Lördagsjobb

Nu jobbar jag 6-dagarsvecka. Inget konstigt både jag och trädgårdsmästaren har ju egna företag där vi har öppettider mån-lördag och periodvis alla dagar i veckan. Nu har det varit ganska lugna lördagar, kunderna kommer ut sent på stan så under förmiddagen hinner jag göra lite jobb på kontoret. Mitt kontor är minimalt och inrymt i det lilla valvet. Det har varit bank här på 60-talet. Hursomhelst så stänger vi kl 16.00 på lördagar så jag är oftast inte hemma förrän vid 17-tiden.


Det lilla kontoret har en fördel och det är att man måste hålla hyfsad ordning för annars går det inte att arbeta här inne.
Jag passar på att äta lunch också.
Gör ny meny för hösten, planerar arbetsschema och gör budgetuppföljning. Har bokslut sista augusti så nu är det hög tid att lämna in inventeringslistorna. Det är skönt att få undan flera saker samtidigt så jag kan bocka av "att göra listan".
Sedan hinner jag med att ta en kopp te med en kompis innan rusningen börjar!


När klockan närmar sig 15.30 så lugnar det ned sig och vi kan börja fylla på kakfat, diska undan diskberget, putsa och feja. När vi har låst dörren så tar vi golven och gör kassan.
Jag och mina medarbetare är alltid noga med att det ska vara tipptopp när vi går hem för dagen.
Det är så skönt att komma på morgonen och allt är på sin plats. Nog har det hänt att säkringen har gått på mig när någon av våra nya medarbetare inte uppfattat vad som gäller trots checklista och inarbetade rutiner. Men alla får chans att bättra sig, det är inte alltid så lätt att hinna med eller att se vad som ska fixas.
Ganska snabbt ser vi vem som är skapt för caféjobb. Vi orkar helt enkelt inte med för mycket instruktioner om vanliga basic saker som: håll ordning runt dig, var trevlig, och tvätta händerna. Det är antagligen en formel som man kommer ganska långt med här i livet!

Knep och knåp en lördagkväll

Vi äter upp de sista rödingarna som T fiskat i fjällen. Gjorde ett kryddsmör med örter och lemonchilli som jag fyllde dom med. Färskpotatis och en variant på vitvinssås med lite torr sherry till var väldigt gott.

Efterrätt var kolasnören och kaffe och en och annan snaps.

Snapsen tog vi till middagen men det slank ned lite efteråt också.

Det är inte så att vi "dekorerar" flaskan, nä vi har liten kurs i hur man gör knopar.

Olof visar sina knopkunskaper, har man gjort lumpen till sjöss och jobbat inom flottan så får man lära sig knåp och knop. Här ska han visa mig en knop som jag har använt mig av förr men helt glömt bort. Antagligen för att jag inte har någon båt som ska angöras vid bryggan eller kanske det har med OPn att göra vad vet jag?

Men va faan?

Jag sitter vid köksbordet och bloggar lite. Hemtrevligt och lugnt, dottern är hemma och har just krypit ned i sin säng. Trädgårdsmästaren har också gått och lagt sig. Låg och klagade lite över trängseln i sängen Atle under täcker och två katter utsträckata på sidan.

-Vad är det för ett jävla zoo vi har, inte ens sängen får man ha ifred.

Men tillslut somnar han och då kommer Tjorv utsmygandes från sovrummet tar ett skutt upp till diskbänken och sätter sig över hålet och KISSAR högt och ljudligt.

Jag hör bara ett strilande först och tänker att han slagit på kranen lite den begåvade kissen. Det är bättre upp. Han gör sin kvällstoalett i diskhon!

Jag vet att Nils, vår gammel katt, kissar i badkarsavloppet ibland när det krisar men aldrig att han skulle tordas sätta sig i mattes diskho.

Jag är ju pragmatiskt lagd så snabbt ser jag fördelen med att han satt just där och inte på mattan. Det lilla stycket lyckades pricka hålet också så hans tassar var helt torra!

Innanfönster och klisterremsor

Vi har jobbat lite med vinterstöket jag och Atle. Han håller koll på vad som händer och jag klättrar upp och ned på stolen. Idag sätter jag in innanfönstren som jag plockat bort i våras.
Har lovat mig själv att göra lite omsänder under veckorna så att allt inte samlas till söndagar när jag är ledig. Jag är väldigt nöjd med att jag tog ut alla i salen i våras, putsade fönstren och satte tillbaka alla utom ett. Vilken tur att jag inte föll för frestelsen att bara ha enkelglas hela sommaren för det är lite pyssligt det här med remsor. DET TAR TID.


Ljust och fint har vi haft hela sommaren. En liten hund kan kika ut åt alla vädersträck och skälla när han ser något konstigt, typ en man i en knallröd anorak eller inkräktande hund som går förbi på cykelvägen. Om det är en svart hund eller en med shäfer-aktigt trav så blir han helt rabiat för att inte tala om när travtränarna kör det långa passet förbi oss med två, tre ekipage på väg till Bodentravet då blir han helt galen.



Jag tar ut innanfönstren i maj och sätter tillbaka dem i oktober. Vi har gamla munblåsta glas i bågarna, sköra tunna och väldigt vackra. Lite repiga och med någon bubbla här och var. Det gör att jag aldrig kan få helt "rena" fönster. Ganska praktiskt för jag behöver aldrig vara tröttsamt noga med putsningen. Här är det moment blöta klisterremsan.


Så ska de klistras på plats. Remsan gör att det blir tätt in mot värmen alltså ingen kondens mellan rutorna. Det är ungefär 1dm mellan så den luft som "står" där håller värmen bra. Ibland blir det fukt t ex när det är slagregn eller kommer mycket blötsnö som kilar sig in utifrån. Men efter några timmar så torkar det upp igen.
Jag har iallafall skippat det där med fönstervadd, den suger upp vatten som gör att det blir lånvarig fukt så att färgen flagnar. Nä det ska vara renlav mellan det är bäst eller ingenting.




När man klistrat så stryker jag bort överflödigt vatten med trasan och putsar sedan rutorna. Kolla utsikten ned mot sjön, tidigare var här bara skog, man anade bara vattenblänket. Men trädgårdsmästaren och Olof har jobbat med röjning i sommar. Jag blir glad varje gång jag ser ned mot sjön det är så fint.


Så tänkte jag sätta upp lite gardiner som omväxling. Men jag vet inte, det blev så mörkt, ombonat men med dålig sikt så att säga.
Dottern tycker det är mysigt, -Mamma snart är det ju mörkt hela tiden hur som helst, du får ta ned dom när vårsolen kommer igen. Jag får väl vänja mig helt enkelt.

Skinnen har kommit

Våra första skinn från de lamm vi slaktade ifjol har kommit. Jag har valt att göra tre olika längder så vi kan se hur de blir. Ett ekoskinn också.

Vi ska salta om våra nuvarande skinn och skicka dem i tid i år. Förra höstens skinn kom inte iväg förrän i februari, trodde det skulle vara någon surskada eller annat men det gick finfint. Trädgårdsmästaren grälade på mig för att jag inte fick iväg dem och när vi väl skickade dom så var ett i princip frystorkat! Men som sagt det gick bra och alla är kritvita.


Här är det 35mm ekoskinn till vänster och tvättbart 17 mm pälsskinn till höger.
Ekoskinnet är finare i färg och känsla. Det tvättbara blir lite dött med en kall vit ton. Båda är väldigt mjuka och ulliga.
Skinnet som skymtar på korgstolens dyna är getskinn, små skinnbitar ihopsytt till en större "fäll".


Det tredje skinnet blev ett mattskinn, full längd på pälsen, mjukt och vitt.
Härliga skinn men lite sugen är jag på pälsfår just för skinnens skull de har en helt annan lyster. Men, men vita fina skinn till inredning, tofflor och barnvagnen finns det också behov av!
Dynan i den här korgstolen är ett tvättbart skinn inköpt på IKEA, jag kan säga att det är lite skillnad mot det tvättbara från våra finullare.


Kollade runt i trädgården på morgonen efter morgonprommisen med Atle, Rödluvan ger gigantiska äpplen iår, som köpe-äpplen!

Det blir lätt av man glömmer bort växthuset på hösten. Men vi har växter kvar här inne fortfarande. Tomater, chilli och någon pelargon som väntar på vinterförvaring. Cypresserna har stått ute hela sommaren och ska snart få komma in i värmen hos oss. De blir fina höstblommor i köksfönstret.
Lite höstvemod känner jag allt när jag är här inne sommaren är definitivt över.

Trojkan i hagen

Vi passade på att göra lite omgruppering i baggflocken när vi hade slaktaren här. Baxe har fått vandra vidare och 11:an och 7:an har flyttat ihop med Harald.
De bildar en trevlig liten flock. Harald går först och efter kommer parhästarna trippande. Tur att de har en rutinerad gubbe som kan visa dem runt stora bagghagen och extra hagen som vi har vid vägen. Harald verkar nöjd med sitt nya sällskap. Några åthutningar i början fick småkillarna stå ut med så de skulle föstå sin plats i ledet.
Till vänster är Baxes son och till höger Haralds, nr 07, som fick så fina poäng på Riksbedömningen.


Jag har börjat ge ensilage till tackorna. På morgonen får de torrhö och på kvällen ensilage. Det är för att deras magar ska vänja sig vid den kraftiga blöta kosten som jag varvar grovfodret. Än så länge så har det gått bra. Det är bara en av tackorna som är lös i magen.


Det hittar fortfarande grönt att äta i hagarna men kommer rusande så fort de hör att jag är vid foderbordet. Trädgårdsmästaren har sågat ned rönnstammar så de har barkgnag att pyssla med också.

Slakt på höjden

Två veckors semester innebär ju att det blir lite "korvstoppning" med allt när man kommer hem igen både hemma och på företaget. Det i kombination med jetlag har gjort att jag inte har bloggat på ett tag, men nu så ska jag försöka ta igen det.

Redan innan jag for så hade jag bokat tid med vår slaktare, det blev i senaste laget för alla bagglammen har vuxit mycket bra på återväxten. Nu ska jag ine klaga på höga slaktvikter med 24- 25 kg mot 19 kg ifjol är en viss skillnad och bra för att vara Finullsfår.

Nr 11 här på bilden har jag sparat, bara så att ni vet.

Sedan jag kom hem så har jag utfodrat med lite gottgott inne i deras vindskydd och vant dem med att bli instängda där en stund. Så också på deras sista dag. Lugnt och stilla mumsade de på finaste höet och lät sig klias och pysslas med.

Mina vänner frågar mig om det är jobbigt att slakta lammen. Jag är inte oberörd men samtidigt så har det ju varit planen för flera av dem sen de föddes. Vissa av bagglammen har börjat bli buffliga och det är mycket baggfasoner med stångningar i flocken och mot oss plus att betet snart är slut, så det faller sig ganska naturligt att sätta punkt.

Vi gör hemslakt än så länge. När vi har fler lamm så ska vi skicka till slakteri. Nu har vi fyllt familjens frys med finaste lammköttet och skinnen ligger saltade i ladan.

Finullsfår får ett fint marmorerat kött. Ifjol tyckte jag att det såg jättebra ut men i år har det blivit än bättre. Mer kilon men inte fetare, precis som det ska vara.

Vår slaktare Alf hade med sig sin pappa som jobbat som slaktare i många år.

-Att slakta lamm var aldrig populärt på slakteriet (Scan) berättar Alfs pappa.

Varför då undrar jag?

-Det är mycket jobb med att flå och en liten kropp att slakta tar tid, nöt är liksom snabbbare och större. Nej lamm var aldrig populärt, det fanns de som bytte skift när de såg att det var dags för lammslakt.

Lugnt och smidigt plockade vi ut ett lamm åt gången. Ingen stress och aldrig någon som blir ensam kvar. Jag sparade två bagglamm till avel och de tyckte förstås att de blev lite ensamma där i vindskyddet. När jag släppte ut dem och de inte såg till resten av flocken så bräkte de lite men började snabbt att beta som vanligt.

Hedda som är en Tysk jaktterrier satt i bilen och tittade på när husse jobbade med gobitarna. Lite fick hon smaka mellan varven.
Tur att det finns människor som vill utöva sitt hantverk på en ledig dag!