Så här ser den ut.

När vi varit på semester har Nallebohus dvs Göran och hans dotter Lena jobbat på med vår kallfarstu.
Jag har ju ett visst mått av kontrollbehov så det var med viss vånda jag åkte i väg och lämnade bygget helt i någon annans händer. Jag hade förstås gjort en skiss med allt vad det innebär, dvs bara begriplig på ett ungefär hur jag ville att den skulle se ut för att passa till huset. Men jag blev glad och nöjd när vi svängde upp på gården trötta och slitna efter 22 timmars resa.

De har gjort ett jättebra jobb som inte är riktigt klart ännu då plåtslagaren ska lägga taket och bläcken. Det enda de fick ändra på var råplanen de satt runt fönstren (som är kvar här på bilden) där satt vi profilerade foder istället så de stämmer bättre med övrig fasad.

Sedan bestämde vi redan innan jag reste att göra taket lite flackare för att slippa såga sönder hela "midjan" som ligger under övervåningens småfönster. Fasaden på vårt hus är original från 1890 så det finns inte exakt lika dimensioner men jag tycker att Göran lyckats bra med det material vi har att tillgå, jag kan passa på att göra lite reklam för Ängesbysågen som har ett bra sortiment och helt andra priser än de stora byggvaruhusen.

Vi hade inte på långa vägar klarat av att bygga något bättre själva och trädgårdsmästaren medger motvilligt att det var en bra idé att leja för bygget och att det var färdigt när vi kom hem. Men hade vi inte vetat vem Göran var och vilka jobb han gjort då hade vi aldrig vågat lämna bort det på det här viset.
Vill lämnade till och med in fönstren för omkittning hos glasmästaren, trots trädgårdsmästarens vija att göra det själv, hoppas bara vårfåglarna håller sig borta från kittet så vi slipper göra om det. Farstun är redan populär bland våra katter så vi får hoppas att fåglarna inte törs fram.

Det har varit soliga dagar sedan vi kom hem men även regn (?!). Ur led är världen men idag söndag har vi mulet efter gårdagens snö och hårda vind, vanligt marsväder helt enkelt med några minusgrader.  Marskatten Tjorv i husses knä när vi tar första kaffekoppen ute efter vår solsemester.

Sedan har vi fått besök från Lillgärdet, Nea och Olof kom sparkandes från Sävast.

Dvs Olof sparkar och dottern får skjuts, det tar 40 minuter med sparken till oss meddelade dom.
Det känns i benen och rumpan kan jag säga, lastvikt och minimum med nedförsbackar, bara flackt landskap, ingen crosstrainer behövs efter en sådan här tur.

Mer Sri Lanka

Sri Lanka är så vackert, grönt och lummigt, varmt och fuktigt. soligt och skönt men vi fick också uppleva några riktiga åskoväder. Då blixtrar det och dånar hela tiden och regnet vräker ner. Här sitter min trädgårdsmästare och funderar över varför ingen lagar alla trasiga solstolar som står här och var på vår strand.

Trevliga ankor som håller rent och fint runt gården på Ice Bear Guest House.

Man ser tydliga spår av kolonialisterna i de gamla byggnader som fortfarande finns kvar. Här är vi på Ice Bear guesthouse i Negombo och äter en lätt lunch, de har även äkta gott kaffe. Det är inte lätt att få sig en sån kopp här i te-land. Lugnt och stämningsfullt att sitta i skuggan och slappa medan man hör dyningarna från havet i bakgrunden.

Common craw eller kråka helt enkelt. En mulen och regning eftermiddag vi stranden.

Mannen roade sig med lite egna utflykter.

Katamaran ut på havet, här en egen konstruktion som många fiskare använder sig av.

.

En dag åkte vi till huvudstaden Colombo, den är ett virrvarr av modernt, gammalt, kolonialt, buddistisk, muslimskt och katolskt. Här finns också stora univeristet med ungdomar som strövar runt med sina Ipads och mobiler i skuggan under de stora träden. Baksidan är ju så klart de fattiga kvarteren som är ren slum med plåtskjul i ett gytter av gränder. På bilden är vi och besöker ett att stadens äldsta buddistiska tempel, allt är stilla och fridfullt och samtidigt pågår aktiviteter i vartenda hörn. Turister, buddister och munkar i en salig blandning.

Förresten så bodde vi på ett trevligt och bra hotell. När vi bokade så var vi överens om att vi inte ville ha långt till flyget så vi valde Negombo och Golden Star Beach Hotel. Den staden med sina hotell är ofta utgånspunkt för turister som vill resa runt och upptäcka Sri Lanka. Det är nära till de stora sevärdheterna men flera timmars bilresa till de vackraste stränderna.

Man ska inte alltid tro på recensioner man läser på nätet, vi kollade upp vårt hotell innan vi bokade och blev lite fundersamma då det var en massa gnäll på allt möjligt.
Men förnöjsamma och vana att se glaset halvfullt istället för halvtomt så bokade vi.

Jag kan bara säga att vi hade jättefina rum, rent och städat varje dag, frukostbuffén var superbra och utöver det jag är van vid på sådana här resor, personalen trevlig och serviceinriktad om än några ungdomar hade svårt att förstå engelska eller kanske snarare var nya och rädda att ta egna initiativ.

Stranden var fin och städades dagligen av hotellets två trädgårdsmästare. Det enda som vi kan klaga på var alla solstolar som var trasiga som dom trots det ändå ställde fram med påföljd att de fick bära bort dom när någon ny turist upptäckte att de var obrukbara.

För oss som alltid har hammare, spik och skruv i närheten hemma var det helt obegripligt att ingen bara lagade dom, det hade tagit max någon timme att sätta fast några spjälor och skruva fast det som satt löst. När vi påtalade det så fick vi höra att han som hade det till sin uppgift hade semester.

Just sådana grejer är stor skillnad mot hur det är hemma. Här tar man ingen annans jobb eller så är det brist på management.

Här sitter syrran på vår plats nedanför baren, våra solstolar är hela med fräscha dynor för vi har en pigg trädgårdsmästare med oss som går ut tidigt på morgonen och ställer iordning våra solbäddar.
Här tillbringade vi de flesta dagar från klockan nio på morgonen till sena eftermiddagen, många timmar i skuggan för det var varmt men precis vad våra vinterbleka kroppar behövde.

Här ser man delar av hotellet från vår plats på stranden. Den första lördagen vi var här så var det en festbokning på hotellet för ett gäng killar. I Sverige hade det kanske varit en fotbollsklubb eller en svensexa men här vete tusan vad det var, roligt hade de iallafall. Dansade, åt, festade och söp sig redlöst berusade.
De höll till i en egen avdelning eller annex nere vid stranden, fördelen var att det här skedde mitt på dagen och inte på natten men vi var ändå tvugna att gå en lång promenad för att lugna ner kropparna efter all techno-disco-pop som pumpades ut i hög volym, gärna samma låt om och om igen. Men efter några pavor sprit så blev det lugnt och alla slussades in i bussar och åkte vidare.

På våra resor så ägnar vi oss inte åt shopping, det är vi ganska ointresserade av men ett besök på helt vanliga varuhus eller supermarkets som det heter det gör vi alltid. Här är vi på "ICA" i Negombo, här kan man köpa sig en egen kompost för gasproduktion.

Den fanns i tre olika storlekar, den här var störst. Det verkar vara en vanlig lösning och väldigt praktisk då all mat lagas på gasspisar.
När vi åkte runt i omgivningarna tänkte jag på det att det var få hundar och nästan inga katter som sprang runt bland husen (och stränderna). Det är renare och mindre skräp än i Indien, kan det här vara en förklaring?
En mini biogasanläggning för hushåll som går som tåget i värmen!

Over and out från Sri Lanka/Annelie

Semester...igen

Ja det är nästan så man skäms, vi har ju hunnit med en semestertripp till Sri Lanka under de två första veckorna i februari. Så om någon tyckt att mina inlägg varit lite väl generella så beror det på det. Schemalagda och bestämda i förväg blir de ju inte så synkade med verkligheten. Vår resa var bokad och klar långt före jul så det blev lite omtumlande med en pappa på sjukhus och hans bortgång på det. Man kan väl säga att när vi väl insåg faktum så var det bara att fullfölja resan och se den som en välbehövlig semester efter allt kaos i familjen och intensiva dagar på jobbet med för den delen.

Jag ska lägga in fler bilder från vår resa men här kommer några från den dag vi gjorde en tur till teodlingarna i "highlands". Här är vi ca 1600 meter över havet det är fuktigt och svalt, ett utmärkt läge för odling av högkvalitativt ceylonte.

Den teplantage vi besökte heter Glenlock. Vi fick en guidad tur i fabriken och sedan gjorde vi ett besök i deras butik och restaurang där vi köpte med oss exklusivt te.

Teet som plockas är två blad plus toppskottet som är så färskt så det inte har slagit ut riktigt.
Processen att göra ett svart te tar 24 timmar från de att de tamilska teplockerskorna, det är enbart kvinnor som plockar, levererar sin säck med färska skott till att det är klart och står svart och väldoftande i sina pappsäckar klara att levereras till auktionen för vidare försäljning till grossisterna och tetillverkarna.

Man kan väl enkelt beskriva processen i fyra steg, 1. mekanisk torkning på långa banor med varmluft, 2. krossning för att lösgöra resterande vätska (det sker på bilden) .3 slutlig upphettning/torkning för att avstanna fermenteringen. 4. sortering i olika storlekar.

Alla maskiner är gamla men väl fungerande, det doftar te med en touch av hö och slåtter här inne. Väldigt friskt och behagligt med andra ord men det är hög ljudnivå, .

En av de nyare maskinerna som tillkommit under 60-70 talet är den här fläkten som blåser/sorterar tebladen efter storlek. Man kan väl enkelt säga att den gjort det möjligt att ta tillvara de sämre delarna av broken pekoe som blir fannings och dust. Dust, det minsta pulverartade teet är det som vi har i tepåsarna (teabags) Det teet går inte att filtrera med en vanlig sil och blir starkare vi bryggning än en exklusivare tesort av t ex orange pekoe som har en mildare aromatisk smak.

Så här ser teet ut som kommer från de olika tebladen. Det ljusbruna överst till vänster blir kompost, det är stammar och stjälkar som inte används som te.

Säckar med svart te av O.P (orange pekoe) och B.O.P (broken orange pekoe) som ska säljas på teauktionen. Teplockaren ska leverera minst 20kg färska blad per dag och trots att Sri Lanka har följt med bra i utvecklingen och numer odlar organiskt te så har de tamilska teplockarna låg status och lever fattigt, de tjänar ungerfär 3-4 dollar om dagen vilkt är 2/3 av vad de sämst betalda statligt anställda tjänar. Det var inga Fairtrade-odlingar där vi åkte runt, det känns sorgligt för det här är ett riktigt hantverk utfört av kvinnor i gamla lokaler med maskiner som är avskrivna för 150 år sedan, helt klartt finns det marginal för vettigare löner.

Uppe i bergen träffade vi på såna här småkillar, makaker som skyggt höll koll på vad vi gjorde.

Första veckan blev en åtehämtningsvecka, precis som det brukar vara när man tar semester, luften gick fullkomligt ur mig och min syster som också var med på resan. Vi orkade ingenting ville bara ligga under palmerna i skuggan och njuta av värmen medan trädgårdsmästaren piggt undersökte stranden, staden och omgivningarna. Här på Sri Lanka är det väldigt vackert, varmt och tropiskt med hög luftfuktighet, stor skillnad mot vädret i Indien som är betydligt torrare.

Att vara föräldralös och oortodox

Nu är vi det, vi har haft begravning och minnesstund för vår pappa Linus. Vi var i skogskapellet här i vår by och minnesstunden hade vi hemma hos oss. Efter begravningen gick trädgårdsmästaren, som är i kommunens olika kyrkor flera gånger i veckan för att leverera blommor till begravningar och altare, resolut fram till pappas kista och tog med sig den stora dekorationen med ljus som vi ställt framför kistan. Den ska vi ha till minnesstunden förklarade han till sin kollega begravningsentreprenören som såg lite överraskad ut.

Ett något oortodox beteende skulle jag tro, hmm, hade det nu varit en vanlig kistdekoration så hade han låtit den vara kvar på kistan några spärrar har han ju faktiskt. Men han har ju rätt i att blommorna kan få följa med och lysa några timmar till om man vill. I kyrkan blir de efter förättningen placerade på en hylla utom synhåll för att sedan förpassas till komposten.

Nåväl dekorationen fick lysa upp spishörnan medan vi fikade, pratade minnen och läste telegram. Pappas alla syskon är redan döda så nu är det bara vi barn och barnbarn kvar plus mammas bröder med familjer som också kommit till begravningen.
Sorgsamt men trevligt kan man väl sammanfatta dagen.

Efteråt när alla gäster åkt så var det bara vi syskon och syskonbarn kvar. Här ligger brorsans flickor Moa och Malin på kökssoffan och värmer sig under filten.

Självklart har Atle anslutit sig till tjejerna, han älskar ju att vara i centrum och flickor är det bästa han vet, tvåbenta som fyrbenta!

Håkan min systers ex som numer vistas i både Tyskland och Sverige passade på att göra en avstickare till Boden från Ystad för att få vara med på sin gamla svärfars begravning.

Min storebror Mats och hans fru Marie kom bilandes från Karlstad med Moa och Malin i baksätet 115 mil enkel väg. Sin vana trogen så vill han hem till Värmland snabbt igen då han för många år sedan övergett kylan och mörkret här i norr. Så det blev en snabbvisit den här gången, en dags resa, en övernattning, begravning och övernattning också hem med bil direkt på morgonen igen, tur att de har helg för sådana där bilturer låter alltid enkla och snabba i teorin men man är bra mör i kroppen och plattrövad efteråt!

Smällkallt men soligt

Husets sorkjägare får sig en egen varm platå att sitta på, några vedbackar med liggunderlag på, här satt dom och solade sig i flera timmar, vi behöver alla få i oss lite solig d-vitamin.

Trädgårdsmästaren fick ett ryck och skottade upp till växthuset för på en riktig solig dag så ska kaffet helst intas ute.

Inte så mysigt här inne men på några veckor då kommer solen värma upp dagtid så att snön åker av och det blir ljust och fint här inne. Det blev en snabb kaffepaus då det faktiskt inte var vidare varmt, solen i början på februari står lågt och värmer knappt.

Äntligen nåt som går som planerat.

Här händer det grejer som vi faktiskt planerat ska hända, ni kanske kommer ihåg att jag önskat mig en brokvist, kallfarstu eller glasveranda för att jag är så enormt less på blötan och snön som tränger sig på när man inte har ett brotak som skydd. I sommras så gjorde jag en skiss och lät en snickare räkna på jobbet. Nu är det på gång, Göran och hans dotter Lena har rest stommen så nu kan vi se hur proportionerna blir.

Själv hade man ju föredragit att bygga under barmarksperioden men nu blir det så här istället, det finns inget dåligt väder vet vi ju. Är det för kallt så står bygget stilla men nu har det varit -10 och det är visst bra arbetsväder.

Den blir större en vår befintliga träbro och det blir en kallfarstu eller inglasad brokvist. Kärt barn har många namn och just en sådan här tillbyggnad har jag förstått heter lite olika i vårt avlånga land.

Jag är lite spänd på resultatet, tänk om det blir helt fel? Men "timmermannen" har gjort fina jobb och har ett gott rykte, det är också han som dottern och Olof anlitat i sin byggnation. Själv tycker han det är extra roligt att få bygga på ett "riktigt" hus.

Egentligen skulle den kanske vara en aningens mindre om den var byggd i början på 1900-talet men nu blir den så pass rymlig så den passar våra behov, vi lever ju trots allt här och nu. Vi får återkomma längre fram för just nu visar termometern -25 så imorgon kanske de gör ett inomhusjobb istället.

Nu har de nya skinnen kommit!

Hellånga och fluffiga mattskinn, de här är beredda hos Tranås skinnberedning. Vi har delat upp våra skinn och skickat till både Donnia och Tranås, det har vi gjort varje år för att ta reda på vad som passar våra Finullsskinn bäst.
Nu vet jag att Tranås är bäst på att göra fina mattskinn. Donnia gör tvättbara mattskinn och det fungerar inte för våra finfibriga skinn så vi får alltid tillbaka klippta plädskinn när vi skickat dom dit. Inte så kul när man öppnar packen och alla skinn är nedklippta. De tvättbara är jättefina också men som sagt vi har större efterfrågan på hellånga mattskinn.

Här närmast ligger det mattskinn (lång oklippt päls) och längre bort tvättbara plädskinn (klippta 35mm). Mockasidan är slipad i naturell färg.

Det finns fluffiga skinn och skinn med tydlig stapel.  Man kan väl enkelt uttryck säga att de vackraste skinnen sitter kvar på våra djur i stallet. Det här med päls, ull och skinn är en hel vetenskap och aveln är helt avgörande för att behålla och utveckla den fina ullen, de som går till slakt har vi av någon anledning (förutom att de är baggar) valt bort.

Våra skinn är inte putsade och klippta i ljumskarna dvs vi låter lädret vara kvar så får man själv klippa bort den delen om man vill. Personligen tycker jag det är fint och ser naturligt ut, man förstår att skinnet faktiskt ursprungligen kommer från ett djur.

 Klippt tvättbart skinn med fina mjuka små krus.

Svarta skinn som är en aning blekta och tyvärr nedklippta. Ifjol fick vi alla sorterade som mattskinn och de blev superfina. Den här gången så valde berederiet att klippa ner alla svarta skinn (Donnias sortering) så i år har vi inga lurviga "björnskinn" till salu.

Har redan sålt några och några är tingade. Sedan så ska dottern få välja sig några fina till sitt nya hem, de kommer nog att pryda sin plats i soffan eller nedanför sängen.