Semester i Karibien

Ja vi har ju varit på en semestertripp/bröllopsresa jag och trädgårdsmästaren. Den här gången åkte vi på kryssning i västra Karibien med världens största kryssningsfartyg Allure of the Seas. Vi har ju varit iväg tidigare men då med systerfartyget Oasis of the Seas. Om det har jag berättat här

Ett bekvämt och skönt sätt att resa, känns verkligen avkopplande och lyxigt! Fartyget är enormt och fullt utrustat med allt man kan tänka sig vilja göra när man är ledig. Det finns något för alla åldrar
t ex jazzklubb, teater, klättervägg, skridskobana, jetski, gallerier, spa med topputrustat gym, basketplan, vattenpolo, minigolf, pingis, vinprovningar med mera.

Sedan är det det här med maten, de har väldigt fina matställen både lunchbufféer och gourmerestauranger plus caféer och pizzeria/grill, för att inte tala om glassen.
Finns visst en brittisk undersökning som visar att en kryssningsresenär går upp mellan 3-5kg på en vecka. Jag förstår precis hur det går till, för även om man som jag (nu för tiden) älskar grönsaker och är ganska noga med vad man stoppar i sig så är det svårt att låta bli när man ser allt som serveras, det är ju all inclusive på sådana här resor, ja inte alkohol då förstås och en och annan specialrestaurang där man måste betala. Man bara måste smaka av allt så tallriken blir lätt överfull trots det bästa intentioner om motsatsen.

 Här är vi på Jamaica, det är fartyget man ser i bakgrunden.

Varmt och kvavt så man håller sig helst i skuggan. På båten är det ju väldig behaglig temperatur där all inomhusmiljö allt är svalt luftkonditionerad.

Modell på hur man kokar rom. Vi gick en sväng på stan också, Freemont Jamaica påminner om det jag sett av Indien. Portugisisk arkitektur i glada färger, väldigt slitet och smutsigt med ett myller av glada människor som vill sälja på en allt från cannabis till silverarmband.

Omtumlande och varmt, det blev en kort promenad för när man lever på en sådan här båt så är man verkligen i sin egen bubbla, dvs lyxkuvös för utarbetade medelålders kvinnor och män. Allt färgstarkt och påträngade vad gäller dofter, färger och ljud blir helt energidränerande!

 Hemma igen står vi uppe på däck och spanar ut över hamnen och staden.

Just här i Freemont var det ett antal personer som höll på att missa båten. Det är stränga regler om att passa tiden för avgång, fartyget väntar inte på eftersläntare. Men just här så var det flera barnfamiljer som kom sent, så jag tror det var en förmildrande omständighet.

Vår hytt med havsutsikt, vi var ju ett gäng på 12 personer och vi hade lyckats få hytterna bredvid varandra. Då kan man låsa upp mellanväggarna på balkongerna och umgås även där, hytterna är ju inte så stora så att sitta ute tillsammans och dricka eftermiddagskaffet eller ta ett glas vin är perfekt.

 Tre glada brudar, Ulla-Karin, Anita och jag.

 Jazz på däck fyra.

 Här är vi på Haiti, Labardee, där vi badade i havet och solade hela dagen.

Nästa stopp blev Consumel, Mexico. Vi hade bokat en utfärd till Tulum och Maya-staden på fastlandet som skulle ta 8 timmar. Först med färja 45 minuter till fastlandet, som bara den var en upplevelse då nästan alla blev sjösjuka och kaskadspydde i de av besättningen utdelade kräkpåsarna, och sedan buss en timme till Tulum och Mayastaden.

 Den enda sortens bofasta just här.

Att vara barbent och jobba med "snöret" är inte skönt, det har jag provat, men det är klart han har ju kvar skyddet mitt är bortmonterat för att jag ska komma under stängseltrådarna.

Vacker och fridfullt med svalkande vindar från havet. De byggnader som finns kvar är olika palats eller tempel. Här innanför murarna var det endast officiella byggnader medan befolkningen bodde utanför i jungeln. Det var en intressant och proffsig guidning som vi fick av Gabriel som själv är mayaindian. Bara deras historia i snabba drag skulle bli 10 inlägg här på bloggen så jag går inte in på det.
Enkelt sammanfattat så dyrkade de ljuset och solen, utförde människooffer, odlade grödor och fiskade samt använde cacaobönan som "valuta" i sina affärer, föredrog vulkaniska stenar som var hårda men formbara till smycken och verktyg framför det mjuka guldet som därför ansågs värdelöst. De hade en fungerande kalender och förstod att jorden var rund när vi knappt kunde rista runor här i väst.

Resan tillbaka från Maya-staden gick bättre, nu åkte vi med en snabbare färja ut till ön Consumel där vårt fartyg låg ankrat. Så vitt jag hörde så var det ingen som mådde dåligt, skönt att slippa ulkandet även om jag led med de som mådde dåligt.

 Kaffe ute på soldäck.

 Vi hade alla slags väder, sol och mulet men hela tiden varmt och skönt.

 Roligt att titta på, blev några vurpor för de flesta.

 Monika och Palle.

 Ulla-Karin och Janne

 Det är här nere i Centralpark vi sitter och lyssnar på fågelsång och vindens sus i träden.

Skönt vuxenställe utan barn. Det finns många utrymmen både för barn och vuxna så vill man ha lite lugnt hittar man det också. Det som syns och hörs är förstås badparkerna och boardwalken men sin karusell och vattenteater.

Palle som inte kan sitta still när man tar en bild och Ulla-Karin som håller stilen.

Lunchens efterättsbuffé. Bara att plocka så många sorter man vill.

Andra efterrätter smakar också bra, Frozen Margeritha!

 

 Här är vi tillbaka i Florida, Fort Lauderdale.

Vi ska strax gå av, nere på kajen har man redan börja fylla på för nästa kryssning.

 Vi stannade ytterligare några dagar i Florida men nu i Miami.

 Här är vi ute på en sightseing i Biscayne Bay. Rakt fram Downtown Miami.

Som förra gången bodde vi på Miami beach i Art deco-kvarteren. Den här delen av Ocean Drive är uppbyggd efter en stor orkan som sopade bort alla träbyggnader i början på 1900-talet, efter det så byggdes husen "orkansäkra" i betong.

Lite mer turistutflykter, nu till Coral Gabels och Coconut Grove. Det här hotellet bor Obama på när han är i Miami. Nu kommer jag inte ihåg vad det heter men stort och imponerande var det iallafall. Hotellet fungerade som sjukhus under andra värlskriget.

Över huvudaget så är det mycket som handlar om storhet och kändisskap här. Allt snurrar runt "framgång" och hur mycket pengar man tjänar. Ja antagligen inte allt men på de utfärder vi gjort i Miami så talas det alltid om kändisar, deras feta bankkonton och hur mycket pengar deras egendomar har kostat nu och då. Väldigt tröttsamt i längden, detta land som är helt bankrutt och där hela servicesektorn baseras på svarta pengar i form av dricks.

 

Så omodernt det är att vuxna människor ska behöva stå och förklara och be om dricks för att de ska ha råd att skicka sina barn till skolan eller köpa nya jympadojjor till dom. Att de inte har kommit längre här i USA känns faktiskt u-land. Fy vad vi har det bra i Sverige!

Men här var det genuint och trivsamt, lilla Havanna i parken där exilkubanenrna träffas på eftermiddagrana och spelar domino eller schack, röker cigarrer och snackar om Kuba och andra viktigheter. Kom inte här och prata om Castro om du inte vill råka illa ut, de hatar Castro (enligt guiden).

Anita, Thomas, Toril och längst bort Knut och Sissel...också smugglar Jan förstås i sina mystiska solbrillor.

Jag avslutar med bild på en egendom som ägs av en av världens rikaste män. Jag vet inte vem han är men han har gjort sig stora pengar på ett blått piller som många män här i väst inte kan leva utan! Det här var enligt guiden det största och mest påskostade palatset i hela Miami, bara så att ni vet!