Älskade snöhögar

Med koppling till föregående inlägg. Det gäller att älska snön och det merarbete den för med sig, ja man kan ju vänta på att den tinar men det skulle ta för lång tid i det här fallet. Bagarstugan används som förråd under vintern men under några månader så är den avstängd pga det här. Just mitt framför dörren blir det enorma mängder drivsnö när det blåser plus att det har rasat från taket. Vi väntar oftast tills det börjat tina men nu behövde vi komma in och hämta några grejer.

Det är korp och hacka som gäller för att ta sig ner genom isen, det tog en stund för trädgårdsmästaren. Här får han inte använda traktorn för jag är rädd om fasaden och trappstenen som ligger framför dörren. Vi brukar förstås skotta när det rasat och innan det fryser ihop men den här gången prioriterades annat.

Har förresten pratat med plåtslagaren idag så nu ska han få räkna på att sätta upp takrasskydd på huset. Vi vill ju inte att vår nya brokvist ska braka ihop eller lossna från väggen nästa vinter när snön far från taken.
Man kan ju skotta men vem vet hur vigulant jag eller min trädgårdsmästare är om så där 10-15 år? Jag gillar inte flacka tak och höga höjder och det lär inte ändra på sig i takt att man blir äldre eller hur?  Det blev mycket om snön, nästan så att den skulle få en egen etikett så som jag tjatar om kyla och snö...

Snöhögar

Alltså, vi har mycket snö, vi har gott om plats för snön och den snösmältning som sedan blir när allt ska omvandlas till vatten. Vår gård är traktorvänlig, dvs här finns inte plats för så mycket lullull för det ska skottas och fösas snö åt alla håll och kanter. Nu när våren kommer så gör trädgårdsmästaren alltid en riktig skottning då han trycker bort snön från gårdsplanen så vattnet från smältingen hamnar ut på betesvallarna.

När jag besöker andra delar av landet, främst söderut så ser gårdarana alltid så idyllliska och gulliga ut. Det är tätt mellan husen, grindar, fina staket, stensättningar och trappor, slingrande vägar med alléer och fina trädgårdar. Alla hus har fina uteplatser med träd och häckar tätt inpå knutarna.

Hos oss är det mer plogvänliga autostrador med vida ytor vart man än vänder sig. På sommaren kan jag komma på att vi ska göra än det ena och det andra med vår gård men det faller alltid då trädgårdsmästaren tar ned mig på jorden och säger att det kommer inte att fungera med ett träd där eller en häck här för var ska vi då lägga alla snö?  Eller så rasar det från taken så en plantering  nära huset är helt dödsdömd. Vi har ju trots allt vinter och snö i sex månader hos oss.

Hehe, måste bara tillägga att jag är glad att vi bor som vi bor för i villaområdena kan det bli riktiga bråk mellan grannar just för det här med var man lägger snön.
Gud nåde den som föser ut det på vägen så att plogbilen föser den till grannens infart, eller fy skäms på den som kör snön på snöbjörn och tippar den på andra sidan vägen i diket hos en annan granne så att spireahäcken mosas sönder.
Det är därför snöslungan är så populär den sprider ut allt i ett fint lager så inga spår syns varifrån all snö kommer...

Matplats ute

Nu äter alla ute vid foderbordet, så här kan det se ut en mulen morgon. De dagar det är busväder ger vi inne i stallet, eller om vi själva är lite krassliga som jag var förra vecka. Krafterna räckte precis till jobb och sedan när jag kom hem så var benen och huvudet tunga som cement. Då var det skönt att få ösa upp maten inne på foderbordet, fylla på vatten och mineral och sedan bara få gå in och lägga sig. Katterna sköter sig själva och Atle var hos lillmatte några dagar.

Sådana gånger brukar jag tänka på de gårdar med missskötta djur. Det kan gå ganska snabbt från ordning och reda till misär, tänk om man blir allvarligt sjuk i kroppen eller knoppen och inte får hjälp, bara på några veckor så blir ju hela gården eftersatt och i värsta fall med djur som far riktigt illa.

Är man två så kan man ju dela på ansvaret och klara sig tills man är piggare, ja iallafall när man bara har några får, katter och hund. Våra skötebarn är ju annars våra företag, det går liksom inte att sjukanmäla då. Däremot kan vi oftast styra lite och se till så vi får gå hem tidigare och vila de dagar man inte är pigg, som tur är.

Söndagsbestyr

Skön söndag tillbringas hemma, äter frukost i lugn och ro efter att ha utfodrat djuren.
Nu har jag satt en bulldeg så vi ska få färska kanelbullar till förmiddagskaffet, sedan är resten av dagen oskriven. Har en massa "bör göra" som jag kan pyssla med idag.

Ja lite tvätt och persedelvård, men så är det ju alltid. Vi har ingen tvättstuga så tvätten hänger jag på en ihopfällbar ställning och för de större sakerna som lakan och dukar använder jag sängens ram som sträck. Det torkar snabbt och så luktar det gott av nytvättat, bäst är ju när man får hänga ute men det är några månader kvar dit.

En överraskning, fortfarande...

Varje gång jag öppnar dörren blir jag glatt överraskad. Jag har fortfarande inte vant mig vid att vi har en inbyggd farstukvist, jag liksom hajar till varje gång jag öppnar dörren hit. Det är en ansenlig massa gånger vi gör det när vi är hemma eftersom husets katter går in och ut på olika tider, särskilt om det är fint väder som idag, då blir det en massa spring i dörren.

Det blev ett nytt rum varifrån man upplever gårdstunet på ett nytt sätt.
Vi har redan provat på den praktiska sidan när det t ex är snöstorm, då är den ett skönt vindskydd innan man kliver in i huset, man hinner liksom samla sig, borsta av sig snön och i lugn och ro leta reda på nycklar medan man kan ställa ifrån sig det man nu har i händerna utan att det försvinner i snön eller blåser bort i den starka vinden. Ja, jag vänjer mig väl tillslut men ännu ett tag kommer den att vara en angenäm överraskning.

Skäcken

Det här är Skäcken,  när hon var lammunge så var hennes fäll skäckig, det har nu vuxit bort men prickarna på öron och huvud har hon kvar plus sina svarta ben förstås. En timma gammal såg hon ut så här.
Skäcken gick tom sitt första år men i fjol slog hon oss med häpnad och fick som förstalammare trillingar som hon skötte galant alldeles själv.
Hennes mamma Sally fick flytta till Katarina i Överkalix, som har Ordvindens blogg, då hon köpte några tacklamm av oss och även ville ha en vuxen tacka med som ledare.
Skäcken har gobelängull som är mindre lockig men extremt tät, den är alltså inte finkrusig som finullen men med samma glans och lika finfibrig.

Förresten så måste jag nu kolla upp det här med Sallys flytt då en person från Jordbruksverket ringde  igår och påtalade att jag antagligen fått stöd för henne trots att hon inte ingår i min besättning. Jaja det är mycket med dessa blanketter och myndigheter. Tänk att det ärendet hamnat på en persons skrivbord, slarvigt av mig, fy skäms!

Så här ser den ut.

När vi varit på semester har Nallebohus dvs Göran och hans dotter Lena jobbat på med vår kallfarstu.
Jag har ju ett visst mått av kontrollbehov så det var med viss vånda jag åkte i väg och lämnade bygget helt i någon annans händer. Jag hade förstås gjort en skiss med allt vad det innebär, dvs bara begriplig på ett ungefär hur jag ville att den skulle se ut för att passa till huset. Men jag blev glad och nöjd när vi svängde upp på gården trötta och slitna efter 22 timmars resa.

De har gjort ett jättebra jobb som inte är riktigt klart ännu då plåtslagaren ska lägga taket och bläcken. Det enda de fick ändra på var råplanen de satt runt fönstren (som är kvar här på bilden) där satt vi profilerade foder istället så de stämmer bättre med övrig fasad.

Sedan bestämde vi redan innan jag reste att göra taket lite flackare för att slippa såga sönder hela "midjan" som ligger under övervåningens småfönster. Fasaden på vårt hus är original från 1890 så det finns inte exakt lika dimensioner men jag tycker att Göran lyckats bra med det material vi har att tillgå, jag kan passa på att göra lite reklam för Ängesbysågen som har ett bra sortiment och helt andra priser än de stora byggvaruhusen.

Vi hade inte på långa vägar klarat av att bygga något bättre själva och trädgårdsmästaren medger motvilligt att det var en bra idé att leja för bygget och att det var färdigt när vi kom hem. Men hade vi inte vetat vem Göran var och vilka jobb han gjort då hade vi aldrig vågat lämna bort det på det här viset.
Vill lämnade till och med in fönstren för omkittning hos glasmästaren, trots trädgårdsmästarens vija att göra det själv, hoppas bara vårfåglarna håller sig borta från kittet så vi slipper göra om det. Farstun är redan populär bland våra katter så vi får hoppas att fåglarna inte törs fram.

Det har varit soliga dagar sedan vi kom hem men även regn (?!). Ur led är världen men idag söndag har vi mulet efter gårdagens snö och hårda vind, vanligt marsväder helt enkelt med några minusgrader.  Marskatten Tjorv i husses knä när vi tar första kaffekoppen ute efter vår solsemester.

Sedan har vi fått besök från Lillgärdet, Nea och Olof kom sparkandes från Sävast.

Dvs Olof sparkar och dottern får skjuts, det tar 40 minuter med sparken till oss meddelade dom.
Det känns i benen och rumpan kan jag säga, lastvikt och minimum med nedförsbackar, bara flackt landskap, ingen crosstrainer behövs efter en sådan här tur.