Ulliga, lockiga renar och goda viltmiddagen!

Vassaste bönan i byn, Nessy 9år, hälsar på baggarna. Hon gillar att jaga älg och ren men det här var ena lurviga saker. Näe ulliga och lockiga renar var inget för henne.
Förra vintern smet hon och jagade efter några renar och var borta i flera timmar. Matte Sussie var ute och letade och fick vara riktigt orolig innan hon av en tillfällighet hittade henne på ett skoterspår helt slut och apatisk.


Här är Nessy med sin dotter och dotterdotter, de jagar gobitar i snön. Dansk Svensk gårdshund är ju främst en gårdsvaktare och råttjägare men en del har väldigt stark jaktinstinkt. Nessy hon jagar stort som smått, fågel och fyrbeta djur medan de andra två är mer för gobitar och någon sork.



Lördag bjöd på kanonväder, vi kunde vara ute hela dagen. Städade i höladan och eldade lite skräp. Krattade ensilage och halmade ströbäddar.



Det var Sussie och hennes flickor (Atles tjejer) som kom förbi på sin lördagspromenad. Här lyckades jag få med alla på samma bild. Det är inte lätt för hastigheten är hög på de här brudarna (Sussie står iallafall still) och kondition har de. Atle har ju sitt gamla benbrott dom gör att han blir halt om han studsar runt för mycket så han är inte lika kvick.

Lördag var också dagen för vår återkommande viltmiddag här på höjden. Trädgårdsmästaren och hans kompisar tillagar det som jagats under höst och vinter.

Vi smög in en lammstek på buffén också. Det är den han putsar till lite grovt här på bild.

Sedan var det orre, järpe, hare och älg. Fåglar och hare får man börja med att plocka och flå. Älgen och lammet är ju färdigstyckat och putsat då där är det bara att bestämma hur de ska tillagas.

Peter och Åsas 3 åriga dotter Ebbas reaktion när hon såg den vita haren; åhh vad söt, ska vi äta den, vad gott! Det är så befriande och skönt att veta att vissa barn verkligen får se hur maten kommer på bordet.

I år var vi 16 vuxna och 5 barn, när vi började med den här årliga middagen för 6-7 år sedan så var det inga barn med helt enkelt för att de inte fanns då. Ljudnivån är hög och all mat smakade fantastiskt bra som vanligt.

Stig och T förser sig ur grytorna, på menyn var det följande...

Älgstek med enbär- och chillikryddad gräddsås.

Canneloni fyllda med färserad orre och skogssvamp

Tjälknöl marinerad med tranbär och honung

Gryta på hare med svamp och morötter

Stekt orre med rödvinssås
Sallad med tomater och skivade fikon
Potatisbakelser med palsternacka och västerbottensost bakade i smördeg.

När man äter så här mycket så är det gott med en lättare efterrätt så vi åt glass med skogshallon till efterrätt!

Det är valfritt vad man vill dricka till, det får var och en ta med sig!
Måste säga att grytan med älg och vår inlagda chilli var väldigt god och lagom stark. Lammsteken fick gå på låg temperatur i ugnen så den blev väldigt saftig och god den också.

Sedan när barnen börjar knoppa in så kan vi spela spel och verkligen umgås.
Spelade Retrospelet uppdelade på två lag tjejer mot killar. Måste säga att våra vänner har barn som är vana att vara med, de somnar i kökssoffan eller inne i salen fast det är hög ljudnivå och det spelas musik och pratas.

Åsså lite musikfrågor från spotify.

Vi är flera som bara ses några gånger per år just så här, det är verkligen trevligt och vi har alltid roligt tillsammans, det blir mycket som ska avhandlas sedan sist.

Hus som byggs, jobb som byts och även relationer som förändras.

Se upp med knarrande golv!

Vi bor ju i en gammal norrbottensgård. Golven är furuplank som är kilsågade dvs den avsmalnande toppen och den bredare rotändan är kvar. Så här gjorde man innan sågverken gjorde jobbet. De är alltså handbilade och hyvlade för hand och undersidan är grovt tillyxade. Golven lades med topp- och rotände mot varann för att få ett fint rejält golv. För att få det att hålla ihop så narade man med stora dymlingar.
Senare tiders golv är ju spontade men det blev "modernt" när sågverken och hyvlerierna slog igenom 1880-1900.

Här syns undersidan på en golvplanka, golvåsarna som var av timmer bar upp golvet och för att det skulle bli jämt och ligga still så högg man ut undersidan på planken, anpassade efter hur golvstocken var formad.
När vi renoverade så gjöt vi en platta i bl a köket, sedan så la vi reglar under stockarna, inte cc60 som är dagens byggnorm, snarare cc200 som passar bra när man har tjocka dimensioner på planken och de redan är anpassade för det avståndet. Det är ett "flytande" homogent plankgolv vi pratar om här.


Nåväl det såg ut så här när jag kom hem idag, trädgårdsmästaren har varit hemma och donat med golvplanken för vi har haft ett läckage på en slang till diskmaskinen.

Antagligen har det stått och droppat väldigt länge för att nu på slutet snarare spruta ut vatten i diskbänkskåpet och vidare ned på golvet bakom diskbänken, ned mellan golvspringorna. Vi har ett plasttråg under diskmaskinen men vad hjälper det när det är en slang till maskinen som är trasig och allt rinner ned bakom?

Vi har lite "knarriga" golv i vanliga fall men just framför diskbänken har det börjat "knirka" ordentligt nu i vinter.
Se upp med knarrande golv! Jag har tjatat på T om just det här, att vi nog har en vattenskada. Men vi har kollat och känt på ledningar men inte märkt något så det är lurigt. Inte förrän jag städade diskbänkskåpet samtidigt som maskinen var igång förstod jag att här har vi ett seriöst problem som stavas VATTENSKADA.



Trädgårdsmästaren tar igen sig lite efter några vansinnesutbrott när han för fjärde gången har varit upp på vinden och letat verktyg plus att han här precis har kommit på hur j*vla idiotiskt varmt det är att ha på sig långkalsoger under jeansen inomhus.

Det är ju bra att vi inte har trossbotten eller parkettgolv. När planken var avlägsnade så var det lätt att dra ut den blöta isoleringen och känna efter hur reglarna klarat allt vatten. Det var bara en som vi fick ta bort alla andra var torra och fina. Så nu är all isolering under diskbänken borta och det står två fläktar och brummar nere på betongen *hemtrevligt*.

Men lite bök och stök var det, de här planken jonglerar man inte med precis, långa och tunga som de är. Jag är hursomhelst glad att vi inte behöver riva hela köket, nu får fläktarna sköta jobbet om det så ska ta hela våren.

På lördag har vi viltmiddag så då ska golvet tillbaka provisoriskt så våra kockar och gäster inte behöver hoppa runt bland reglarna.

Finaste Pärlhyacinterna och Minipåskliljorna står på bordet och ser våriga ut. Nejlikor i olika färger är min passion, de är vackra och så står de ut med värme och sol (det gör inte tulpaner).

Jobbade lördagen som gick men fick njuta av solen på söndag när jag var ledig, sedan har jag knatat på på jobbet med en tilltagande bihåleinflammation. Tills jag fick några Rinexin av en kompis, så effektivt och skönt att slippa sitta på vårdcentralen halva dagen! Vilken lycka att slippa den bultande värken som känndes som en spik rakt in ovanför ögat. Så nu börjar jag vara människa igen.


All snö har rasat ned från taken och frusit ihop till ogenomträngliga isvallar. Vi skottar förstås framför alla dörrar vi använder men så kom trädgårdsmästaren på att han skulle in på dasset (en dörr som vi inte använder vintertid) och det var inte helt enkelt.


Passade på att vara ute värmen, städade lite i växthuset och drack söndagskaffet här.

Vinrankorna hade kvar 15 klasar som vi inte skördat, fy vilket slöseri. Tog bort alla skräpiga blad också och några gröna tomater som låg på ett fat. Det är som om vintern bara kom över oss väldigt snabbt för vi hade lämnat skottkärran och spaden som vi slutade i höstas. Det var bara att fortsätta nu när vi klev in i växthuset igen.


Budda hukar bakom stora vattenkrukan. Den här "tunnan" har varit med många år. Den har vi glömt ute till sent på höstarna några år så den har fått sina frostskador. Lergods och norrbottniska vintrar är ingen bra kombination. Men förhoppningsvis håller den några år till, patina har den fått iallafall och många liter vatten fångar den upp från taken.

Morgon

Kurre sitter i stalldörren och "myser" med plastflikarna som vi hängt upp som köldridå. Han vill gärna vara med där det händer saker. En stillsam söndagmorgon så är det här som händer, lite vind som flyttar runt några plasremsor.


Några hungriga får som är väldigt nyfikna på vad kissen håller på med men är för skraja för att gå fram. Men flickorna och tanterna måste hålla koll på vad han gör mellan tuggorna...

Måste bara få längta lite

Jag vet att vi ska leva här och nu men ibland måste man bara få tänka framåt och längta lite. När vi är mitt uppe i värmen och allt det gröna så blir det så lätt att årstidens små vardagsbekymmer tränger sig på...
Som att det är tråkigt att klippa gräs, det ska röjas under elstängslet, det regnar när man vill ha torrväder och som det är när jag tar det här fotot, jävligt mycket mygg och små knott så man blir helt tokig!





Fast jag vet att den här dagen var helt fantastisk, här är jag på väg ned till badplatsen för ett dopp med familjen. Det är en av sensommardagarna, antagligen söndag för jag är ledig. Under sommaren har jag högsäsong på mitt café så det blir mest arbete. Det är tryckande varmt och eftermiddagen slutar med åskoväder och regn, men det spelar ingen roll för all vall är skördad och ensilerad. Möjligen hänger det tvätt ute som blir blöt men det är ett mindre bekymmer en sådan här varm dag!

Klockspel och uteblivet flugangrepp

Nu är det definitivt ljust på morgonen när jag utfodrar. Mildväder så att vi kan riva upp hela ensilagebalen. Självklart kommer det ett bakslag, mars är en snörik månad med kalla nätter här i norr. Men just nu njuter vi varje dag av att det är så skönt och enkelt med allting när det blir varmt och solen skiner.


Men jag går fortfarande med vattenhinkar till baggarna. Vi ger baggarna saltbalans att dricka, eller rättare sagt så är det en av killarna som främst behöver det men alla tre tycker det är väldigt gott.

Det är Baxe jr som har haft diarré, han är på bättringsvägen nu efter att ha ätit torrhö och druckit saltbalans i en veckas tid och det har gett resultat.

Kan bara meddela att diarré och -30 grader är ingen bra kombination, han ser förjävlig ut bakom rumpan, vissa mornar har jag fått klippa loss stora kockor som hängt som klockspel bakom svansen. Nu har de legat ute i snön så förhoppningsvis lossnar en del av dyngan, sedan ska de klippas när vi tar tackorna om det inte blir för kallt.

Kan ju vara lite nöjd med att det inte blir några flugangrepp iallafall ;-)

Att tillbringa helgen vågrätt

Vi börjar med lite sol, äntligen kom värmen, i lördags kunde vi vara ute och njuta av solen. Huggkubben använder vi när det ska göras fin tändved alla annan ved tar vi i klyven. Trädgårdsmästaren har skottat fram de stora träbingarna som ska fyllas med nästa års ved. Mars är en bra månad när man ska kapa och klyva björk. Den är frusen och klyvs lätt tack vare det.


Vi hostar och snörvlar och umgås med syrran som också hostar och snörvlar. Premiärfika i vårsolen bakom växthuset. Fick hostatacker när vi skulle skotta upp en sittplats annars var allt finfint. Jag hjälpte T att ta ned snön från taket ovanför tackornas stalldörr så de kan gå ut och in utan att få det enorma snötäcket nedrasandes på sina trinda kroppar.


Sedan blir det horisontellt läge, kraften försvann och förkylningen tog över hela helgen. Atle älskar att ligga och mysa i sköna filten tillsammans med matte.


Våra småkillar gillar att mysa under filten också. Söndag blev en riktig vilodag gjorde bara stallbestyr och lite middag inget annat. Vågrätt läge och en bra bok mellan sovstunderna. Här är det Kurre och trädgårdsmästaren som vilar sig lite...
Veckan har börjat bra, jag känner mig mycket piggare men nu har trädgårdsmästaren legat hemma en dag (det händer inte ofta). Hans vårbruk har börjat, det ska sås och förberedas inför kommande planteringar av sommarblommor, kryddor och köksväxter så han har inte tid att vara hemma.
Jag har fått hem min nya dator så nu känns allt bra igen, tänk vad man blir "ute i spenaten" när man inte kan kolla mejl och bloggar för att inte tala om internetbanken, vad gjorde man innan den???