en stolt morfar och dotter som under söndagen har barnvagnspremiär på Höjden. Trädgårdsmästaren har förresten dragit igång vårbruket på sitt gamla företag. Han är mycket bättre efter några jobbiga månader med inflammationer i både höft, armar och skuldror.
Men nu äntligen är han mer sitt vanliga jag efter att ha haft en lång och stillsam vinterdvala. Att odla är livets elixir för den här gubben!

Busfrö och ny familjemedlem

Lammen som Sparris fick efter trettonhelgen har nu blivit två stora busfrön som studsar runt i fårhuset och hittar på alla möjliga upptåg. Alla tackor är väldigt toleranta och snälla med dom små. Här är tacklammet med sin lilla frisyr.

En morgon hade Prinsessan, vårat flasklamm från ifjol, buffat upp stora grinden och kommit ut på stallgången. Med sig hade hon de små och en till ungtacka. Smålammen hade hittat tillbaka medan de större inte kunde pressa sig förbi grinden som bara stänger sig om man försöker tränga sig emellan från utsidan. Antagligen hade försökt hoppa igenom hålet där vattenkaret står. Det funkade då de var små men nu är de några storlekar större. Gissa om det är kul med utspillt vatten på betongglov då det är -15C... Blev till att städa det värsta innan jag åkte vidare till jobbet.

Magarna växer på alla flickor och tanter, vi har doserat ut första dosen selen och börjat utfodra med kraftfoder och helkorn. Här ser man hur stora lammen har blivit. Upplever att de vuxit bättre än dom gör på våren. Konstigt, men de får ju all mat serverad förstås och slipper ströva omkring på betet med sina mammor. Det ska bli spännande att se vad dom väger vid tre månader. 

Paus mitt på dagen, alla ligger inne och idisslar och tar det lugnt. Skönt väder gjorde att vi fick en hel del gjort utomhus i stall och loge. Öppnade de nya halmbalarna för att ströa men fick avbryta då de var fulla med jord, torr jord förvisso men ändå nedslående.

Man märker direkt när halmen är tagen av någon som inte har egna djur, då verkar det vara lite si och så med kvalitetstänk vad gäller mögel och jordbakterier.
Jag såg ut som om jag hade jobbat i ett potatislager efter de att jag försökt bre ut halmen på loggolvet för att få jorden att falla av.
Måste se mig om efter ny halm, den här kanske duger till vuxna men inte när det blir små lamm i fårhuset.
För övrigt var lördagen en lång väntan på vår nya familjemedlem. Vi gick hela dagen och väntade på barnbarnet som tillslut kom kvart i ett natten mot söndagen. Alla mår bra och den lilla killen är värdens sötaste, finaste lilla bebis som någonsin skådats. Nu börjar vårt nya liv som mormor och morfar, det ser jag verkligen famemot!

Fågelbord.

Den här varianten på fågelbord använder vi. En klädställning som man krokar upp fröautomat och talgbollshållare på. Vi utfodrar på flera ställen runt gården men den här är den mest välbesökta.
Jag gillar lösningen eftersom vi lätt kan plocka bort den när sommaren kommer. Då viker man bara ihop ställningen och hänger undan automaterna i vedboden i väntan på nästa vinter.

Ytterligare ett plus är att fåglarna gillar det här buskaget. Det gör även våra katter men sedan vi slutade utfodra på vårt gamla fågelbord som katterna lätt klättrade upp på så är det mindre intressant att vara här. Ytterligare en anledning till varför klädställningsanordningen är så bra!

Storm och foderautomat.

Stormen har vint runt knutarna i natt, riktigt obehagligt. Var ut vid midnatt för att kolla läget på gården och i stallet. Allt var på plats och inne i fårhuset var det lugnt förutom vindens tjut och att det skallrade i glasrutorna. Baggarnas hage och ingång till boxen ligger mot norr så stormen låg på rakt in, de hade trängt ihop sig i ett hörn för att få lite lä. Vi har en tung filt med plastfoder som draperi för dörrhålet och det är lite klent en sådan här gång. När det är blåsigt vet man ju aldrig vad som kommer flygande i nattmörkret, konstaterade att snön på taket iallafall såg till att plåten låg kvar!

Kurre tar sig friheter och slappar på köksbordet, han gillar inte storm eller åska, han var riktigt rädd igår kväll då han kom in från sin runda.

Nåväl det slutade blåsa innan morgonen och idag har det varit soligt och fint. Spåren efter nattens storm är nedfallna grenar och ensilage som blåst iväg över snövidderna. Ja sedan har det blivit extremt halt också, igår på dagen hade vi lite takdropp innan ovädret drog in, Det har idag förvandlats till extremt glashala ytor där det är plogat och uppkört.

Söndagen har vi både varit ute på gården och i stallet för att ordna med halm och foder inför kommande vecka, halmleverans fick vi i fredags. Jag har också monterat en foderautomat till tackorna som vi ska testa i år. Det blev lite bråk och stök kring den så vi får se hur det kommer fungera. Misstänker att de redan mest hågade kommer att stå där och putta fram pellets utan att släppa fram sina ranglåga systrar. Får kan vara bra egoistiska och bokstavligt talat gå över lik för lite kraftfoder.

Söndagar är annars en lugn vilodag hos oss, vi gör bara det nödvändigaste. Tar en promenad, dricker kaffe och löser veckans korsord vid köksbordet medan tvättmaskinen går i bakgrunden.

Det som inte dödar det härdar...

Hehe, ursäkta enahanda rapportering från den här gården just nu. Trädgårdsmästaren räknade före helgen på snömängder upp till 70 cm. Det har infriats med råge kan man säga.
Så här är det, man skottar när det slutat snöa. Det gäller att få undan allt innan det börjar om. För mer ska det bli. Ett riktigt sisyfosjobb just nu, det som inte dödar det härdar.

Att skotta med skyffel och snöbjörn när det kommer sådana här mängder är ingen hit, skönt att snöslungan fungerar.

Snöröjarna som håller efter gator och vägar i kommunerna har det de gör. Torsdag till lördag har de i princip jobbat hela tiden och prioriterat är att bussarna ska ta sig fram, resten får man ta eftersom. Det blir till att "finploga" vägarna och flytta på högar och plogkarmar när snöandet lugnar ned sig.

Hos oss skottades även farstutaket då det hade fått sig en rejäl mössa. Det ska komma mer snö, ja det har redan snöat och blåst några timmar så snöröjarföljetongen fortsätter.

Svärsonen har många timmar i kroppen då han först har en egen gård att röja, sedan även hjälper oss också sina egna föräldrar såklart. Vältränad är han men det sliter ändå.

Trädgårdsmästaren är aningen irriterad på sin skröpliga höft och axel som inte blev bättre då han skulle skotta av växthustaket här hemma. Snön har knäckt många ryggar genom åren.

Nu ska jag ta mig en kaffekopp innan jag går ut och kollar läget.