Grönbete

Kvällen vi släppte på bete, förra söndagen, var perfekt sval och blåsig. Myggfritt så att säga...

Ganska uppenbart vem som är mamma till den här lilla prinsessan.

Krävdes lite övertalning och stödjande närvaro för att få henne med ut i hagen.

Men helst håller hon sig kring mina ben, sötnöten. Nu har det gått en vecka och hon äter gräs som alla andra och kommer när jag ropar annars lämnar hon inte flocken, vilket känns bra. 

Men är vi i hagen så springer hon runt fötterna det lilla charmtrollet. Man kan nästan inte tro att det är samma lamm, då var hon lika hög som nappflaskan nu är hon lika stor som sina kullsyskon.

Dags för betessläpp.

Jag drar elstängsel idag, med publik. Vid det här laget vet alla äldre tackor vad som är på gång så de står här och trängs vid grinden förväntansfullt bräkande. Vallen, ett "välkomstbete" som inte betats av får på två somrar, är härligt grön efter gårdagens regn.
Träckproverna visade noll parasiter så nu kan vi äntligen släppa ut dom, de är ganska sugna på grönt gräs nu efter en lång vinter och vår med ensilage och hö.

Jag som trodde vi skulle kunna släppa alla på bete rekordtidigt i år efter den milda vårvintern fick fel i mina beräkningar. Efter en kall maj så var det som om den norrbottninska våren stannade upp lite för att inte komma igång för tidigt. Men när sedan värmen väl kommer så exploderar grönskan på några dagar. Det är den här helgen, kring den 25-27 maj vi alltid släpper fåren på grönbete. Det är grönska varvat med fjolårsgräs, så jag hoppas övergången blir problemfri.

Vi älskar ju katter!

Jag skrattar varje gång jag ser den, exakt så här har vi det hos oss. Jag ser bara trädgårdsmästaren som ligger där och sover i godan ro tills det definitivt är färdigsovet.
Ha en bra fredag!

Ingen spaning ingen aning...

...lämplig rubrik utifrån Atles synvinkel, han har alltid ett span eller annat väldigt viktigt uppdrag på gång (vvu).
Själv är jag ute på promenad med min hund samtidigt som jag kollar hur våra betesmarker tar sig efter den regniga hösten och vintern.

Vi har just nu ont om foder då de två sista ensilagebalarna visade sig vara delvis mögliga och kontaminerade av hydralolja. Idag har vi därför fyllt på vårt förråd av skulltorkat ängshö löspressat i bal plus extra kraftfoder. Hö är alltid bra att ha som komplement under betessäsongen framförallt i början.

När man ser de här bilderna förstår man att betessläpp inte är aktuellt på en vecka eller mer, sedan tar det ytterligare en vecka innan det gröna riktigt tar fart.

Vallen som gränsar ner ner mot skogen vid sjön är populär med sina örter och slybestånd, nackdelen är att det är extremt myggigt när grönskan är som godast dvs i början på sommaren, även får ogillar mygg och andra flygfän.

Åter mot gårdscentrum, på baksidan av höladan där baggarna har sin vinterhage. Den här vallen slår vi oftast en gång innan i låter tackor och lamm beta. Den är gammal som gatan, vi har bott här i femton år och aldrig lagt om den. Den är smaklig och passar till får, örter och gräs om vartannat med den karaktäristiska mjölkörten i kanterna (som är ett tecken på förfall men populär hos fåren).

På den här vallen, norr om boningshuset, släpper vi oftast slaktlammen efter avskiljning, då är det en frodig återväxt som räcker länge. Nu i år ska vi frångå det och använda vårt nya arrende hos grannen som tillväxtbete.

När vi går här i vanliga fall har jag oftast Atle lös, men nu är det fullt med häckande Storspov och Tofsvipa så jag har självklart min hund kopplad. Han är ingen fågelintresserad hund men skulle antagligen ändå lyckas störa dom i sitt ruvande. Själv måste jag hålla koll var jag sätter fötterna för man vill ju inte klampa rakt i ett fågelbo med ägg.

Glädjande är att vi åter igen har ett häckande Hornugglepar nere vid sjön. De har tagit över kråkornas stora risbo i en av tallarna i baggarnas sommarhage, ska bli intressant att se hur många ungar som sitter i träden längre fram i sommar när de klättrar ur boet. I förfjol, då vi hade ett riktigt sorkår, var det fem visslande dunbollar som satt utspridda i träden och blev serverade mat av sina föräldrar.

Lördagkvällen ägnades åt att samla ihop ris från vårens röjning nere vid sjön. Är det något vi har gott om så är det sly i alla de former, i högar och på rot som synes. Kunde vi kommersialisera riset skulle vi ha våran framtida inkomst tryggad!

Nu för tiden vill vi bara få bort det snabbt som ögat så vi eldar upp det i stora kasar alternativet är att sälja det till värmeverket för en mindre summa. Det tar oftast lång tid innan de kommer och hämtar så just nu passar det oss bäst att elda upp allt direkt. Mysigt med eld, det hör liksom våren till!

Jag älskar ägg!

Ägg är jättebra mat, lätt att tillaga och gott att äta. Jag äter ägg varje dag och har alltid några färdigkokta som jag snabbt kan äta om jag blir hungrig. Länge förvarade jag dom i en skål på köksbänken eller i skafferiet.

Men nu har de fått en lite piffigare förvaring, införskaffade ett äggträd som numer pryder köksbänken, överskådligt och bra. Jag ser snabbt när det är dags att koka en ny omgång. Dotterns kommentar när hon såg den var att den är gräslig, men hemma hos oss passar den bra, vi har ju inte så stylish så att säga.

Varför äter jag så många ägg? Antagligen är jag värsta matlagnings-latmasken. Är så less att stå vid spisen efter en dags jobb med matlagning, smörgåstillverkning och hackande av grönsaker så det här snabba proteinintaget passar mig utmärkt.

Vi konsumerar ett antal paket kravmärkta ägg varje vecka, så pass många att trädgårdsmästaren äntligen börjat förstå det praktiska för att inte säga nödvändiga med att ha egna höns. Så nu är vi överens om den lilla detaljen, ska bara komma till skott med byggandet av hönshus innan det kan flytta in några höns på Höjden.

Skrotar i på inomhus, är tolerant och förbereder djurskyddskontroll...

Efter en lång och händelserik arbetsvecka har jag ledig helg, skönt. Efter morgonens stallbestyr tog jag mig tid att sitta ned och bekanta mig med alla lamm i en timme. De är nu så stora och nyfikna att de gärna kommer fram för att kolla vad jag är för en figur, även de mest reserverade. Bra tillfälle att kolla lite på framtida rekryteringar eftersom jag tycker deras tillit till människor är väldigt viktig. Det är besvärligt med osäkra tackor som är skvättiga och skygga, behåller jag en sådan så ska de ha andra egenskaper som är extremt bra.
Det regnar idag så alla djur håller sig inomhus i värmen, även Atle som verkligen inte vill ut när det är regn.

Så vi ska skrota på inne idag jag, katterna och Atle. Annat som får hållas inne i värmen är nästa omgång tomater och paprika. Trädgårdsmästaren är smått irriterad (så meningslöst) på det kalla majvädret. De små plantorna klarar inte kylan i växthuset så vi har mängder med backar stående så här överallt i huset. Det mår dom inte heller så bra av, ränner iväg och blir rangliga i värmen och det klena ljuset som blir trots våra ljusa fönster.

Själv är han på "jobbet" och producerar åt de nya ägarna, kul för honom men lite snopet för mig, jag som tänkte få ha honom hemma mer nu när han är "företagslös" men det ser ut att bli ännu en hektisk plantsäsong för honom.

Jag känner mig som en väldigt tolerant och förstående fru när jag ser mig omkring i vårt hem, där det står sålådor, brätten och backar fulla med diverse planteringar överallt :-). Var sak har sin tid, han har ju i ärlighetens namn låtit mig köra på med får och lamm trots att det inte är hans största intresse precis. Men ska vi odla större mängder så behöver vi en bättre lösning för förkultivering och uppdragning av alla plantor, det ska vara både roligt och hyfsat lättskött att odla... och producera lamm.

Nu blir det förmiddagskaffe i favoritkoppen innan jag ska ut och nappa lamm och ge kraftfoder som mellanmål till tackorna. De håller sig i stallet idag där det är nyhalmat och påfyllt med hö och vatten, rasthagen blir smått slipprig när det har regnat ett tag så de får gärna stå inne med alla lamm.

Jag ska passa på att fylla i checklistan som Länsstyrelsen skickat ut inför deras kommande oanmälda besök hos oss. Har tänkt att de kommer väl till hösten någon gång. Men där fick jag tänka om för igår hade jag ett gäng tjejer på kaféet som var rejält kaffesugna och i behov av att få värma upp sig. Alla i kläder med länsstyrelsens emblem.

Jag var ju tvungen att fråga vad det pysslade med i Boden en sen fredageftermiddag och tänk de var djurskyddsinspektörer som just nu besöker fårbesättningar i Norrbotten. Så det känns som om de kan stå på gården vilken dag som helst, fast det är visst över 150 besättningar att kontrollera i vårt län dvs alla som håller får, många eller få.

Hur har det gått för det lilla pyret?

Lammen växer så det knakar, ute snöar det och är iskallt men här inne är det torrt och fint i halmen.

Den här kolsvarta skönheten är tacklammet efter Frökenfröken som vi tidigare år haft såna problem med då hon alltid ser till att vi får flasklamm, inte i år dock. Två kraftiga lamm uppfostrar hon efter konstens alla regler och bra med mjölk har hon för de är runda och trinda båda två.

Ja alla lamm har trinda och runda kroppar, just nu stödmatar vi någon fyrling och trilling morgon och kväll för att avlasta tackans juver. Än är grönbetet långt borta så just nu går det åt enorma mängder med ensilage till alla mjölkproducerande tackor.
Måste öka på med extra kraftfoder också för nu märks det att foderblocken inte räcker till trots att vi har ett bra grovfoder.

Även våran lilla speta som jag lagt några extra timmar på att hålla vid liv har fått en mer spolformad kropp. Här står hon i sin fina svarta maggördel av en avklippt nylonstrumpa.
Efter någon dag märkte jag att navelsträngen tagit stryk av allt lyftande och bärande av henne där i början.
Stumpen hade torkat bra men sedan gått av och börjat vätska. Tvättade med alsollösning och la en steril kompress över den som sedan hölls på plats av en nylonstrumpa knuten runt som bandage plus den här avklippta för att hålla det hela på plats bättre.

Efter några dagar var naveln torr och fin igen så bandaget tog jag bort men gördeln har fått sitta kvar. Den har fungerat som märkning så man ser var hon är någonstans i myllret av vita och svarta krabater som studsar omkring. Sedan har det varit lättare för trädgårdsmästaren att locka henne till sig de dagar han åkt hem på lunch för att ge henne flaskan. Nu har hon lärt sig att även han ger mat så hon kommer springande så fort han kliver in i stallet.

Måste säga att hon är söt. Nog har vi haft flasklamm men vete sjutton om inte den här tösen är den sötaste någonsin.
I tio dagar fick hon vara i egen liten box sedan släppte jag ut henne. Alla ni som har lamm vet ju hur bräkigt och stökigt det momentet kan vara särskilt när det är en eller flera tackor inblandade. Men med en flaskis är det mest bara glädje, hopp och skutt utan en morsa som är orolig och kontrollerande, ja förutom jag då som med hjärtat i halsgropen såg hur hon studsade fram mellan lamm och tackor. Ganska snabbt lärde hon sig att hålla sig undan elaka tanter som fnös och föste henne framför sig.

När jag kommer in i fårstallet känner jag mig lite som en förälder som kollar hur det fungerar för ens barn i skolan.
-Får hon vara med och leka, är det någon som är dum med henne, hänger hon med i tempot verkar hon glad?
Ehh... nä stopp ett tag det här är ett lamm, de mobbar inte varandra och får hon bara mat och är frisk så klarar hon av livet som får i flock.
Men visst är det så att vissa individer får en speciell plats i herdehjärtat, så är det bara.

Finaste lilla spetan som är minst i gänget men väldigt kavat. Till skillnad från andra lamm så tittar hon på mig (andra lamm tittar förstås på sin mamma), tar ögonkontakt och håller koll om jag visar tecken på att det kan vara dags för mat. På morgonen är såna procedurer helt onödiga för då ska hon bara ha flaskan och det snabbt, då är hon på foderbordet och trampar så det blir lite kaotiskt, det går inte med den bästa vilja i världen att få henne förstå att hon får vänta lite.

Mjukaste öronen och en liten frisyr som även mamma Flinga hade som lamm. Vi får se vad det blir av den här lilla, om hon växer till sig eller om hon blir en liten pelling som aldrig kommer ikapp sina jämnåriga. Jag ska väga henne till vecka då vi ska sätta märken i öronen på hela hopen, de växer snabbt som sagt.