Hela oktober och nu i början av november har det regnat i princip varje dag, vi väntar på kallgrader och snö, usch för sådant här grått och mörkt blötväder. Tackorna är gärna inomhus när det regnar, går ut en sväng när det är uppehåll men så fort det börjar strila så ligger de inne i halmen och idisslar.
Foderbordet fungerar perfekt sedan jag lagt in en passbit för att göra det djupare, 10 cm gör mycket i volym, förut så var det i smalaste laget, nackbommen är fortfarande flyttbar men jag upplever inte att de drar ut maten på golvet, alla står fint och äter på sina platser det är ingen trängsel eller bök.
Men lilltackorna Sparris, Flinga och Mimmi får stå närmast dörren de är de sämsta platserna enligt gammeltanterna. Här är det Flinga som tittar upp med en tugga i munnen.
Som vanligt när jag jämför dom med sina mammor och mormödrar så ser de väldigt pyreliga ut. Inte kan väl de här små bli med lamm när baggen kommer till om någon vecka? Men som vår klövverkare Pierre sa en gång så gillar inte baggar lammkött, är dom redo så är dom. Lilla Mimmi är född efter fjolårslammet Kajsa, som var så liten och nätt hela tiden och hux flux hade hon helt själv lammat två fina pyttelamm. Mimmis syrra har fått flytta till Katarina i Överkalix.
De får hösilage morgon och kväll, fritt med lösmineral-koppar och så vatten och saltsten förstås. Det blir inget spill, foderbordeet är i princip rent och det som blir kvar får ligga och torka några dagar i en hög på golvet innan jag använder det som strö,
Ullen har växt ut till en jämn plysch, de är väldigt mjuka och i gott hull, inga spetsiga ryggar .
Vi får se om de här töserna blir med lamm, de är helt vita med finaste ullen. Spännande att se deras avkommor som borde bli snäppet bättre än något av de lamm vi fått på den här gården.
1 kommentar:
Nyklippta och fina och hö som luktar gott.
Skicka en kommentar