Nattmålet

Nja inte precis natt, sista målet ger jag vid 23-tiden. Att kliva upp kl 03.00 och ge nattmål gör jag bara de första tre dagarna då lammet får mat var 3-4:e timme, sedan går jag över till att ge 4 gånger varav det sista för kvällen någon gång efter 23.00.
Frukost serveras vid sju. Då är en liten ulltuss väldigt angelägen att få tömma sin vällingflaska.

Lite beroende på hur stor och hungrig lammet är går jag ganska snabbt över till lammbar. Oftast finns det något till lamm som behöver stödmatas lite då tackans juver inte räcker till trillingar och fyrlingar alla gånger. För det mesta klarar en tacka tre lamm om de är jämnstora, men så fort någon är lite mindre eller svagare på något sätt så slutar det med att lammet alltid kommer sist till spenen som redan är tömd på all fet mjölk. Det säger sig självt att det inte blir bra tillväxt på det. Men den här tjejen är ingen liten skrutt. Det blir nog en stor och fin tacka av henne, Finull blandad med bagge av Päls och Leicester.

Här lammas det och fluffig rybshalm

Lamningen är igång, några lamm har vi fått men det verkar bli utdraget iår, jag får ju ha i åtanke att det var helt nya ungbaggar vi använde oss av det här säsongen. Alla tre är fertila då det kommit lamm i varje betäckningsgrupp, alltid något att glädjas åt.

Skäcken fick tre, två bagglamm som är skäckar och en stor vit tacka som kom med rygg och rumpa först, ett felläge som är aningen besvärligt att rätta då det är första lammet. Men det gick tillslut.

Oj jag har verkligen lyckats ta kassa bilder, de här små typerna har enormt svårt för att stå still någon längre stund. Det ska iallafall föreställa en kull svarta trillingar...

Mia fick tvillingar där ena lammet varit dött sedan en tid. Slutade med veterinärbesök då det döda lammet och det levande hade trasslat in sig i varandras ben och jag gav upp mina försök att rätta bakåtslaget huvud på en kropp som hade 8 ben kändes det som. Veterinär Sofia trasslade ut det hela och lyckades få ut det levande lammet med bakbenen först.
Mycket bök med den rättningen, jag hade aldrig vågat ta i som hon gjorde för att lösa situationen, slaktmasken låg nära till hands ett tag kan man nog säga. Men nu några dagar senare med Penovet och Metacam är tackan som vanligt igen, hon var på benen redan samma kväll, något mör men väldigt omvårdande och pysslig med sitt tacklamm. Det blir en dyr lammstek det här kommenterade trädgårdsmästaren. Vi får väl se vad det blir av den här stadiga tjejen.

Nu väntar vi bara på att lamningen ska sätta igång ordentligt.

Under tiden har jag passat på att bunkra upp med lite råmjölk i frysen.

Det finns mer att hämta. Lillis har ett riktigt kojuver, inget att eftersträva men hon är vår förståndiga ledartacka. En sådan dam tar man inte bort hur som helst, stora fina lamm får hon och de får alltid nog med mat.

Hon är även dörrvaktare, ligger oftast vid dörren och håller koll på vad som händer utanför. Förresten så har jag precis sprättat en ny rundbal med halm som vi köpte av en annan fårbonde för någon vecka sedan. Vi har haft sådan otur med möglig och jordig halm den här säsongen, jag skrev ju tidigare att jag fortsättningsvis ska försöka köpa av de som har egna djur eftersom de begriper vikten av bra hygien i foder och strö! Hursomhelst var det en riktig fröjd att få strö med fluffig Rybshalm, den var precis som lovat kruttorr. Den nya bädden uppskattades mycket av våra tjocka tackor, skönt att ligga mjukt och fluffigt när man har mage och juver som är i vägen.

Nu förkultiveras och odlas det för fullt!

Sådder och omskolningar på mannnens arbete. Trädgårdsmästaren är åter i selen med sin odling inför vårens och sommarens säsong på Fagernäs Trädgård. Trädgården som han och hans kompanjoner sålde för två år sedan. Efter det är trädgården åter i familjens ägo då de som först köpte gick i konkurs efter en säsong.
Nu är det mannens systerson Lars som gått in som ägare för att driva familjeföretaget vidare i fjärde generation. Han har slimmat organisationen hårt och jobbar mycket samtidigt som han har uppbackning av sin familj och kan ta in trädgårdsmästaren som säsongsarbetare när det gäller odlingen.
Fördelen att vara född in i företaget är väl att man begriper hur mycket arbete som krävs, det finns inga längre semestrar inplanerade de första åren och man är alltid sist prioriterad på lönelistan.
Det är en fysisk och tidvis mycket arbetsintensiv bransch det här som kräver sin företagare för att få bra resultat både kvalitativt och på sista raden i bokslutet.

Jag och dottern tog en promenad hit en dag då jag tagit ledigt från jobbet. Det är så skönt att åter se trädgårdsmästaren i sitt rätta element. Här på trädgården har han sina tassemarker och trots krämpor i kroppen, så mår han som bäst då han håller på med sin odling.
Uppe på värmerören ställer han sina sålådor. De ska ha varmt om fötterna, här får de vara ifred, gäller bara att hålla koll på fukten. Då de börjar gro tar han bort pappret som han täckt med så ljuset hjälper till innan de ska skolas om.

Drivhusen är igångsatta med värme och håller på att fyllas med plantor, här kommer det vara knökfullt om några veckor. Det är fyra drivhus av den här storleken plus det gamla växthuset i anslutning till butiken som ska fyllas med växter. Vart efter våren kommer med mildare väder så slussas växterna ut i kallbänk med glas över.

Planteringsbord med jord, sålådor och bra belysning, här ska det planteras och fyllas flak. Arbetet inför årets plantsäsong har pågått sedan februari då man börjar fylla jord i krukor och bära ut flakvis i kallställda drivhus, sedan slår man på värmen i mitten-slutet på mars och kan efter några dagar börja plantera plugg i varm jord. Så värmer man upp drivhus efter drivhus vartefter man fyller på med sådder.

Dottern inne i växthuset som ligger i anslutning till butiken. Här finns det främst gröna- och blommande växter samt alla sticklingar som man kan köpa för egen framdrivning. Här är värmen på året runt, drivhuset är byggt 1922 och nedgrävt i backen ungefär en meter, allt för att ta tillvara värme. Drivhus på vintern kan man väl likställa med att försöka hålla värmen i ett tält med dubbla dukar, som att elda för kråkorna...

Tomatfröer ska sås, vet inte hur många sorter han planerar för men jag kan inte låta bli att minnas hur vi hade det ifjol då han hade sådde hemma. Vi fullkomligt svämmade över av olika planteringar och sådder, en hel del tog han ju med sig till dåvarande ägarna av trädgården men vi hade ändå växthuset fullt av plantor!

Jag vet iallafall att han som vanligt provar några nya sorter och gamla favoriter plus att "tomatexperten" Åke Truedsson skickade med några äldre fröer (sämre grobarhet på dom) utan kostnad bara så han kan göra nåt av dom.
Under långfredagen jobbade vi hela familjen med att få ner veckans plantor i jorden, 20 000 plugg satte vi på några timmar, det går undan då man är fler som jobbar intensivt några timmar. Skönt och rogivande att stå i drivhusen med fingrarna i jorden och lyssna på vinden utanför, äntligen är det vår.
Glad påsk på er allihop!!!

Nyklippta!

Tackor och baggar klippta och fina inför lamning och betessäsong. Utan all ull på sig så ser man hur alla ser ut i hull och kropp. Skulle nog vilja säga att alla är i fin form, ungtackorna som den här på bilden är också i bra hull. Det är bara flasklammet Prinsessan som är något i tunnaste laget och dräktig på köpet (då vi hade bagge som vigulant hoppade över till gruppen med ungtackor). Nu har jag chansen att ge lite extra foder sista veckorna även om det är i senaste laget.
Kolla förresten den oklippta som står vid foderbordet, bakom skymtar hans syrra. Det är lammen som kom efter trettonhelgen, de har vuxit bra på att enbart att dia och äta hösilage.

Eter att de klippts släpper vi dom så de kan gå och äta i lugn och ro, på morgonen innan klippning har de bara fått en liten hötuss som muta för att hålla sig lugna i fållan. Den här fållan är större till att börja med sedan när vi ska börja klippa så tränger vi ihop dom, det blir lugnare så då klipparen sen tar ut dom en och en.

Det är Martin som klipper våra tackor, vi har anlitat honom sedan han började som klippare för några år sedan, kan verkligen rekommendera honom då han har bra handlag med djuren och är lugn och metodisk. Även vi blir ju proffsigare på det här med logistiken och det underlättar ju förstås, t ex klipper vi på stallgången nu sedan vi bytte plats på foderbordet och helt sonika sågade upp en boxdörr som in och utsläpp vid sån här hantering, det är skönt att slippa bygga klipplats med skivor på ströbädden varje gång.

Högdräktiga tackor är lite vanskliga att klippa då de inte mår bra av att sitta på rumpan för länge och därmed kräver en erfaren klippare, det ska inte ta lång tid och samtidigt flyta på smidigt.
I år hade vi en tacka som inte klarade av klippningen och faktiskt dog, det var riktigt tråkig och obehaglig upplevelse för oss alla.
Det var inte en av våra tjockaste/gravidaste damer så det kändes högst oväntat och jag trodde först att hon skulle komma tillbaka. Men det visade sig att hon somnade in helt tyst och stilla, inga kramper eller spasmer bara en lång suck och sedan inget mer. Brrr det var ingen kul stämning bland oss tvåbeningar efter det dödsfallet, en ungtacka av finaste sorten såklart.
Var skönt när vi sedan kunde avsluta klippningen med baggarna som var relativt lätta att ta fram till klipparna den här gången och för övrigt inte så lätt att ta kål.

Samma fåtölj 27 år senare.

Tänk, så här satt jag för 27 år sedan, i samma fåtölj med en liten hungrig Nea. Nu sitter hon där själv med ett litet knyte!
Atle han punktmarkerar Nea och lillkillen, han är helst mitt upp i, fast det går ju inte såklart. När jag bär runt på liten bebis då är han gnällig och svansar runt. Väldigt intresserad av den lille men också sotis att inte vara mattes (eller någons) medelpunkt just nu.

Morgon, vinterkallt och ullrock!

Morgonbild från Höjden när stallbestyren precis är avklarade! Kurre kommer smygandes på vår isiga gårdsplan, det är vinterkallt igen så dagsmejan kom av sig. Idag har fårklipparn varit här, tackorna är friserade så de är fina och kortklippta innan lamningen drar igång strax efter påsk. Nu vill vi ju såklart inte har -20C på nätterna då de blivit av med ullrocken. Tackorna har det varmt inne hos sig men baggarna, de stackarna, har utomhustemperatur i sin box. Borde  skaffa sådana där föltäcken till dom, tänker jag varje gång. Blir det nu tjuvkallt får jag hänga upp en värmelampa åt dom, det har jag gjort tidigare och det brukar uppskattas!

Intagit förmiddagskaffe och snöröjning av växthustak

Vi dricker inte kokkaffe till vardags, hos oss är det en kaffevariant som används när vi gör upp eld utomhus.  De flesta norrbottningar, företrädesvis den äldre generationen, dricker kokkaffe men jag har en känsla av att det är fler och fler som pressar eller brygger. Iallafall, den här dagen är en kokkaffedag så trädgårdsmästaren gör upp eld och kokar förmiddagskaffet utomhus. Det smakar bäst så, med en doft av björkved och tinande snö samtidigt som Talgoxen tutar på i tallen vid växthuset, riktiga vårkänslor!

I växthuset gassar solen. Vinstockarna har fått några skopor med snö på sig så de inte ska vakna för tidigt. Tjälen är i backen ett tag till och minusgrader har vi på nätterna, det är trivsamt här inne i värmen trots avsaknaden av grönska.

Konstaterar att växthuset har klarat sig bra, endast någon trasig glasskiva behöver bytas ut men inget konstigt med tanke på den enorma snömängd vi haft i vinter. Taket är avskottat tre gånger, särskilt farligt för konstruktionen är när det blir drivsnö som lägger sig på ena sidan. Sådan belastning kan få det mest välbyggda växthus att "implodera".
Det är så lätt att glömma vi har ju växthuset mitt framför husets entré och mannen är van att röja snö av växthustak men ändå förbiser man så lätt när det är dags.