Nu har vi skolat om några sådder. Här är det helt vanliga penséer som får eget utrymme att etablera sig i. Gamla "pluggbrätten" kommer till användning igen, smidiga att flytta runt och lätta att tömma när man planterar om. Det är smidigt att hålla till ute i växthuset, ljust och betydligt varmare än utomhus och praktiskt att man kan stöka på med jordsäckar och verktyg.
Stamrosen och morsdagsrosen verkar ha överlevt vintern i halmbädden så båda fick lite fukt på sig. Nu när solen börjar värma så torkar det upp snabbt och det kan vara bra att stänka på lite vatten, man glömmer så lätt vad och var man grävde ner i höstas, ingen världskatastrof om de fryser bort men lite kul att veta att det går att övervintra.
Andra planteringar som vattnas några gånger om dagen när solen skiner är paprika- och chilliplantorna inne i huset.
De har fått en egen hylla vid ett av salens fönster. Det är en gammal linnevagn från landstingets tvätteri som jag använt till diverse förvaring på mitt företag. Den passar utmärkt just nu till våra plantor och är lätt att vrida på så alla plantor får sin dos av sol. Nedersta hyllan går bort förstås, den duger bara som tillfällig förvaring.
Båda köksfönstren har många soltimmar så självklart är de belamrade med sålådor och växter som väntar på sin tid ute.
Idag har trädgårdsmästaren lagat glasrutor i växthuset, varje vinter är alltid någon som går sönder av snöns tyngd. Planen är att kunna flytta ut lite plantor för att ge plats till nya sådder för nu är det hög tid att så tomater.
Men vi har fortfarande lite för kallt på nätterna och växthuset är stort och inte helt lätt att hålla värmen i på ett effektivt sätt. Så vi måste lösa det först, enklast är nog att hänga upp agronet i taket över mittbordet så att det blir ett tält i växthuset som man kan värma upp med en fläkt. Det är en liten utmaning att få till bra värme, man vill ju inte frysa bort de plantor som etablerat sig så fint.
torsdag 3 april 2014
tisdag 1 april 2014
Fler matplatser och foderstat
I takt med att magarna växer så har det blivit trångt om utrymme. Vi har rakt foderbord inne som vanligtvis rymmer 11 vuxna tackor utan problem. Nu har vi 13 tackor varav 11 är dräktiga med präktigt stora magar. Vi har sedan tidigare en portabel dubbelsidig höhäck som vi använder i lamningstider, den har fungerat som extra matplats sedan i höstas.
Nu köpte jag en till så det aldrig ska vara någon trängsel kring grovfodret, den kommer också till användning i lamningsboxen och senare lammkammaren där vi alltid brukar servera torrt ängshö till dom små.
Det är alltid fyra tackor som står på de bästa platserna, de flyttar sig nästan aldrig, och inte oväntat så är det våra äldsta damer. De yngre provar äta på olika platser och kivas om tuggorna men de har också en rangordning kring vad som i deras värld är den bästa positionen kring foderbordet.
En annan sak som är bra med utrymme kring foderbordet är att man kan undvika bukmuskelruptur, Djurhälsovården har noterat att fler tackor råkar ut för det kring foderbord med trängsel. Tackorna trängs och buffar på varandras magar så att de kan få bråck och det vill man ju slippa både som höggravid tacka och fårbonde, risken är också större vid raka foderbord än runda ska jag kanske tillägga.
Det går mycket foder nu, i den foderstat jag gjort med hjälp av grovfoderanalysen från Eurofins och Birgit Fags foderstatsberäkning så ska varje tacka äta 2,7-3 kg hösilage (lite beroende på torrsubstans) om dagen plus foderblock/kraftfoder. Samtidigt så får man räkna med spill också då vissa balar är grövre än den som jag analyserade så vi lastar på foderbordet ordentligt.
Än så länge mår alla bra och har fint hull men som sagt lammen växer mycket de sista två veckorna. I helgen har jag byggt en lamningsbox så det finns en färdig ifall någon lammar tidigare än beräknat, det är bra att ha en eller två färdiga så man slipper börja slamra med grindar mitt i lamningen.
Nu köpte jag en till så det aldrig ska vara någon trängsel kring grovfodret, den kommer också till användning i lamningsboxen och senare lammkammaren där vi alltid brukar servera torrt ängshö till dom små.
Det är alltid fyra tackor som står på de bästa platserna, de flyttar sig nästan aldrig, och inte oväntat så är det våra äldsta damer. De yngre provar äta på olika platser och kivas om tuggorna men de har också en rangordning kring vad som i deras värld är den bästa positionen kring foderbordet.
En annan sak som är bra med utrymme kring foderbordet är att man kan undvika bukmuskelruptur, Djurhälsovården har noterat att fler tackor råkar ut för det kring foderbord med trängsel. Tackorna trängs och buffar på varandras magar så att de kan få bråck och det vill man ju slippa både som höggravid tacka och fårbonde, risken är också större vid raka foderbord än runda ska jag kanske tillägga.
Det går mycket foder nu, i den foderstat jag gjort med hjälp av grovfoderanalysen från Eurofins och Birgit Fags foderstatsberäkning så ska varje tacka äta 2,7-3 kg hösilage (lite beroende på torrsubstans) om dagen plus foderblock/kraftfoder. Samtidigt så får man räkna med spill också då vissa balar är grövre än den som jag analyserade så vi lastar på foderbordet ordentligt.
Än så länge mår alla bra och har fint hull men som sagt lammen växer mycket de sista två veckorna. I helgen har jag byggt en lamningsbox så det finns en färdig ifall någon lammar tidigare än beräknat, det är bra att ha en eller två färdiga så man slipper börja slamra med grindar mitt i lamningen.
lördag 29 mars 2014
Tjockisar i solskenet
Första lamning är beräknad till 11/4 plus minus några dagar. Sedan ska det rulla på i två veckor ungefär. Baggarna fick gå med i 13 dagar innan vi tog bort dom. Jag är ganska säker på att alla elva som gått med baggen är dräktiga, två småtöser slapp bli betäckta i år, de är fortfarande som små gaseller.
Den här bilden är tagen tidigare i veckan, det är skare och gnistrande ljust ute. Tackorna går inte ut i djupsnön utan håller sig till sina upptrampade stigar, från fårhuset ner till matplatsen i hagen. Ett gäng tjockisar som njuter i solskenet.
Det blir varmt och skönt mitt på dagen men är så pass snöigt så att ligga ner är inte aktuellt. Efter att jag tog de här bilderna har vi haft plusgrader och blida så snön har sjunkit ihop ytterligare.
Då får man ta spettet och hacka fram några små rännor för att få bort vattnet som smälter runt foderhäckarna, det sluttar som tur är bra ut mot hagen.
Det har blivit en komprimerad vårvinter hos oss. Den här isiga slaskvintern har verkligen varit jobbig. Men när det så kommer ett nytt gnistrande vitt snötäcke och dygnstemperaturen återvänder till det normala dvs kalla nätter med solsken på dagarna då känns allt helt normalt igen!
Det ska vara så här i mars innan den riktiga våren kommer, skare som bär en vuxen och solsken som värmer vid ladväggen.
Vi har promenerat ner i höst- och vinterhagen för att se hur viden växer. Det här partiet är dyigt och myrlikt under sommarhalvåret, ett riktigt mygghål som inte passar för får, det glömmer man bort när man går här helt obehindrat på snön.
I bakgrunden syns stenladugården som vi använder som fårhus och timringen som är fårens sommarviste. Här var tidigare helt igenvuxet med sly men sedan fåren satte sina första klövavtryck på den här gården har de, med viss hjälp av oss, betat, gnagt och i det närmaste utrotat all sälg i den här hagen.
De kan vara väldigt effektiva och snabba, ibland kanske man vill ha kvar något som grönskar och frodas ovanför marknivå. Numera har vi lärt oss och försöker därför avgränsa och stängsla in så de inte ringbarkar vartenda träd eller buske de kommer nära. Angenäma problem i slyriket!
Jag funderar ibland hur de som har getter bär sig åt då de är foderomvandlare av stora mått som kan tugga i sig allt möjligt.
Den här bilden är tagen tidigare i veckan, det är skare och gnistrande ljust ute. Tackorna går inte ut i djupsnön utan håller sig till sina upptrampade stigar, från fårhuset ner till matplatsen i hagen. Ett gäng tjockisar som njuter i solskenet.
Det blir varmt och skönt mitt på dagen men är så pass snöigt så att ligga ner är inte aktuellt. Efter att jag tog de här bilderna har vi haft plusgrader och blida så snön har sjunkit ihop ytterligare.
Då får man ta spettet och hacka fram några små rännor för att få bort vattnet som smälter runt foderhäckarna, det sluttar som tur är bra ut mot hagen.
Det har blivit en komprimerad vårvinter hos oss. Den här isiga slaskvintern har verkligen varit jobbig. Men när det så kommer ett nytt gnistrande vitt snötäcke och dygnstemperaturen återvänder till det normala dvs kalla nätter med solsken på dagarna då känns allt helt normalt igen!
Det ska vara så här i mars innan den riktiga våren kommer, skare som bär en vuxen och solsken som värmer vid ladväggen.
I bakgrunden syns stenladugården som vi använder som fårhus och timringen som är fårens sommarviste. Här var tidigare helt igenvuxet med sly men sedan fåren satte sina första klövavtryck på den här gården har de, med viss hjälp av oss, betat, gnagt och i det närmaste utrotat all sälg i den här hagen.
De kan vara väldigt effektiva och snabba, ibland kanske man vill ha kvar något som grönskar och frodas ovanför marknivå. Numera har vi lärt oss och försöker därför avgränsa och stängsla in så de inte ringbarkar vartenda träd eller buske de kommer nära. Angenäma problem i slyriket!
Jag funderar ibland hur de som har getter bär sig åt då de är foderomvandlare av stora mått som kan tugga i sig allt möjligt.
torsdag 20 mars 2014
Kallt igen.
Efter en helt upp- och nervänd mars vad gäller dygnstemperatur är vi nu tillbaka till det normala. Här är det nattkallt med -18C på nätterna, förvisso solsken på dagarna men kallt. Har sett hur det stormat och snöat i södra Sverige och känt att det klarar vi oss utan. Men nu har ovädret smugit sig in över Norrbotten, ingen storm men stark vind och snö som känns som småspik mot kinderna.
Alla husdjuren håller sig gärna inne vid spisvärmen och fåren är instängda för att slippa de isiga vindarna och snön nu när de är nyklippta. Både tackor och baggar fick ny torr halm att bädda ner sig i och en extra giva med hö för att ha något att sysselsätta sig med, det dåliga vädret lär hålla i sig.
Nu ska jag göra som Kurre på bilden, krypa ihop under duntäcket och höra på vinden som tjuter runt knutarna medan jag väntar på sömntåget.
Alla husdjuren håller sig gärna inne vid spisvärmen och fåren är instängda för att slippa de isiga vindarna och snön nu när de är nyklippta. Både tackor och baggar fick ny torr halm att bädda ner sig i och en extra giva med hö för att ha något att sysselsätta sig med, det dåliga vädret lär hålla i sig.
Nu ska jag göra som Kurre på bilden, krypa ihop under duntäcket och höra på vinden som tjuter runt knutarna medan jag väntar på sömntåget.
fredag 14 mars 2014
Fårklipp!
I torsdags var det klippardag här på Höjden, vi klipper våra får innan lamning det fungerar bäst för oss. Känns alltid skönt att ha det avklarat, tackan blir så ren och fin samtidigt som man ser om de behöver mer foder.
Här ligger Fröken frökens päls, det är tackan jag tänkte ta bort i höstas och därför lät bli att klippa då. Sedan fick vi inte till det med slaktaren innan baggsläpp så hon blev kvar ett år till.
Hon får präktiga lamm men är en dålig mamma, det blir alltid flasklamm efter henne, därför ligger hon risigt till så att säga.
Hennes fäll har varit enorm och hon har mer och mer sett ut som en Jak! Ni ser henne i bakgrunden på väg in till sina kompisar, plyschig, rund och fin i sin nya frisyr
Jag har tänkt att hon kanske är i tunnaste laget där under all ull för med den pälsen har hon inte behövt äta lika mycket för att hålla värmen i vinter. Men det kan jag säga att hon inte var, nä det var en trind och rund liten Frökenfröken som säkert har tre lamm i magen varav hon bara kommer att ta till sig ett, hmm.
Det är Martin som klipper, vi har anlitat honom i princip sedan vi började med får. Väldigt smidigt att ta hjälp av en proffsklippare. Högdräktiga tackor är stora och tunga, de kan ha det lite jobbigt med andningen om de får sitta för länge men ligga på sida är skönt...
Nu klippte vi på morgonen så de hade bara fått en liten tuss med hö att tugga på i vänta på klippning, det går en aning lättare när de inte har magen full med foder.
Äldre tackor är i regel lugnare att klippa, de har förmodligen lärt sig vad som är på gång och tycker nog att det är skönt att slippa den tjocka varma ullen som är i vägen när de ska klia sig.
Här ser man hur en normal fäll ser ut, den är bara en tredjedel så stor som den som är ett år "lång". Martin berättar att det egentligen är svårare att klippa den korta då den inte håller ihop på samma sätt som den årsgamla fällen, det blir lite mer duttande och fösande av ull-sjok hit och dit medan den stora håller ihop och är lättare att hantera på så vis.
Efter tackorna klippte vi baggarna, det går smidigare för vart år. De tycker också att det är skönt att bli hanterade och klippta, sedan har vi blivit bättre på att ordna logistiken kring deras klippning så den här gången gick det väldigt snabbt och smidigt.
Jag hade redan kvällen innan stängt in dom i en mindre box och sedan när vi klippte så delade vi av och höll den som väntade på sin tur i en trång liten hörna. Våra baggar är inte vana vid att stå uppbundna, när jag skaffar nya ska jag lära dom det från början, att gå i koppel också, det vore väldigt praktiskt. 120 kg bagge som inte vill gå dit man själv vill är ingen lek, tur att de gillar plåthinken med korn!
Jag ska förresten gå en kurs i tovning den här helgen så nu har jag färsk ull att ta med mig, få se om jag lyckas tova någonting överhuvudtaget, det ska bli kul att prova på iallafall.
Trevlig helg på er!
Här ligger Fröken frökens päls, det är tackan jag tänkte ta bort i höstas och därför lät bli att klippa då. Sedan fick vi inte till det med slaktaren innan baggsläpp så hon blev kvar ett år till.
Hon får präktiga lamm men är en dålig mamma, det blir alltid flasklamm efter henne, därför ligger hon risigt till så att säga.
Hennes fäll har varit enorm och hon har mer och mer sett ut som en Jak! Ni ser henne i bakgrunden på väg in till sina kompisar, plyschig, rund och fin i sin nya frisyr
Jag har tänkt att hon kanske är i tunnaste laget där under all ull för med den pälsen har hon inte behövt äta lika mycket för att hålla värmen i vinter. Men det kan jag säga att hon inte var, nä det var en trind och rund liten Frökenfröken som säkert har tre lamm i magen varav hon bara kommer att ta till sig ett, hmm.
Nu klippte vi på morgonen så de hade bara fått en liten tuss med hö att tugga på i vänta på klippning, det går en aning lättare när de inte har magen full med foder.
Äldre tackor är i regel lugnare att klippa, de har förmodligen lärt sig vad som är på gång och tycker nog att det är skönt att slippa den tjocka varma ullen som är i vägen när de ska klia sig.
Här ser man hur en normal fäll ser ut, den är bara en tredjedel så stor som den som är ett år "lång". Martin berättar att det egentligen är svårare att klippa den korta då den inte håller ihop på samma sätt som den årsgamla fällen, det blir lite mer duttande och fösande av ull-sjok hit och dit medan den stora håller ihop och är lättare att hantera på så vis.
Efter tackorna klippte vi baggarna, det går smidigare för vart år. De tycker också att det är skönt att bli hanterade och klippta, sedan har vi blivit bättre på att ordna logistiken kring deras klippning så den här gången gick det väldigt snabbt och smidigt.
Jag hade redan kvällen innan stängt in dom i en mindre box och sedan när vi klippte så delade vi av och höll den som väntade på sin tur i en trång liten hörna. Våra baggar är inte vana vid att stå uppbundna, när jag skaffar nya ska jag lära dom det från början, att gå i koppel också, det vore väldigt praktiskt. 120 kg bagge som inte vill gå dit man själv vill är ingen lek, tur att de gillar plåthinken med korn!
Jag ska förresten gå en kurs i tovning den här helgen så nu har jag färsk ull att ta med mig, få se om jag lyckas tova någonting överhuvudtaget, det ska bli kul att prova på iallafall.
Trevlig helg på er!
onsdag 12 mars 2014
Här växer det och spirar.
Tackornas magar växer, ungefär fyra veckor innan första möjliga lamning. Vi provar foderblocken från Hunden och Herden i år istället för kraftfoder/korn. Det fungerar bra än så länge men nu börjar jag fega ur lite. Det är liksom för bra för att vara sant, helt tyst och lugnt vid utfodringen bara lite spridda bräkanden när jag fyller på nytt hösilage. Hinkarna töms ganska fort men har räckt längre än jag trodde. Det är ingen trängsel runt dom, det verkar som om alla får god tid på sig att gnaga och slicka i sig ur innehållet.
Men eftersom Finullsfår är lite speciella med att de har så många foster, oftast fler än två, så kräver de också ett bra foder för att alla lammen ska växa bra.
Underutfodring ger svaga och i värsta fall inte fullgånga lamm, de kan också göra så att lamningen blir jobbig med fler fellägen eftersom lammen är svaga och inte vänder sig och hittar ut som de ska. Överutfodring kan göra tackan för fet så det blir trångt samtidigt som lammen blir stora och svåra att få ut på så vis. Ja ni hör ju, det ska vara perfekt då blir det bäst.
Nåväl nu har jag som sagt börjat fundera ifall den här kraftfodervarianten räcker för våra tackor och det kan jag bara få svar på genom att analysera grovfodret som är basen i foderstaten. Ett slarvigare alternativ är ju att bara hoppas och tro att det är bra och sedan ta eventuella konsekvenser av det, vilket jag inte har lust att göra.
Så nu väntar jag med spänning på analyssvar av hösilaget. Är det för låga värden så blir det till att stödutfodra med kraftfoder.
Annat mer hanterbart växande är pelargonia-sticklingarna som nu rotat sig på riktigt och trivs i vårsolen. På dagarna står de på köksbänken och mår gott i dagsljuset. Vi ska ordna lite mer ytor till kommande planteringar och odlingar så köksbänken blir fri, jag anar en epedimi av sålådor framöver.
Gamla bakpåtar från I19 tjänstgör som odlinglådor, formatet är perfekt till våra planteringar i 8:ans kruka. Här är det chillisar som ränner lite och i fönstret har precis salvia och rosmarin börjat gro, sedan väntar vi med spänning på kaprisen, den är långsam och kan ta tid på sig så vi får se om det blir något. Vi har äntligen haft flera dagar med sol så det känns som om våren är på väg nu.
Men eftersom Finullsfår är lite speciella med att de har så många foster, oftast fler än två, så kräver de också ett bra foder för att alla lammen ska växa bra.
Underutfodring ger svaga och i värsta fall inte fullgånga lamm, de kan också göra så att lamningen blir jobbig med fler fellägen eftersom lammen är svaga och inte vänder sig och hittar ut som de ska. Överutfodring kan göra tackan för fet så det blir trångt samtidigt som lammen blir stora och svåra att få ut på så vis. Ja ni hör ju, det ska vara perfekt då blir det bäst.
Nåväl nu har jag som sagt börjat fundera ifall den här kraftfodervarianten räcker för våra tackor och det kan jag bara få svar på genom att analysera grovfodret som är basen i foderstaten. Ett slarvigare alternativ är ju att bara hoppas och tro att det är bra och sedan ta eventuella konsekvenser av det, vilket jag inte har lust att göra.
Så nu väntar jag med spänning på analyssvar av hösilaget. Är det för låga värden så blir det till att stödutfodra med kraftfoder.
Annat mer hanterbart växande är pelargonia-sticklingarna som nu rotat sig på riktigt och trivs i vårsolen. På dagarna står de på köksbänken och mår gott i dagsljuset. Vi ska ordna lite mer ytor till kommande planteringar och odlingar så köksbänken blir fri, jag anar en epedimi av sålådor framöver.
Gamla bakpåtar från I19 tjänstgör som odlinglådor, formatet är perfekt till våra planteringar i 8:ans kruka. Här är det chillisar som ränner lite och i fönstret har precis salvia och rosmarin börjat gro, sedan väntar vi med spänning på kaprisen, den är långsam och kan ta tid på sig så vi får se om det blir något. Vi har äntligen haft flera dagar med sol så det känns som om våren är på väg nu.
lördag 8 mars 2014
Fårhus!
Vi har varit och hälsat på i Boheden, Överkalix. Katarina har byggt ett nytt fårhus till sina Finullsfår.
Här är hon med sin äldsta tacka Sally som kommer från oss ursprungligen, en väldigt kelen och snäll tacka som man lätt hamnar i gosposition med.
Eftersom jag sett och hört på hennes blogg "Ordvinden" om bygget så var jag förstås nyfiken på slutresultatet. Trädgårdsmästaren som alltid tycker om att åka på tur var kanske en aning dämpat entusiastisk eftersom han vet att jag väldigt gärna vill att vi ska bygga något liknande.
Det är förprövat för 40 tackor, idag har Katarina och Sture 13 tackor och två baggar så det finns yta att växa på. I slutet på december var det så pass klart att fåren fick flytta in, det är fortfarande lite att fixa men i stort är det färdigt.
Golvet är packad grusbädd med gjuten kantbalk runt om, eftersom taket kom på i november-december så är det snö och is på "golvet" men halmbädden är tjock och fungerar bra ändå.
Stora skjutportar på gaveln så att traktorn kommer in när ströbädden ska ut. På långsidan finns tre mindre skjutportar som leder ut till rastfållan där de utfodrar i rundbalshäck.
Baggarna har en egen box med egen utgång till sin hage, det fungerar visst bra att ha dom bredvid varandra. Jag undrar om mina baggar skulle gå med på det? Antagligen går det när man vänjer dom från att de är små lamm. Så fort tackorna blir betäckta och dräktiga är de ju inte lika lockande längre. Flyttbara trägrindar bildar box med rejäl höjd till både tackor och baggar.
På de väggar där inga skjutportar är monterade sitter gamla fina fönster som ljusinsläpp, precis som jag skulle göra om vi byggde. Själva boxen är byggd så att det finns utrymme runt om till inspektionsgång, ungefär en meter från ytterväggen.
Skönt att se får som trivs i sitt hus, några ligger inne och idisslar medan andra står ute och mumsar hö i solskenet.
De blir en del spill när man utfodrar så här men å andra sidan så bidrar det utdragna, som de ändå inte vill äta, att hålla det torrare runt balen. Jag var så inne på att ta bilder av får och fårhus att jag missade en rättvisande bild på utsikten, de här fåren har fin sjöutsikt kan jag meddela, den kan bara anas här.
Vindväv i gavlarna, kondensskydd under plåttaket och ett parti med ljusinsläpp mitt i plåttaket gör det ljust och friskt här inne. På takstolarna sitter flera armaturer, både nattbelysning och bra arbetsljus så det går att få riktigt ljust även under de mörka vintermånaderna. Uttag för värmelampor sitter på flera ställen.
Mer ljusinsläpp på långsidan som vetter mot skog och väg.
Den varmbonade herdekammaren blir ett bra krypin att värma sig i under vaknätter eller när det strular med något svagt lamm, skönt att kunna värma upp en liten yta när det är minusgrader ute. Det är i det här utrymmet som ingående vatten är indraget, i dagsläget tänker Katarina ha en vanlig tappkran så hon kan fylla vattenkaret härifrån.
Inga uppvärmda vattenkoppar planerade än så länge. Själv tror jag det är svårt att få dom att fungera utan haverier och problem då vintern är ihållande kall vissa perioder, bättre att fylla på uppvärmd balja och slippa sönderfrusna ledningar, det fungerar nog hyfsat när man inte har så stor besättning. Det verkar som om vi tänker lika där.
Till vardags används den lilla dörren.
Det var så fint och soligt den här dagen men precis lika halkigt och isigt som hemma hos oss, tur att det finns spark även här, hur skulle man annars ta sig till fårhuset utan att halka och bryta någon hand- eller fotled?
Från boningshuset har man uppsikt över rasthage och fårhus. De har tänkt till och satt snörasskydd på taket. Behövs då utgångarna är där dom är. Hos oss har vi inte det och det är ganska läskigt när blidan kommer och all snö och is rasar ner, vi försöker raka ner det mesta innan det händer. Skräcken är ju att någon tacka får alla snömassor över ryggen, de är snabba i reaktionen med det kan bli trängsel vid dörren så inte alla hinner undan.
Sedan är det en bonus att slippa skotta undan allt nerrasat också.
Mellan tummen och pekfingret ungefär 200 000:- har det kostat, de har gjort mycket själva men lejt till tillverkning och montering av takstolar, läggning av plåttak och all eldragning. Jag tycker det är en bra prislapp för det här fina bygget. Skönt att se ett fungerande fårhus för den prislappen!
Det är så trevligt att träffa likasinnade som brinner för sin bygd och gillar får, det finns alltid mycket att prata om. Blir bara för sällan, men nu hann vi träffas innan våra respektive lamningar drar igång, hoppas det inte dröjer så länge till nästa. Efter gott fika och en massa prat så åkte vi hemåt till vår egen gård flera idéer rikare, jag känner mig väldigt inspirerad till att så smått börja en projektering av fårhusbygge på Fyragårdarshöjden, tack Katarina och Sture!
Glömde förresten att ta den där bilden på ritningarna men det kanske vi kan lösa på annat sätt...
Här är hon med sin äldsta tacka Sally som kommer från oss ursprungligen, en väldigt kelen och snäll tacka som man lätt hamnar i gosposition med.
Eftersom jag sett och hört på hennes blogg "Ordvinden" om bygget så var jag förstås nyfiken på slutresultatet. Trädgårdsmästaren som alltid tycker om att åka på tur var kanske en aning dämpat entusiastisk eftersom han vet att jag väldigt gärna vill att vi ska bygga något liknande.
Det är förprövat för 40 tackor, idag har Katarina och Sture 13 tackor och två baggar så det finns yta att växa på. I slutet på december var det så pass klart att fåren fick flytta in, det är fortfarande lite att fixa men i stort är det färdigt.
Golvet är packad grusbädd med gjuten kantbalk runt om, eftersom taket kom på i november-december så är det snö och is på "golvet" men halmbädden är tjock och fungerar bra ändå.
Stora skjutportar på gaveln så att traktorn kommer in när ströbädden ska ut. På långsidan finns tre mindre skjutportar som leder ut till rastfållan där de utfodrar i rundbalshäck.
Baggarna har en egen box med egen utgång till sin hage, det fungerar visst bra att ha dom bredvid varandra. Jag undrar om mina baggar skulle gå med på det? Antagligen går det när man vänjer dom från att de är små lamm. Så fort tackorna blir betäckta och dräktiga är de ju inte lika lockande längre. Flyttbara trägrindar bildar box med rejäl höjd till både tackor och baggar.
På de väggar där inga skjutportar är monterade sitter gamla fina fönster som ljusinsläpp, precis som jag skulle göra om vi byggde. Själva boxen är byggd så att det finns utrymme runt om till inspektionsgång, ungefär en meter från ytterväggen.
Skönt att se får som trivs i sitt hus, några ligger inne och idisslar medan andra står ute och mumsar hö i solskenet.
De blir en del spill när man utfodrar så här men å andra sidan så bidrar det utdragna, som de ändå inte vill äta, att hålla det torrare runt balen. Jag var så inne på att ta bilder av får och fårhus att jag missade en rättvisande bild på utsikten, de här fåren har fin sjöutsikt kan jag meddela, den kan bara anas här.
Vindväv i gavlarna, kondensskydd under plåttaket och ett parti med ljusinsläpp mitt i plåttaket gör det ljust och friskt här inne. På takstolarna sitter flera armaturer, både nattbelysning och bra arbetsljus så det går att få riktigt ljust även under de mörka vintermånaderna. Uttag för värmelampor sitter på flera ställen.
Mer ljusinsläpp på långsidan som vetter mot skog och väg.
Den varmbonade herdekammaren blir ett bra krypin att värma sig i under vaknätter eller när det strular med något svagt lamm, skönt att kunna värma upp en liten yta när det är minusgrader ute. Det är i det här utrymmet som ingående vatten är indraget, i dagsläget tänker Katarina ha en vanlig tappkran så hon kan fylla vattenkaret härifrån.
Inga uppvärmda vattenkoppar planerade än så länge. Själv tror jag det är svårt att få dom att fungera utan haverier och problem då vintern är ihållande kall vissa perioder, bättre att fylla på uppvärmd balja och slippa sönderfrusna ledningar, det fungerar nog hyfsat när man inte har så stor besättning. Det verkar som om vi tänker lika där.
Till vardags används den lilla dörren.
Det var så fint och soligt den här dagen men precis lika halkigt och isigt som hemma hos oss, tur att det finns spark även här, hur skulle man annars ta sig till fårhuset utan att halka och bryta någon hand- eller fotled?
Från boningshuset har man uppsikt över rasthage och fårhus. De har tänkt till och satt snörasskydd på taket. Behövs då utgångarna är där dom är. Hos oss har vi inte det och det är ganska läskigt när blidan kommer och all snö och is rasar ner, vi försöker raka ner det mesta innan det händer. Skräcken är ju att någon tacka får alla snömassor över ryggen, de är snabba i reaktionen med det kan bli trängsel vid dörren så inte alla hinner undan.
Sedan är det en bonus att slippa skotta undan allt nerrasat också.
Mellan tummen och pekfingret ungefär 200 000:- har det kostat, de har gjort mycket själva men lejt till tillverkning och montering av takstolar, läggning av plåttak och all eldragning. Jag tycker det är en bra prislapp för det här fina bygget. Skönt att se ett fungerande fårhus för den prislappen!
Det är så trevligt att träffa likasinnade som brinner för sin bygd och gillar får, det finns alltid mycket att prata om. Blir bara för sällan, men nu hann vi träffas innan våra respektive lamningar drar igång, hoppas det inte dröjer så länge till nästa. Efter gott fika och en massa prat så åkte vi hemåt till vår egen gård flera idéer rikare, jag känner mig väldigt inspirerad till att så smått börja en projektering av fårhusbygge på Fyragårdarshöjden, tack Katarina och Sture!
Glömde förresten att ta den där bilden på ritningarna men det kanske vi kan lösa på annat sätt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)