Påsklamm och att få vara hemma, ute i solen.

Nu är de 3 dygn gamla, äter, sover och busar lite. Precis som småbarn så smakar de på allt även mammas öra.

Pyreliga småttingar men kavata och matfriska.

Tacklammet har lång päls (som pappa Baxe)om man jämför med bagglammet som har fått mamma Lottas fin fin krusiga ull. Han ser nästan naken ut men den krusar sig så tätt och fint mot kroppen.

Här är han lilla sötnosen. Jag har varit lite orolig för honom men nu har han tagit sig och äter lika frenetiskt som sin syster.

Här är syrran, kavat och snabb. Äter ordentligt och hoppar redan upp på mammas rygg (det gjorde hon redan när Lotta låg och födde fram hennes bror.

Väntas tider fortfarande för de övriga damerna.

De är så tjocka så att pälsen "spricker". Blir mycket liggande med lätt flämtande andhämtning. Som det känns nu så kommer alla fyra att lamma samtidigt!

Annars är det som vanligt härligt med helg, vi jobbar både jag och T på påskafton så påskdagen när vi är lediga blir en skön hemmadag. Att göra så lite som möjligt en solig fin dag innebär korvgrillning och slappande i solstol med kompisar (som också driver företag inom handeln och för det mesta jobbar när alla andra Svenssons är lediga).

Dottern och Tjorv myser.

Atle intar favoritposition i lillmattes knä.


Jag och U-K solar oss lite och väntar på fler lamm.

Lite öl i kroppen och man får oväntad energi till att plumsa runt i snön, testa snödjup och kasta snöboll.

Atle äter benet från lammsteken jag benade ur. Meningen var att jag skulle ta av honom den efter ett tag men det gjorde inte matte så senare blev det en hundspya på mattan i salen.

Hmm konstiga kombinationer, men till kaffet är det gott med mintkaka. Bagarns barn har sällan eget fikabröd hemma.

Korvgrillningen sköttes av gubben på stubben.

Så skönt med riktig sol och växthuset är perfekt att gå in och värma sig i.

Tidigare på morgonen innan solen värmer upp snön så är det hund- och kattbus på skarsnön.

Det är 90 cm snödjup här, eller var, nu har snön sjunkit ihop de senaste dagarna.

Så kul att titta på. På kvällarna när jag släpper Atle på gården så kommer kan långt ut på lindorna. Skaren bär för både honom och räven.

En gårdshund hatar rävar, det blir ett fasligt liv om mickel tassar runt gården. Det är bra för vi vill inte ha någon som smyger sig in i stallet och tar en lammunge, fast nu stänger jag stalldörren ordentligt om kvällarna.