Vintern närmar sig, ströbädd och skinn till beredning.

Varje morgon skrapar jag bilrutan innan jag styr kosan mot grannkommunen, nu har vi frost och kyla på nätterna. Vi är helt klart efter i tidplaneringen med göromålen här på gården. Jag tog mig några dagar ledigt för att vi skulle kunna hjälpas åt med att riva stängsel, gödsla ut, flytta djur till andra hagar och städa och fixa så allt är klart innan snön kommer. Dagarna är korta nu så att vara ute och jobba kvällar efter arbetet är både mörkt och kallt. Ska bli skönt att få stalla in alla djur och fodra inomhus utan att snubbla runt ute i mörkret morgon och kväll. Katterna får frukost ute ett tag till.

Nu är iallafall ströbädden utgödslad och ligger i stuka på två fält. Tack vare inlån av kompaktlastare med gödselgrep fick vi ut nästan allt på 5 timmar. Vi hann precis lämna tillbaka den till vår kompis som har mjölkgård och använder den i utfodringen morgon och kväll. Stort tack för lånet!

Trixigt och så precist i dörrhålet att det krävdes slägga och slagborr för att göra plats för Avanten, men det var det värt! Det tog också ett tag att komma på hur den skulle köras och hur tung börda den orkar med.

Förr om åren har vi mockar ut för hand, alla som gett sig i kast med en djupströbädd skapad av fårens spillning, urin och halm vet hur kompakt och tung den är att handskas med. Vi brukar få hugga ut varje greptag i tre, fyra tag. Att tömma fårstallet har vi tidigare år jobbat med under en vecka - tio dagar. Tungt och slitigt och helt uteslutet iår då den var extra tjock tack vare att vi haft fler djur än något år tidigare. Här ser ni 50 cm hård packad finfin ströbädd (och skitiga sövlar med nöjd gube ) som är världsbäst till gödsel och jordförbättring.

Efter utgödsling har trädgårdsmästaren lagat dörrhålet genom att gjuta och putsa ny karm innan träkarmen med dörrblad sattes tillbaka. Nästa år skruvar vi bara bort den då jobbet ska göras. Sedan har jag grovstädat stallet och skurat foderbord, hinkar och vattenkar. Alla grindar har fått stå ute i regnväder och är nu helt rena och fina igen. Efter det har vi strött golvet med  torv, kalkat och sedan kört in halm i tjockt lager så nu kan tackorna stallas in, vi ska bara hyvla av stallplanen och lägga på ett lager sand först.

Vi hann skicka skinnen till berederiet tidigare denna månad, förhoppningsvis kommer de i retur innan julafton. Lastade allt på pall med pallkragar. Plast i botten och hela vägen upp så vi kunde göra att packet av alltihop. Smidigt med upphämtning på gårdplanen. Från början skickade vi i kartong med bussgods men nu är det så pass stor leverans så Schenker hämtar på gården. Vi tar återtag på skinnen så vi kan gå igenom skinnen och ha koll på eventuella flåskador. Vi har klarat oss utan trasiga skinn genom alla år, till viss del vill jag tro på att det har med återtaget att göra. Slaktaren är kanske mer omsorgsfull då han vet att vi kommer titta på skinnen innan vi skickar iväg dom till garveriet. Hör att en del kollegor får anmärkning på trasiga skinn då de går direkt från slakteriet. Att hantera skinnen, skaka av saltet och vika/packa är både tungt och skitigt jobb. Det fanns några riktigt fina skinn som det ska bli spännande att få i retur!

Frukost ute i gårdshagen. Alla tackor är på framsidan av huset nu, de har hunnit beta rent det lammen lämnade och går nu mer på promenad i landskapet och tar sig någon fröställning här och där. Maten får de morgon och kväll i foderhäckarna som vi använder på den här gården.
Till veckan ska de klippas och efter det blir det omgruppering till fårstallet med rasthagen utanför. De kan iofs få ta sig en promenad men känner jag damerna rätt så vill de hållas nära vinterbostaden och maten nu när frosten ligger kvar.

Städa hagen och inspekterat odlingarna...

Det blev helt tomt och boktavligt talat dött i hagen efter att slaktbilen hämtat alla lamm på måndagens morgon. Lastningen av lammen gick bra när vi väl fått på tackorna som skulle med också. Usch, att skicka mina fina tanter var verkligen inte kul, bökiga och helt ovilliga att kliva på bilen var de också så jag kände mig verkligen som en skurk.

Resten av dagen ägnades åt att städa upp i hagen. Foderspill, gödselhögar och ensilage som städats ur foderhäckarna under de sista veckorna blev till lass efter lass som vi körde bort med fyrhjulingen. Slitigt och tungt då det var många lager med gödselfylld ensilage runt matplatserna. Men vi hade fint väder hela dagen så arbetet flöt på bra.

Gick en sväng runt gården för att ta bilder på årets grödor. Vi hade ju en kall juni och blöt juli som sedan följdes av en varm och skön augusti, turligt nog får man väl säga! Allting exploderade i grönska och fruktbildning. Vi kan väl säga att vi nästan hann ikapp med det mesta även om mängden grönsaker inte är som ett normalt år.

 Rödbetor, ärtor, bönor och längst bort fransk dragon.

Bjuder på ytterligare en förlåtande bild där man inte ser allt ogräs, det har verkligen frodats denna blöta och slutligen varma sommar!

På baksidan av huset där trädgårdslandet ligger har tackorna sin semesterhage. Här har det gått och sinat av och vilat upp sig efter några intensiva månader med lamm. Nummer 99 är vår fina Prinsessa som var ett ytteppytte flasklamm ifjol och som fick bli kvar i flocken den där kvällen när jag och trädgårdsmästaren märkte alla slaktlammen och han upprört bestämde att hon skulle få bli kvar trots att jag mentalt bestämt mig för annat. Hon är lite slarvigt märkt (fel placering på det örhänget men men det sitter kvar) och har fortfarande bara ett märke... man kan läsa om hennes första tid här och och här.

I år fick hon sitt första lamm, en stor präktig bagge som hon tagit hand om med bravur. Han var tillslut jämnstor (nästan) med henne. Det såg verklligen lite lustigt ut då han diade.

Ull och lamm

Härlig gobelängull på ett av våra korsningslamm. I fredagskväll öppnade jag upp fårhuset till lammen så de fick komma in och torka upp ordentligt efter de senaste dygnens regn. Betet är slut, det som är kvar är mest bukfylla dvs ganska näringsfattigt. Så sedan en vecka kan man säga att vi utfodrar med ensilage fullt ut. Det var hursomhelst ett gäng nöjda lamm som boade in sig och tömde foderbordet medan regnet öste ner utanför.

Vår slaktanmälan som vi gjort i god tid till v37 flyttades fram av slakteriet till v40. Eftersom vi har dåligt med bete så här på sluttampen (det hade ju räckt bra om vi fått skicka som vi bokat) och lammen blir mer och mer självständiga är det ett himla jobb med att hålla dom mätta och belåtna så de inte hoppar över till grannens fina gröna vallar. Igår släppte jag in dom på nästa års välkomstbete något jag aldrig behövt göra tidigare år, surt och jag kommer förmodligen få ångra det men vad ska man göra, nu har de något att pyssla med och hinner förhoppningsvis inte hitta på nåt ofog, som att rymma tex.

Det har blivit fina pojkar och flickor av årets smålamm. Både ull och kropp är helt ok. Våra nya baggar har helt klart gett fina avkommor.

Finullsbaggar på bilden. Ullen har härliga staplar och är överlag väldigt jämn. Men ännu är vi inte i hamn med tätheten i fällen, eller rättare sagt glesheten. Jag vill ha lite glesare mellan stapeln för att uppnå bättre skinn.

Till veckan ska vi märka lammöron för återtag av kött och skinn så har vi det gjort i god tid innan slaktbilen kommer. Det här lammåret går mot sitt slut och som vanligt är det både vemodigt men skönt. Nu gäller det bara att ha alla kvar i hagen sista veckan, fårhuset är alldeles för litet för 40 djur så  där kan de bara vistas under natten.

Kräftskiva på höjden!

Årets kräftor avnjöts i gassande solsken en fredagskväll i slutet på aufusti. 27 grader varmt, vindstilla med helt klar himmel, det är inte ofta vi har haft sådant fint väder när kräftorna ska intas. Vilken härlig augusti vi fick efter en bedrövligt regnig juli. Men så snart solen går ner och mörkret kryper på så lägger sig dimman som en blöt slöja över allt. Då är det skönt att ha ett varmt växthus att vistas i.

Som komplement till kräftorna bjöd vi även på ugnsstekt fjällröding från trädgårdsmästarens senaste fjälltur. Enkelt och gott med kokt mandelpotatis, gräddfilssås och sallad på grönsaker från växthuset.

Ett himla pillande och knäckande med dessa kräftor, man bör inte vara helt utsvulten när man börjar så det kan vara bra att grunda med lite nygräddat bröd och västerbottensost innan man låter snapsen och kräftorna landa i magen!

Vi blev med traktor!

Stor investering för den här gården men vi har funderat några år och var väldigt överens efter den senaste vinterns enorma snömängder kombinerat med krasslig förste snöskottare (trädgårdsmästaren), inte en till vinter utan traktor, sedan har vi ju ett litet jordbruk där den ska användas först och främst! Jag ser verkligen framemot att slippa dra fram tunga ensilagebollar med bilen eller städa hagen efter vinterns ensilageutfodring med grep och skottkärra. För att inte tala om putsa beten och lufta strängar inför pressning.

Medan vi har funderat har vi kollat runt på både begagnat och nytt, vägt för och emot med den prisskillnad det innebär. Jag var mer inne på en bättre begagnad medan trädgårdsmästaren ville köpa nytt. Ja ja han är dyr i drift min trädgårdsmästare men det fick bli en sprillans ny röd traktor av enklare modell. Andrahandsvärdet är ju trots allt mycket bättre än på en bil i samma prisklass.

Zetor Major 2015, 80 hästar med lastare, planskopa, gafflar och balgrip. Bra många fler reglage, växlar och funktioner än den gamla baklastare vi använt tidigare. Men en stark liten traktor som är lagom för vår verksamhet och nog så avancerad att lära sig köra. Nu måste vi bara bygga ett litet garage/carport till den innan vintern. Under tiden håller vi på att bekanta oss med varandra, den ska köras in några mil innan vi kan börja jobba fullt ut med den.
Övningskörning blir att samla ihop alla ensilagebollar och stapla dom hemma på gården samt flytta lite sandhögar från punkt a till b, däremellan tar sig trädgårdsmästaren en tur längs byvägen för att lägga till några kilometer med normal körning dag för dag.  

En liten gårdsrapport och flugpapper...

Ja här händer det inte mycket, livet går sin gång. Semestern är slut och jag har börjat arbeta igen. Lammen växer i hagen, vi skiljde från för några veckor sedan och det gick utan problem men det var ändå en svettig historia att dela upp flocken och föra bort tackorna till ett nytt bete med lite gles återväxt. 

Förresten verkar betet räcka till för denna säsong trots att vi har mer djur än någonsin med våra 60 får utspridda runt gården i tre olika grupper. Det kan vi tacka vädret för som bjudit på mycket regn och slutligen en fin augusti med riktig sommarvärme, vegetationen fullkomligt exploderade! 

Men nu får vi nog bara acceptera och erkänna att här i Norrbotten är det höst. 

Med värmen kom också mycket flugor, då åker alla flugsmällare fram och flugpapper... Trädgårdsmästaren tycker flugpapper är väldigt fiffigt och lägger ut papper på lite strategiska platser, dvs där flugor gärna slår sig ned. Men här är det viss någon annan som hamnat i klistret och förmodligen haft lite jobbigt med att lösgöra sig. Misstänker att det är livsnjutaren på den övre bilden då han såg lite tufsig ut ett tag.

Måla huset med linoljefärg.

Det ska ju bara göras! Vi målade framsidan och ena gaveln sommaren 2013, ifjol jobbade jag exakt hela sommaren så det fanns ingen ork eller tid att fortsätta. Men nu i år hade vi planerat att måla baksidan och södergaveln. Vad händer då? Jo det regnar nästan precis hela tiden!

Men nu har vi tagit itu med målandet efter några dagar med uppehåll. Skrapade sidan som är mot norr och därmed inte så dålig på en dag. Sedan regnade det konstant i fyra dagar, efter det uppehåll så vi kunde grunda de skrapade partierna. Efter det regn igen i två dagar och nu äntligen tre dagar med sol så vi har kunnat börja måla.

Vi tar flera pauser under parasollet, förmiddagskaffe, lunch och vätskepaus. Viktigt att ta det lugnt och jobba på i lagom takt. Trädgårdsmästaren har ju varit dålig i rygg, axlar och höft hela vintern och våren men jobbat iallafall. Just nu är han mycket bättre men att bygga ställning och klättra runt med plank och målarpytsar på stegar som en annan cirkusakrobat är inte alltid så bra för en sliten kropp. Själv blir jag bara mer och mer höjdrädd och håller mig på marken och stegpallen, kan klättra upp ett steg på ställningen men högst upp går bort.

Vi har en bra byggställning men den är tung att bygga. Den här gången reste vi hela husets längd och vi har inte varit snåla med bommar på de olika sektionerna. Det ska vara enkelt att höja och sänka nivåerna vartefter vi målar och ställning har vi gott om efter många års husrenoverande.
Vi målar med Ottossons linoljefärg. Grundar de renskrapade partierna med en blandning av 50 % kallpressad linolja, 35% färg och 15% balsamtepentin. Låter det suga in och torka två-tre dagar innan vi slutstryker med ockragul på fasad, varmgrå till foder och knutar och kromoxidgrön runt fönstren. Fönsterbläcken får även i fortsättningen vara naturligt galvade. De är en eftergift till modernare tider, tidigare var här påspikat diverse hopplock av utplattade plåtburkar och bitar av plåt i olika stadier av rostigt förfall.

När vi köpte gården för snart tjugo år sedan var den helt vitmålad med linoljefärg, endast fönstren och pardörrarna hade avvikande färg.  Inser att det hade varit verkligt modernt nu om vi fortsatt med den färgättningen :-) Men det var totalt omöjligt att vara ute på gårdsplanen utan solglasögon en solig dag med hela den stora vita fasaden som obarmhärtigt reflekterade soljuset. Så vi valde en för tiden och fasaden mer tidstypisk färgsättning. Hade det varit stående lockpanel eller bart timmer så skulle den blivit faluröd istället som är den typiska färgsättningen på norrbottensgårdar.

Nu har vi kommit mer än halvvägs med fasaden och vädret ser lovande ut några dagar till. Fördelen med linoljefärg är många bla tål den fukt även om hög luftfuktighet inte är optimalt målningsväder men vad gör man? Solen värmer upp luften bra på dagarna och baksidan har morgonsol från kl 4. Vi håller tummarna och målar vidare.