tisdag 19 november 2013

Komsi komsi till lilla mig...

I söndags släppte vi in baggarna till våra tackor, syrran och jag roddade grindar och spände fast med dubbla remmar sedan hämtade jag baggarna från ladan, de promenerade ivrigt efter mig för vid det här laget vet det precis vad som väntar. Jag ropar bara deras namn öppnar grinden till deras box och går med kornhinken före. Har funderat på att ta dom en och en men de är så vana att göra allt tillsammans så jag tror det här är lugnaste sättet.

Inne i stallet så släpper vi in dom till var sin grupp. Här är det alltid bra att ha hjälp med att öppna grindar, syrran vi den ena och trädgårdsmästaren vid den andra. Harald och Baxe är så fokuserade på tackorna så vi har än så länge klarat oss från gruff, gäller bara att snabbt få in dom till sitt.
Vi delar in stallet i två boxar så herrarna får varsin grupp med tackor att betäcka. I början är tackorna ganska avmätta och skraja när de kommer farande utan hyfs. Komsi komsi till lilla mig tycks Baxe säga.

Det kan gå ganska livat till de första timmarna när de äntligen får göra det de väntat på hela året. Redan efter några minuter ser man ifall någon av tackorna är brunstig, mina får är inte så blyga av sig. Baxe hade fullt upp kan man säga, efter någon timmes uppvaktande så var han rejält trött, hängde på ringside som en utslagen boxare. Men han kommer alltid igen! I hans box har vi satt upp den här lilla trägrinden bara för att på ett smidigt sätt kunna ställa för en grind när de står framme vid foderbordet, så kan jag ströa i lugn och ro.

I den andra boxen jobbar Harald. Tackorna som inte är intresserade står framme och mumsar på lite hö medan han har full koll på den tacka som ivrigt viftar på svansen.

Ikväll har jag varit ute i stallet en längre stund och korrigerat grindaran lite. Våra heltäckta plywoodgrindar fungerar utmärkt men längst bort har jag några vanliga grindar med hästfiltar över. Där kan bägge herrarna klättra på grindaran och kika in på varandra. Det är inte så bra då de stångas och kanske välter hela arrangemanget (trots extra remmar). Så nu är det en täckt skiva där under filtarna till Baxes stora förtret då han är den som klättrat mest.

2 kommentarer:

Christina i Grannäs sa...

Ja, det gäller att bygga helt tätt för att baggarna ska hålla sig på rätt sida väggen! Än har vi inte släppt våra baggar till tackorna men i år kommer vi att ha en grupp hemma och en hos dottern -så förhoppningsvis blir det lugnt i år och baggarna slipper känna de lockande dofterna från andra sidan väggen...

Annelie sa...

Ja de har blivit lite mer "på" med åren. Vore väldigt jobbigt om de kom in till varandra. Men nu ska de nog hålla sig på sina platser, förhoppningsvis. Låter skönt med helt separerade!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails