Vardagliga saker och att sälja sitt barndomshem

Dottern tycker att veckorna går så fort nu för tiden och jag kan bara hålla med. Funderade lite vaför man upplever det så. Det är väl för att man arbetar och gör vardagliga saker hela tiden, saker som ska göras dagligen blir ju snabbt vardagliga i våra liv så är det ju, dag efter dag och huxflux har en vecka eller en månad gått, usch det här låter inte något kul, har säkert med novembermörkret att göra. Jag tror jag behöver lite sol för att bli uppiggad.
Mina fina "brevpressar" i glas blir jag väldigt glad av men de behöver också lite sol för att komma till sin rätt.

Jag har samlat på sådana här i några år, en del ganska gräsliga och så den här finaste finaste som är den första som jag fick av trädgårdsmästaren för många år sedan. Kan göra ganska många inlägg om jag ska presentera dem här framöver. Har inte räknat dom men jag tror att de är 25-30 st nu.

Ska iallafall bli skönt med en ledig helg efter två intensiva arbetsveckor. Jag och syrran har städat lite i pappas villa mellan varven så att mäklaren kan börja med sina visningar så snabbt som möjligt. Det tar också mycket energi, kanske inte själva städandet utan processen att göra hela grejen, sälja sitt barndomshem.