Matvrak

nr 1: Atle sitter i position för första målet mat, frukost.

nr 2: Bagglammen, idag har två av dem klivit ut på andra sidan elstängslet för att hitta mer mat. Imorgon sätter vi punkt för det, då är det slaktdags för tre av dem. Bilden är tre veckor gammal så de är betydligt större och kraftigare än här.

Men som sagt nu är det ensilage som gäller för de som vi sparar.

Kursen i fårklippning

Jag har ju gått på kurs i helgen. Det var Fåravelsföreningen som tillsammans med Hushållningssällskapet arrangerade klippkursen hemma hos Barbro och Bertil i Kallax. Erik Uhlås var det som tagit sig an uppgiften att på begripligt sätt lära ut grundernan under två dagar.
På http://www.uhlasfarservice.se/ under fliken "företaget" (nyheter/kurser) finns det bilder som visar de olika stegen i att klippa ett får.

Men jag har förstås tagit en massa bilder som jag radar upp här.
Ni som inte är intresserade av får kan genast gå vidare till något annat!

Filtnäbbisar (vet inte vad de kallas men det ser ut som näbbskor) använder Erik när han jobbar med klippningen.

När jag sett honom i aktion så förstod jag det förträffliga med dessa skor, konstant kontakt med fårets kropp, hon får aldrig markkänning och när hon på slutet får det så är hon så avslappnad att hon inte bryr sig.
-Håll fötterna under fårets kropp så minimerar ni sprattel och reflexer att stå på alla fyra.

Genomgång av alla klippmaskiner, ställa skären, olja och testköra. Jag har inte skaffat någon, skulle liksom gå kursen först för att bestämma mig om det här är något jag klarar av, alla andra hade egna maskiner, några har klippt i flera år men vill lära sig på riktigt.

Vi börjar med hur vi sätter ett får på rätt sätt.

Dorset, tackor och lamm, några var gigantiska, den på 110kg var det ingen av oss som tog i första taget.

Jag laddar alltid ner bilderna i fel ordning! Bilden nedan är den som ska vara före den här.

Nåja här visas den fina utsträckta kropp det blir med tackan i det här läget, huvudet hänger ned bakom, mellan Eriks knän och han har fötterna under tackans rumpa.

Det gick till så att först så visade Erik klippriktningarna och de olika positionerna, det blir som balett, olika positioner med små steg och sträckningar och lutningar.

En hel vetenskap med 100% teknik.

Min första klippning, 3 timmar senare! Hon var sprattlig i början innan vi fick till det (jag och Linda, vi var två på varje klippstation) och satte henne rätt på ena skinka. Sedan så somnade hon nästan. Men det var läskigt att sätta klippmaskinen mot huden i ullen, man vet liksom inte hur kroppen ser ut där under och skären klipper så snabbt. Första dragen är på magen ner mot juvret, det gäller att hålla koll på extra spenar och hudveck. Jäkligt svårt och redan här var vi helt slut i rygg och armar, teknik som sagt.

Vi fick prova klippstolen som Barbro och Bertil använder i vanliga fall när de klipper sina får.

Här ser vi hals- och huvudklippning nedanför klippstolen.

Håll koll på öronen och sträck ut halsen instruerar Bertil.

Paus, glada och nöjda (och svettiga) skulle jag vilja säga!

Han har det han gör vår instruktör, får gå runt till alla och styra upp, ge tips och ingripa när något får fått markkontakt och sprattlar sig lös. Tur att Barbro och Bertil inte tänkt sälja eller använda ullen, den blev klippt i flera omgångar och låg utspridd här och där.

När vi avbröt för lunch såg det ut så här.

Klippstolen blev våra trötta ryggars räddning.

Dag två, genomgång av tekniken. Erik visade motsolstekniken (inga bilder på det) också, den såg lättare ut faktiskt, men är antagligen tyngre för klipparen.

Måste vara extremt jobbigt att klippa i slowmotion och samtidigt förklara hur och varför han gör som han gör. Inte några anlag för diskbråck när man är uppvuxen i en fårklipparfamilj.

Idag var det Texel och några blandras som skulle klippas.

Betydligt lugnare med Texel, fridsamma ganska stora men mycket lättare att hantera än gårdagens Dorset.

Kolla, hon ser ut som en utomjording den här texeltackan, njuter av sin manikyr.

Klövvård med rak sekatör från Biltema.

Mer tips inför vändning och klippning av "money side".

Glad och snart klar! Det här unga paret har köpt gård i Orrbyn som de just nu renoverar och fixar, därför har de minskat antalet får men nu ska de öka på antalet igen.

För mig blir det klippstol eller leja bort klippningen.

Sammanfattningsvis: det är inte armstyrka som är avgörande. Snarare akrobatik med små hjälper och förståelse för djurets anatomi och instinkt. Men en vältränad kropp krävs, det går inte att komma med trött rygg och dåliga magmuskler.

Det var roligt att träffa likasinnade, fårfrälsta, månskensbönder. Det ger mycket att få diskutera och prata om det man har gemensamt så fika- och lunchrasten fick ta sin tid. När vi avslutade så fortsatte Erik att jobba lite, klippte färdigt det vi inte hann plus att han friserade resten av Barbros besättning. Jag kommer att sova som en stock och ha träningsvärk imorgon, sov gott allihop!

En liten rapport om bagghämtning

Vi gav oss iväg 3.30 på torsdagens morgon. Målet var Delsbo i Hälsningland, 67 mil enkel väg .

Ilastning och körning hem gick jättebra men nog var vi ganska möra när vi kom hem. Baggen fick sova i transporten, ingen hit att släppa honom i sin lilla hage mitt i natten.

Så här snygg är han, Harald Hårfager från Kristians och fina poäng i riksbedömningen har han.

5:a i ull, fin kropp med högsta betyg i helhet.

Nu blir det sängen, jag går kurs i fårklippning i helgen så den gamla, otränade kroppen behöver rätas ut och vila. Bilder kommer senare.

Bagginköp

Nu har vi köpt en bagge till våra damer. En riksbedömd vit kille.
Ska hämta hem honom snart, då kommer också bilder.
Han är uppfödd på gården Kristians i Delsbo. Jenny och Anders har en jättefin hemsida där man kan se hur de jobbar med sina lamm och sitt företag, adressen är www.kristiansgard.se

Just nu diskuterar jag och Trädgårdsmästaren olika alternativ för hämtning: köra bil med hästtransport, köra T:s firmabil eller köpa transporttjänst. Det lutar åt att vi tar oss en tur. Det blir 130 mil tur och retur på en dag. Piece of cake!

Vi far någonstans...

T och jag tar en tur till Café Rävasten och äter lunch, Lenas goda och hemlagade matpaj med jättegod råkostsallad. Efterrätt kaffe och chokladsnitt.

-Åhå vilken fin och väluppfostrad hund, säger gästerna när de passerar, han sitter så fint! Att han kan vara så lugn och stilla?
-Han sitter lugnt och fint där "maten" är svarar jag då (och tittar på min bortskämda lilla hund som följer vatje matbit med sin pepparkasbruna blick).

Vi kör hem på militärvägarna som går genom skjutfälten och stannar för att titta på utsikten och leta mossa till Trädgårdsmästarens blomsterarrangemang.

Vi hittar fin "kuddmossa" men jag tycker stenarnas lav är snyggare så de hamnar på bild.

På kökssoffan ligger de här två krabaterna i sin korg och snusar, kliver inte ens upp när vi kommer hem från vår fikautflykt.

Trädgårdsmästaren har döpt dem efter deras mest framträdande kattegenskaper.
Killen i rött halsband heter nu Kurre (för han kurrar/spinner så fort man tar i honom). Den andra i blått halsband heter Tjorv eller Tjorven (för att han är omständig och tjorvig och inte kommer till ro i första taget).

Plättlätt tycker T, om de lyckas ta av sig sina halsband så behöver man bara lyfta upp dem i famnen så uppdagas det snart vem som är vem.

Finns en hake, jag har avmaskat båda och efter det så har Tjorv blivit mycket mera som Kurre dvs lugn och "kurrig" och jag tycker nog att Kurre är busigare och inte alls så lugn som han var i början.

Vem äger de här sockarna?

Nu, i kväll. Vi har städat och fixat tillsammans.
Trädgårdsmästaren hänger tvätten på sitt karaktäristiska vis dvs han liksom lägger plaggen över tvättlinan. Det kliar i mina tvätthängarfingrar. Jag vill sträcka, "slåut" och hänga i prydliga, släta rader. Vi har levt ihop i över 25 år och han hängar fortfarande tvätt som en 5-åring. Jag stålsätter mig. Han smågnolar och är huslig.

- Men vem äger de här små sockarn? frågar han förvånat och håller upp ett par som uppenbarligen måste vara mina eftersom det inte är hans.
-Jaha, dina men herregud så små fötter du har (bara det att han säger herregud gör att jag blir full i skratt).

Nu får jag äntligen anledning att säga de magiska orden som velat ut men som jag hållit på för att inte låta tjatig.

-Men du måste ju sträcka ut dom lite, så de går att få på sig sedan.
Trädgårdsmästaren drar lite förstrött i sockorna och gnolar vidare.

Efter tvätthängningen slappar han i soffan, jag kollar tvättlinan, slätar och sträcker ut mina toppar som jag jobbar i. Hatar att ha ärmen ihopskrövlad. Gillar inte att stryka heller för den delen. Gör som jag gör med det mesta, åtgärda nu och slipp merjobb sen.

Trädgårdsmästarens arbetströjor får torka precis som han hängt dem, lätt ihopknölade och helt efter hans devis: det fixar jag sen!

Vi kapar och bakar

Förmiddag och paus i skogsarbetet. Det ska bli bagghage här vid sjön nästa sommar. Trädgårdsmästaren och O Tar ut rejält med björk. I fyra dagar har det jobbat med det.

Lite mer uppstyrt poserande. Damerna är me såklart. En dag så fällde T en stor björk över stängslet och sköt upp reparationen av eltrådarna till nästa dag, ja var tror ni damerna var när de kom dit på morgonen, inte i hagen ialla fall. De hade tagit sig en tur till grönare ställen. Lätt stissiga över att vara ute på tur där det cyklar människor och gås hundpromenader.

Jaha så var det bakningen då. Jag och dottern bakar mjukkaka. Vi gjorde på två liter, det lär räcka ett tag. Jag och och trädgårdsmästaren är ju riktiga hårdbröd-fantaster så mjukt bröd har vi nästan aldrig hemma.

Lite plugga mellan jäsningarna. -Ledarskap inom shoppingturism.

Raka undan glöden för att börja grädda.

Passade på att baka lite vetebröd på eftervärmen också.

Avslutar med äkta stenugnsbakad pizza fast på bakplåt så man kan göra tunn botten utan att vara rädd att allt trillar av när man tar ut den. Jag och dottern är fortfarande mätta och jästa av allt bröd vi stoppat i oss under dagen, kan liksom inte låta bli. Inget går upp mot nybakad mjukkaka med smör på.

Ikväll har jag och T iallafall hunnit med att göra ny hage av den sista återväxten till damerna.

Kanske baka lite?

Första brasan har precis tagit sig. Då kan man sitta så här nära en stund sedan blir det för hett!

I kväll har vi gjort upp eld i bagarstugan, förvärmer lite inför morgondagen då jag och dottern tänkte baka lite. Inget tvådagars storbak utan lite trevlig -ledig-mitt -i -veckan-bakning. Några mjukkakor ska vi väl sno ihop, kanske en limpa också.

Vi avslutar med några druvor

Kväll hos damerna, betet börjar sina. Vi har en tredjedel kvar av vallen att släppa dem på. Det är bara en hake, den angränsar till bagghagen. Nu ska baggarna slaktas inom 2 veckor men tackorna behöver betet nu! Killarna har stor respekt för elstängslet men jag vet inte om det räcker när det är kvinnlig fägring i närheten. Hur göra, något förslag? Kanske nytt bete till baggarna också? Mer jobb med stolp och tråd... skulle inte tro att trädgårdsmästaren nappar på det nu när han och O ska jobba i skogen

Farsgubben hälsar på, inspekterar Trädgårdsmästarens städning av våra planteringar.

Vi hann med en sväng till Boden Travet som har haft öppethus hela helgen med unghästpremieringar och tävlingar för islandshästar. Travet har en ovalbana för islänningar på mittplanen av banan.

Bra att Bodens kommun nu verkligen satsar på att bygga upp ett hästcentrum. Vi är den häst-tätaste kommunen i Sverige (per capita) så sådana här arrangemang måste gå att göra mer publika. På bilden visas en 2-årig Nordsvensk hingst. Tänk att de mer och mer ser ut som de finska hästarna, mindre kallblodiga menar jag. Unghäst förstås så kroppen är inte färdig ännu.

Här sitter jag med en kopp kaffe och vem sitter brevid tror ni? Atle sprattlen missar inte en fikapaus.

När jag sitter där med min kaffekopp får jag syn på Kastanjen som levt skönt utomhusliv i sommar. Måste ta in den innan den fryser bort. Vattna den lite också, man tappar liksom intresset för sina planteringar när hösten kommer.

Vi har fått jättefina druvor från stocken i växthuset. Tänk att den överlevde vintern! Matta blåa och goda! Druva med blåbärsmak och syrligt och fast skal.

Dottern bloggar...

Kolla vilka fina bilder dottern tagit. Det är Höjden genom hennes kameralins.

/Annelie

O i full färd med sin nya hobby. Jag tror vi alla någon gång i livet går igenom en stensamlar period. Jag hade min i 8-9 års åldern, då fyllde jag ryggsäcken full med fina stenar från grekiska stränder..

O tar det till nya dimensioner...

Han ska bygga en valvbro i sten!

På mina pärons marker...

Mitt ute i skogen...