söndag 18 maj 2014

Ingen spaning ingen aning...

...lämplig rubrik utifrån Atles synvinkel, han har alltid ett span eller annat väldigt viktigt uppdrag på gång (vvu).
Själv är jag ute på promenad med min hund samtidigt som jag kollar hur våra betesmarker tar sig efter den regniga hösten och vintern.

Vi har just nu ont om foder då de två sista ensilagebalarna visade sig vara delvis mögliga och kontaminerade av hydralolja. Idag har vi därför fyllt på vårt förråd av skulltorkat ängshö löspressat i bal plus extra kraftfoder. Hö är alltid bra att ha som komplement under betessäsongen framförallt i början.

När man ser de här bilderna förstår man att betessläpp inte är aktuellt på en vecka eller mer, sedan tar det ytterligare en vecka innan det gröna riktigt tar fart.

Vallen som gränsar ner ner mot skogen vid sjön är populär med sina örter och slybestånd, nackdelen är att det är extremt myggigt när grönskan är som godast dvs i början på sommaren, även får ogillar mygg och andra flygfän.

Åter mot gårdscentrum, på baksidan av höladan där baggarna har sin vinterhage. Den här vallen slår vi oftast en gång innan i låter tackor och lamm beta. Den är gammal som gatan, vi har bott här i femton år och aldrig lagt om den. Den är smaklig och passar till får, örter och gräs om vartannat med den karaktäristiska mjölkörten i kanterna (som är ett tecken på förfall men populär hos fåren).

På den här vallen, norr om boningshuset, släpper vi oftast slaktlammen efter avskiljning, då är det en frodig återväxt som räcker länge. Nu i år ska vi frångå det och använda vårt nya arrende hos grannen som tillväxtbete.

När vi går här i vanliga fall har jag oftast Atle lös, men nu är det fullt med häckande Storspov och Tofsvipa så jag har självklart min hund kopplad. Han är ingen fågelintresserad hund men skulle antagligen ändå lyckas störa dom i sitt ruvande. Själv måste jag hålla koll var jag sätter fötterna för man vill ju inte klampa rakt i ett fågelbo med ägg.

Glädjande är att vi åter igen har ett häckande Hornugglepar nere vid sjön. De har tagit över kråkornas stora risbo i en av tallarna i baggarnas sommarhage, ska bli intressant att se hur många ungar som sitter i träden längre fram i sommar när de klättrar ur boet. I förfjol, då vi hade ett riktigt sorkår, var det fem visslande dunbollar som satt utspridda i träden och blev serverade mat av sina föräldrar.

Lördagkvällen ägnades åt att samla ihop ris från vårens röjning nere vid sjön. Är det något vi har gott om så är det sly i alla de former, i högar och på rot som synes. Kunde vi kommersialisera riset skulle vi ha våran framtida inkomst tryggad!

Nu för tiden vill vi bara få bort det snabbt som ögat så vi eldar upp det i stora kasar alternativet är att sälja det till värmeverket för en mindre summa. Det tar oftast lång tid innan de kommer och hämtar så just nu passar det oss bäst att elda upp allt direkt. Mysigt med eld, det hör liksom våren till!

onsdag 14 maj 2014

Jag älskar ägg!

Ägg är jättebra mat, lätt att tillaga och gott att äta. Jag äter ägg varje dag och har alltid några färdigkokta som jag snabbt kan äta om jag blir hungrig. Länge förvarade jag dom i en skål på köksbänken eller i skafferiet.

Men nu har de fått en lite piffigare förvaring, införskaffade ett äggträd som numer pryder köksbänken, överskådligt och bra. Jag ser snabbt när det är dags att koka en ny omgång. Dotterns kommentar när hon såg den var att den är gräslig, men hemma hos oss passar den bra, vi har ju inte så stylish så att säga.

Varför äter jag så många ägg? Antagligen är jag värsta matlagnings-latmasken. Är så less att stå vid spisen efter en dags jobb med matlagning, smörgåstillverkning och hackande av grönsaker så det här snabba proteinintaget passar mig utmärkt.

Vi konsumerar ett antal paket kravmärkta ägg varje vecka, så pass många att trädgårdsmästaren äntligen börjat förstå det praktiska för att inte säga nödvändiga med att ha egna höns. Så nu är vi överens om den lilla detaljen, ska bara komma till skott med byggandet av hönshus innan det kan flytta in några höns på Höjden.

lördag 10 maj 2014

Skrotar i på inomhus, är tolerant och förbereder djurskyddskontroll...

Efter en lång och händelserik arbetsvecka har jag ledig helg, skönt. Efter morgonens stallbestyr tog jag mig tid att sitta ned och bekanta mig med alla lamm i en timme. De är nu så stora och nyfikna att de gärna kommer fram för att kolla vad jag är för en figur, även de mest reserverade. Bra tillfälle att kolla lite på framtida rekryteringar eftersom jag tycker deras tillit till människor är väldigt viktig. Det är besvärligt med osäkra tackor som är skvättiga och skygga, behåller jag en sådan så ska de ha andra egenskaper som är extremt bra.
Det regnar idag så alla djur håller sig inomhus i värmen, även Atle som verkligen inte vill ut när det är regn.

Så vi ska skrota på inne idag jag, katterna och Atle. Annat som får hållas inne i värmen är nästa omgång tomater och paprika. Trädgårdsmästaren är smått irriterad (så meningslöst) på det kalla majvädret. De små plantorna klarar inte kylan i växthuset så vi har mängder med backar stående så här överallt i huset. Det mår dom inte heller så bra av, ränner iväg och blir rangliga i värmen och det klena ljuset som blir trots våra ljusa fönster.

Själv är han på "jobbet" och producerar åt de nya ägarna, kul för honom men lite snopet för mig, jag som tänkte få ha honom hemma mer nu när han är "företagslös" men det ser ut att bli ännu en hektisk plantsäsong för honom.

Jag känner mig som en väldigt tolerant och förstående fru när jag ser mig omkring i vårt hem, där det står sålådor, brätten och backar fulla med diverse planteringar överallt :-). Var sak har sin tid, han har ju i ärlighetens namn låtit mig köra på med får och lamm trots att det inte är hans största intresse precis. Men ska vi odla större mängder så behöver vi en bättre lösning för förkultivering och uppdragning av alla plantor, det ska vara både roligt och hyfsat lättskött att odla... och producera lamm.

Nu blir det förmiddagskaffe i favoritkoppen innan jag ska ut och nappa lamm och ge kraftfoder som mellanmål till tackorna. De håller sig i stallet idag där det är nyhalmat och påfyllt med hö och vatten, rasthagen blir smått slipprig när det har regnat ett tag så de får gärna stå inne med alla lamm.

Jag ska passa på att fylla i checklistan som Länsstyrelsen skickat ut inför deras kommande oanmälda besök hos oss. Har tänkt att de kommer väl till hösten någon gång. Men där fick jag tänka om för igår hade jag ett gäng tjejer på kaféet som var rejält kaffesugna och i behov av att få värma upp sig. Alla i kläder med länsstyrelsens emblem.

Jag var ju tvungen att fråga vad det pysslade med i Boden en sen fredageftermiddag och tänk de var djurskyddsinspektörer som just nu besöker fårbesättningar i Norrbotten. Så det känns som om de kan stå på gården vilken dag som helst, fast det är visst över 150 besättningar att kontrollera i vårt län dvs alla som håller får, många eller få.


tisdag 6 maj 2014

Hur har det gått för det lilla pyret?

Lammen växer så det knakar, ute snöar det och är iskallt men här inne är det torrt och fint i halmen.
Den här kolsvarta skönheten är tacklammet efter Frökenfröken som vi tidigare år haft såna problem med då hon alltid ser till att vi får flasklamm, inte i år dock. Två kraftiga lamm uppfostrar hon efter konstens alla regler och bra med mjölk har hon för de är runda och trinda båda två.

Ja alla lamm har trinda och runda kroppar, just nu stödmatar vi någon fyrling och trilling morgon och kväll för att avlasta tackans juver. Än är grönbetet långt borta så just nu går det åt enorma mängder med ensilage till alla mjölkproducerande tackor.
Måste öka på med extra kraftfoder också för nu märks det att foderblocken inte räcker till trots att vi har ett bra grovfoder.

Även våran lilla speta som jag lagt några extra timmar på att hålla vid liv har fått en mer spolformad kropp. Här står hon i sin fina svarta maggördel av en avklippt nylonstrumpa.
Efter någon dag märkte jag att navelsträngen tagit stryk av allt lyftande och bärande av henne där i början.
Stumpen hade torkat bra men sedan gått av och börjat vätska. Tvättade med alsollösning och la en steril kompress över den som sedan hölls på plats av en nylonstrumpa knuten runt som bandage plus den här avklippta för att hålla det hela på plats bättre.

Efter några dagar var naveln torr och fin igen så bandaget tog jag bort men gördeln har fått sitta kvar. Den har fungerat som märkning så man ser var hon är någonstans i myllret av vita och svarta krabater som studsar omkring. Sedan har det varit lättare för trädgårdsmästaren att locka henne till sig de dagar han åkt hem på lunch för att ge henne flaskan. Nu har hon lärt sig att även han ger mat så hon kommer springande så fort han kliver in i stallet.

Måste säga att hon är söt. Nog har vi haft flasklamm men vete sjutton om inte den här tösen är den sötaste någonsin.
I tio dagar fick hon vara i egen liten box sedan släppte jag ut henne. Alla ni som har lamm vet ju hur bräkigt och stökigt det momentet kan vara särskilt när det är en eller flera tackor inblandade. Men med en flaskis är det mest bara glädje, hopp och skutt utan en morsa som är orolig och kontrollerande, ja förutom jag då som med hjärtat i halsgropen såg hur hon studsade fram mellan lamm och tackor. Ganska snabbt lärde hon sig att hålla sig undan elaka tanter som fnös och föste henne framför sig.

När jag kommer in i fårstallet känner jag mig lite som en förälder som kollar hur det fungerar för ens barn i skolan.
-Får hon vara med och leka, är det någon som är dum med henne, hänger hon med i tempot verkar hon glad?
Ehh... nä stopp ett tag det här är ett lamm, de mobbar inte varandra och får hon bara mat och är frisk så klarar hon av livet som får i flock.
Men visst är det så att vissa individer får en speciell plats i herdehjärtat, så är det bara.

Finaste lilla spetan som är minst i gänget men väldigt kavat. Till skillnad från andra lamm så tittar hon på mig (andra lamm tittar förstås på sin mamma), tar ögonkontakt och håller koll om jag visar tecken på att det kan vara dags för mat. På morgonen är såna procedurer helt onödiga för då ska hon bara ha flaskan och det snabbt, då är hon på foderbordet och trampar så det blir lite kaotiskt, det går inte med den bästa vilja i världen att få henne förstå att hon får vänta lite.

Mjukaste öronen och en liten frisyr som även mamma Flinga hade som lamm. Vi får se vad det blir av den här lilla, om hon växer till sig eller om hon blir en liten pelling som aldrig kommer ikapp sina jämnåriga. Jag ska väga henne till vecka då vi ska sätta märken i öronen på hela hopen, de växer snabbt som sagt.



lördag 3 maj 2014

Vårbestyren rullar på.

Är vi ledig och hemma så blir det kaffe ute i solen, antingen i växthuset eller i lä vid husets entré.
Vi bor ju på en höjd där det kan blåsa ganska friskt men sedan vi byggde vår glasade farstukvist så har vi fått världens bästa hörna att inta kaffet på.

Det är inte en permanent "uteplats" för här blir det senare så soligt och varmt att sitta så möblerna flyttas till andra ställen på gården.

Odlingarna tar sig och en del har fått flytta ut till växthuset. Trädgårdsmästaren som sålde sin Handelsträdgård i höstas har en aning abstinens vad gäller odling och har tagit i vad gäller andelen plantor, så här ska säljas under försommaren.
Nu är han för all del inte lika rastlös längre då han just nu jobbar på sitt gamla företag med det han kan bäst, framdrivning och odling av plantor och köksväxter.

Tjejerna som köpte trädgården är florister och har ingen större erfarenhet av att odla, iallafall inte professionellt, så de har i år bett honom komma och jobba. Det blev lite sen start med "vårbruket" så några större volymer hinner de inte komma upp i men det börjar arta sig i drivhusen på Fagernäs trädgård och man kan väl säga att rastlösheten har bytts till den dagliga odlarglädjen kombinerat med kvällarnas fysiska trötthet.

Sedan ska ju vårt eget växthus skötas också, det är inte så mycket att vattna och se efter här ute då vi har haft kall start på maj. Vårbestyren rullar på men i ett lugnar tempo än tidigare, kylan gör att allt har stannat av.

Nästa omgång med tomatplantor och chillisar flyttar ut till farstukvisten soliga dagar men på natten lyfter vi in alla i värmen igen, bäst för nattsömnen så. De får vänta med flytt till växthuset ett tag till.

Bästa vattenkannan till små spröda plantor och sålådor med spirande grönska är en sådan här pumpflaska. Fyll med ljummet vatten och pumpa upp tryck sedan är det bara att med tryck "pipvattna" eller fukta jorden utan att tynga ner växten med tunga vattendroppar, smidigt och bra.

Avslutar dagens inlägg men en bild på min favorit person, min syrra. Så här ser vi ut när vi skrotar runt i våra gårds-jobbarkläder, lite variation med eller utan mössa förstås. Just nu är det mössa på som gäller, tror att vi när bilden är tagen precis har varit ut till lammen för att sedan gå in och värma oss lite innan vi fortsätter med det vi höll på med.
Syrran har kommit förbi för att hämta prima "ströbädd" dvs diverse gödsel uppblandat med halm från fårens vintermatplats, den är lite urlakad av snöns smältvatten och är perfekt att krydda odlingsbäddarna med. Brunnen gödsel är bäst men vill man ha mer "fart" så är det här ett alternativ. Man ska bara komma ihåg att skölja grönsakerna ordentligt när man sedan skördar för att äta.

Det är visst mössa på som gäller fortfarande för ikväll snöar det, isande kallt och vitt på backen känns lagom muntert, men som sagt vårbestyren rullar på, oavsett väder.



söndag 27 april 2014

Årets lammning.


Hade planerat ett flasklamm- fritt år, men det gick förstås inte. Flinga som fick fyrlingar i tisdagsnatt bestämde sig fort för att läggs sin energi på tre. Den här lilla tösen var svag och hade inte klarat sig utan  min hjälp den första timmen. Jag som hade tänkt vara hård och selektiv klarade ju förstås inte av det. Men säg den som vill ta bort en sån här liten pärla, ja jag är då för mesig till det.

Första två dagarna hjälpte vi henne med råmjölk i flaska och att dia sin mamma men sen fick Flinga nog av det lilla pyret, så nu har hon egen avskärmad hörna i boxen och jag nappar var 4-5 timme. Kliver upp kl 03.00 och ger flaska som vilken småbarnsförälder som helst. Tur att jag har lätt för att somna om.


I onsdags kom sista lammen, Sparris fick trillingar. Första lammet kom med sätet först. Gick bra efter lite funderande och handgripligt bökande. 
Jag lyckades få fram bakbenen ett i sänder och sedan föddes lammet medtaget men vid liv. Det är lite utrymme att manövrera på när första lammet kommer fel, är glad att jag gick lamningskursen tidigare som var mycket informativ om olika lägen och vad man kan göra för att rätta till och få ut lammen. Känner redan nu vilken skillnad det är på att ställas inför ett problem nu jämfört med första året, man lär sig mer för varje år inte minst om sin egen förmåga.  
Varje felläge har en lösning som är väl beprövad, jag löste det och tackan mår fortfarande bra trots den omilda behandlingen.
Så i onsdagsnatt sov jag väldigt gott med vetskapen att alla lamm är födda för den här gången!

Totalt 28 levande lamm på 11 tackor. Ett dödfött och ett som dog strax efter födseln plus en missbildad (blind med rejält underbett) som jag tog bort direkt.

Nu ska vi börja se över stängsel då vi verkar få ett rekordtidigt betessläpp iår. Inte ännu men om två veckor tror jag, det är 14 dagar före ett normalt år här hos oss!

lördag 19 april 2014

Årets lammungar, världens sötaste lamm och inga flaskisar än så länge...

Mimmi som fick fyrlingar har fårhusets sötaste lamm. De står fortfarande i box med sin mamma. Eftersom de var såna minilamm så har vi inte bråttom att släppa ihop dem med övriga. Tackan får i lugn och ro återhämta sig och dia alla fyra i tur och ordning. När de är så här små och tackan är i god kondition så räcker mjölken gott och väl. Kan bli problem när de växer till sig och behöver dia mer så man få ha lite koll.

Två tackor och två baggar som är hur pigga som helst. När jag vägde dom efter fyra dagar så visade vågen 1,4 kg på tre av dom, den svarta baggen som är störst vägde 2,4 kg. Skulle tro att man får dra av 300-400g för att korrigera födelsevikten.
När en vuxen tacka av den här rasen får tvillingar så väger lammet ungefär 3-4 kg.

Så här kan det se ut när jag kliver in i stallet på morgonen. En tacka lammar medan resten står och äter, det är lugnt och tyst, man hör bara lite mumsande och tackans småprat med lammet. Det är ledartackan Lillis som får sin första av tre, hon får alltid stora kraftiga lamm, i år vägde varje 3,5kg.

När första lammet är fött brukar jag locka in tackan i egen box. Håller lammet framför nosen på tackan medan jag backar in i boxen, är tackan normal så följer hon med. Våra tackor är så pass tama så det här är inget problem men ungtackor kan vara lite vimsiga så dom får man ta det mera stegvis med. De måste få nosa och slicka på sitt lamm hela tiden.
Här är det syrran som ska assistera lite så första lammet hittar spenen medan Lillis slickar rent det andra.

Nu har vi tre tackor kvar som ska lamma, hoppas det inträffar innan tisdag. Skönt att vara ledig och hemma utan att stressa fram och tillbaka mellan gården och jobbet.
Än så länge har vi bara haft ett felläge, det lammet var antagligen dött och kom med nacken först och benen under sig, var lite jobbigt att räta ut då det hunnit bli torrt och tackan inte hade några värkar. Men sedan så kom två fina tacklamm, de hade så bråttom ut att de försökte komma samtidigt, tusan också jag hade tre klövar i händerna när jag skulle hjälpa till.

Att sedan reda ut vilka klövar som hörde till huvudet som också ville ut tog några minuter. Det blir bättre med plats när man fått ut ett lamm så det var inga problem att försiktigt trycka tillbaka det tredje lammet som ville ut samtidigt med det andra.
Har det varit problem och långdraget så hjälper jag till så det ska går fortare med resten, lammen klarar det oftast bra men tackan blir ju trött om det tar för lång tid.

Det här är Sparris (den yngre) hon är stor som ett hus, stånkar och pustar. Just henne missade jag att skriva ett betäckningsdatum på. Jag skrev ju upp datum när baggen betäckt tackan (enligt vad jag kunde se) och det har stämt på alla hitintills, på dagen eller dagen efter har alla lammat. Nåväl hon är stor men magen har inte sjunkit ner riktigt så det är nog någon dag bort.

Att vi har satt in kamera och att jag skrivit upp beräknat lamningsdatum har verkligen underlättat, känns som om vi har lite mer kontroll. Men trots det så vet man aldrig vad som väntar en när man kliver in i fårhuset.


Hur har det gått för svarta Frökenfröken, tackan som jag ska ta bort för att hon alltid ser till att vi får flasklamm?
Ja i år har hon fått dom här fina, eftersom hon inte klipptes i höstas så har hon antagligen inte släppt så många ägg, flushing håller vi inte på med medvetet, men oktoberklippning och bra foder kan göra att det blir så iallafall.
Den här gången hon fick lamma klart och dia båda lammen innan jag tog in dom i box, störde så lite som möjligt. Alla andra tackor höll sig vid foderbordet och åt, även ungtackorna som kan vara väl så nyfikna på nya flockmedlemmar.

Ingen stress och så naturligt som möjligt verkar vara receptet plus att det bara kom två krabater som hon kan hålla reda på utan att bli helt vimsig. Ja hon har faktiskt varit en riktig mönster-tacka den här gången. Så nu vete sjutton hur vi ska göra med henne i höst. Fina lamm blev det också, en av varje sort både till färg och kön, födelsevikt 4 kg var.

Glad påsk till er alla!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails