En fördel med det här sorkåret är ju rovfåglarna, vi har fått ett fint Hornugglepar som häckar alldeles i närheten av vårt hus. Fast trädgårdsmästaren har hela tiden sagt att jag ser fel och det är en vanlig Jorduggla. När jag tillslut hörde ungen sitta och ropa efter mat häromkvällen så blev jag säker men har inte tjatat vidare om det för T är "ornitologen" här hemma.
Så igår fick jag dra på smilbanden när han kommer in efter kvällspromenaden med Atle och erkänner att jag haft rätt hela tiden, det är en Hornuggla, för nu hade han stått så nära så han såg in i ögonen på dom. Hornugglan har nästan kopparröda irisar.
Lammen växer så det knakar och är runda och fina, här är några uppe i gårdshagen. Ni kan tro att de här små stenarna är viktiga, här leks det och skuttas och alla ska stå högst upp. När det är race så hoppar hela flocken över i ström, ja de är så fina. Att sitta och titta på deras upptåg är en riktig energikick, slutar med att man bara sitter och ler och känner sig helt nöjd med livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar