Frigång för alla.

Sen i torsdags är sista kullen utsläppta från sin lamningsbox. Mamma Greta var ganska less på att vara instängd, förvisso i en stor box men ändå.
Här är minstingen i den trillingkullen.


De är 9 dagar nu, pigga och busiga och mamma Greta verkar se till att alla får dia i tur och ordning. Hon är en duktig mamma med stort tålamod, låter sina och andras barn hoppa upp på ryggen när hon ligger och idisslar.


Svarta tacklammet är rund som en tunna, hon ensammen diar Alva. Hennes bror "Pontus" blev ju kidnappad och sedan helt bortstött av både mamma och kidnapparen Prickis. Därför är hon ensam om sin mammas spenar vilket visar sig i en rund cylinderformad kropp.


Höga ben med trinda kroppar.



Som socker så söta och goa.


Åsså skäcken i sina snygga svarta strumpor. Hon är enfödd (ensam i sin kull) och var stor redan från födseln. En riktig uppviglare, när de andra vill ligga och mysa så är hon där och krafsar på dem för att få igång lite race.

En solstråle i halmen och där står genast några lamm och värmer sig.

I lammkammaren, Pontus äter från lammbaren. Jag gav flaska i 5 dagar sedan introducerade jag hinken med spenar. Han fattade direkt, jag trodde han skulle spricka första gången han åt fritt. Trots att lammnäringen serveras kall (den jag gav i flaska var varm och i begränsad kvantitet) så sög han i sig flera dl första gången. Han drabbades av "paltkoma" det såg inte skönt ut, säkert hade han lite ont i magen men han somnade under värmelampan tillslut.

De andra lammen är fram och biter i napparna, den enda som kommit på att det är något gott om man suger lite är det svarta tacklammet (hans syster som redan är rund som en tunna).

Här i lammkammaren där bara lammen kommer in har vi lite fint hö, lammpellets, minraler och en bit saltsten som alla är och pysslar och äter av mer eller mindre.

Det stora lammet är baggen i den förstfödda kullen som i dag är 24 dagar gammalt. Han diar men äter också hö och pellets. Idag såg jag hur han och hans syster låg och isdisslade och släppte sina första fårlortar, alltså kulor inte sånt där ljust bebis bajs.

Ja här är hon igen lilla svarta tjockisen. Det var roligt att det blev ett svart tacklamm. Jag tänkte spara alla 3 tackorna.

Pontus ligger i solen och syrran står brevid. Präktig, stadig och lite tjock men med det näpnaste lilla huvud. Hon kommer gärna fram för att bli kliad.

Man får väl säga att Pontus, mitt flasklamm, har tagit sig. Finullsfår är ju inte en köttras så de har smäckrare kropp än tex "Sveafår".

Idag har vi flyttat nackbommen på foderbordet, här ser man hur tackorn står innan vi flyttade ned den i botten istället. Det blev en bättre ställning för dem och så kan de inte dra ut så mycket hö på golvet när det är en högre kant nedtill.

Trillingarna radar upp sig.

Svarta fåret, bagglammet i den första trillingkullen, som får stjäla sig till att dia från mamma Prickis som är irriterad och inte står still när han vill komma till.

Han har hittat ett eget sätt, han smyger upp bakom mamma, de är tre i kullen och hon vill bara ha de vita lammen under magen när det är matdags. Så han är kvick och springer bakom juvret och suger sig fast.

Men han har fått extra av mig i flaskan och får fortfarande.

För en vecka sedan upptäckte jag honom ståendes i ett hörn trött och med kutig rygg. Han hade nog inte hunnit äta så mycket och så blev hans bröder starkare och tog för sig mer. Fram med nappflaskan och se nu har han kommit igen, smyger upp bakom mamma och tjuvdiar när hon tror att de andra lammen äter. Streetsmart skulle man kunna kalla det om det nu inte vore så att vi pratar lamm här...

Fick tvinga i honom lammnäring i början, han proppade magen full med hö och det blir man inte stark av när man är ett litet lamm. Hans bröder låg under lampan och sov med mätta magar medans han stod vid foderbodert med de vuxna och tuggade hö. Med lite trugande och övning så fattade han och nu suger han i sig från flaskan 3 ggr om dagen. Jag ser också att diar men frågan är om det räcker. Ska försöka få honom att fatta det här med lammbaren i veckan.

Nu väntar vi bara på att det ska torka upp utanför stallet. Vill inte öppna upp till den lervälling som är nu så vi kör med halva stalldörren öppen så de får känna på vårvindarna inomhus.