Utvärdering kallfarstu.

15 mars och vi har fått riktig blida! Det är kallt på nätterna men temperaturer på -10C för att sen på dagen bli så pass varmt i solen att snö och is tinar till riktigt snöslask. Den här tiden på året är inte kul med tanke på hur mycket sand och annat bös som kommer in  då man har hund och katt i huset. Evigt dammsugande och torkande av tassavtryck är något som hör vårvintern till.

Hos oss kliver man ju i princip rätt ut på gårdsplanen. Vi har inte ändrat på hur det sett ut kring entrén på huset när det gäller eventuell grusgång eller plattor. 

Det är bara hårdstampad gårdsplan med några stenar, så kallade kattskallar, nedgrävda i grässvålen för att göra det hela stadigare. Största delen av ytan med kattskallar hamnade iofs  under tillbyggnaden så vi får nog öka på med fler om vi ska behålla det ursprungliga utseendet.

En fördel med farstun är ju att en hel del grus hamnar på entrémattan. Den får man sopa av och dammsuga med jämna mellanrum. Det är iallafall bra att så pass mycket skräp fastnar innan man kommer inomhus.

Det känns som om kallfarstun alltid har varit en del av huset. Nu kommer vi nästan inte ihåg hur livet var innan vi byggde den. En sak är då säker, den här vintern har den fyllt sin funktion som snö och vindskydd till 100 procent!

Förr om åren när det snöade så klev vi rakt in i huset med snön yrandes runt benen. Det blev snabbt utkylt om man inte drog igen dörren snabbt. Sedan var det alltid snö på golvet innanför ytterdörren. Snö som snabbt smälter och blir blöta fläckar på golv och matta.

Men sedan vi byggde till med ett vindfång i form av en kallfarstu så slipper vi det. Man hinner sopa av sig snön, ställa in matkassar eller vedkorg utan att få in så mycket snö och kallluft. Katterna söker skydd här inne om vi lämnar dom utomhus mitt i vintern, de har sin korg med ett fårskinn som de kan rulla ihop sig i. Under våren kan vi ha våra odlingar här innan de ska vidare till växthuset.
Blir det regn och rusk under sommaren behöver vi inte skotta in alla skor och arbetshandskar som oftast ligger ute på "bron".

Den fungerar som en mellanstation för husets invånare, det är skönt att sitta här och lyssna på regnet som smattrar på plåttaket, katterna äter sin frukost ute på farstun så att de sedan kan gå vidare på sina "jobb". Jag tar också för all del gärna min kaffekopp och sitter i korgstolen här ute,,, för när vår- och och höstsolen skiner då blir det snabbt varmt och skönt i den här glasverandan. Redan i mars kan vi öppna ytterdörren till huset och släppa in ljuset och luften från kallfarstun.

Det är bara en sak som jag hade kunnat ändra på nu med facit i hand, och det är att vi hade kunnat kosta på oss en isolering i alla väggar, golv och tak. Inte för konstant uppvärmning, då tappar den sin funktion som klimatzon, utan bara en aningens för att kunna behålla värme och hålla undan draget. Det hade förlängt den tempererade säsongen med några månader både vår och höst.

Nu gjorde vi inte det, då vi från början valde mellan att göra en vanlig farstukvist eller en inglasad. Den skulle passa in på huset och gården, vara nätt byggd av tidstypiska material som gamla fönster och återbrukade dörrar.
Med ett uppvärmt utrymme hade vi snabbt hamnat i funderingar på isolerrutor, golvvärme, ytterdörr med sjutillhållarlås osv. Jag ser redan nu att det bygget hade blivit något helt annat än denna fiffiga lilla kallfarstu som så betydligt har förenklat livet under de olika årstiderna på den här gården.
Vi är jättenöjda!