torsdag 6 mars 2014

Aktiv -en gammal trotjänare.

För någon dag sedan var det här ekipaget på besök, eller besök är väl kanske fel benämning. Det är ju Olof, dotterns sambo, som den här dagen jobbat nere i hagen med trädgårdsmästaren. De röjer på det igenvuxna betet som vi håller på att återställa sakta men säkert.

Det blir så fint så, fåraherden är supernöjd! Särskilt som det bara händer utan att jag själv har rört en enda slykvist. Jag tycker faktiskt att det är kul att röja och såga ner, antagligen för att man ser resultat så snabbt och att man kan bestämma hur slutresultatet ska bli med träddungar och sälgbestånd som man sparar. Sälgen ska finnas kvar till en del, den är ju binas viktigaste föda de tidiga vårdagarna när de flyger ut ur kupan för att proviantera första gången.

Hursomhelst, den gamle trotjänaren Aktiv-skotern passar bra till jobb i snö där vi inte har någon väg som fyrhjulingen kan ta sig fram på. En extra bonus för mig är att det blir det hårda och fina spår så att jag och Atle kan promenera ut på vallarna uppifrån huset. Efter en dags jobb så körde Olof hem via skoterleden till Lillgärdan som ligger ungefär 7km från oss. Själv promenerade jag runt nere där de röjt och kände mig väldigt nöjd. Ser förstås framför mig hur nöjda tackorna kommer att bli med nytt bete där det finns sälg och rönn att äta, de älskar rönnens blad och bark.

söndag 2 mars 2014

Baka, baka liten kaka.

Vi har en jättefin bagarstuga i vår by, en nybyggd och funktionell bagarstuga med rejäl täljstensugn och stor degmaskin så man kan sno ihop stora satser. Förra helgen hade dottern och Olof hyrt den så att vi kunde baka.

Så vi bakade mjuk-kaka så det räcker och blir över. Vi var tre "hushåll" som bakade, det var egentligen en present till Olofs mamma som fyllt jämt. Kul att göra något tillsammans, det underlättar när man bakar stora satser att man är flera som sköter de olika momenten.

Ämnen som ligger i rader och väntar på utkavling. Min bästa kavel som jag fått av min mor. Den är tillverkad av någon klok person i Älvsbyn... superbra och lätt att jobba med. Ränderna gör att man snabbt kavlar ut degämnet till en rund kaka utan att det kletar eller fastnar. Finaste tagelborsten är ett måste för att smidigt borsta bort allt mjöl innan man gräddar, då slipper man bränt mjöl på brödet, som inte smakar gott. Det är varmt i ugnen och går snabbt att grädda i den höga temperaturen.

Egentligen så är värmen i ugnen som bäst efter en dag. Helst ska man baka två dagar på raken, snabbgräddat första dagen och större limpor och bröd dag två. Vi hade bokat en dag så det fick räcka. Kvällen innan hade trädgårdsmästaren och Olof gjort upp eld två gånger under kvällen, sedan en tidig brasa på morgonen innan vi övriga kom dit. Ugnen ska helst hålla kring 300grader och det tar någon timme innan den är genomvarm, men sedan är den het och behöver bara eldas någon enstaka gång för att underhålla värmen. Det passar bra att göra det när man sätter en ny deg och tar lite kaffepaus.

Efter ett tag när man får upp rätta snitsen så gräddar man med lätthet två kakor åt gången. Gäller bara att inte tappa koncentrationen så man bränner vid något eftersom det går fort.

Kakor som svalnar innan paketering.

Jag och dottern brukar baka hemma i vår egen bagarstuga, den är mer pittoresk och gammeldags. Mysigt och bra på sitt sätt men ska man baka stora mängder så är den här lättstädade stugan att föredra. Alla ytor är generöst tilltagna och alla bord behövs verkligen för att ha någonstans att lägga alla bröd som ska hinna svalna innan de paketeras. Vi var alla varma, mätta och nöjda efter den här dagen. En symptom man ofta kan få är vätskebrist, jag glömmer alltid bort att dricka nog med vatten då det är gode varmt att baka på det här sättet!

onsdag 26 februari 2014

Den praktiske jordbrukaren

Eller landtbrukaren är visst den korrekta titeln. Jag har ju en fäbless för sådana här gamla gedigna böcker. Mycket är fortfarande aktuellt och synnerligen passande på ett litet jordbruk som vill tillämpa alternativa metoder. Ursäkta mina felvridna bilder, glömde att rotera dom innan jag laddade ner dom...


Alltså, titta bara vilka fina fina illustrationer på de olika harvarna. Allt var så enormt gediget förr, även trycksaker. De som idag har de här gamla redskapen kan fortfarande använda dom utan större problem, det är rejäla doningar som håller.

Men nu var jag ute efter den här texten med tillhörande illustration. Jag för en kamp mot tistel i vallen och på betet. Den har pågått ett tag och jag känner mig nästan besegrad.

Att jag tänker på den nu är för att den dyker upp i ensilaget som vi utfodrar med. Den verkar falla tackorna i smaken ensilerad och finhackad men färsk på betet är den ingen hit, där står den kvar i präktiga bestånd och vajar för vinden med sina vackra lila blommor.

Livskraftiga och nästan omöjliga att utrota förstår man när man ser rotsystemet. Jag kör med utmattningsmetoden, rycker upp dom, gräver upp de större och klipper ner späda skott med röjsågen.

Nu när det är vinter kan jag peppa mig själv till stordåd, vartenda bestånd ska bort på mekanisk väg. Jag rycker ju upp brännässlor i massor så lite tistel ska jag väl klara av. Stickiga och j***iga är de att handskas med men bort ska dom!


söndag 23 februari 2014

Att vara mellan två traktorer eller hur man fyttar en ensilagebal.

 Vi är utan traktor just nu, då får man vara uppfinningsrik.

 Man tager vad man haver helt enkelt, det går faktiskt bättre än man tror.

Så länge man inte ska lyfta den till någon foderhäck eller liknande.

 Utan bara har behov att få den på rätt köl och i närheten av utfodringen.

Fyrhjulsdrift är ju bra förstås, man kan lika gärna använda fyrhjulingen men är bilen hemma så går det lika bra. Mejslar, kedja och mothåll fixar resten.

På rätt köl är det bara att dra den på plats och sedan klä av den all plast och nät. Sedan fyller vi foderborden. En bal som väger ca 400 kg räcker i 10-12 dagar.

onsdag 19 februari 2014

Stickprojekt och hundmys.

Kolla vilka fina! En kompis till mig har alltid så fina sockar på sig. Så jag beställde några av henne.
Nu är det inte hon som stickar utan en kvinna hon känner som är särdeles produktiv och flink med stickorna.
Jag hade glömt bort att jag beställde två par och blev så glad när Ann-Marie kom förbi med leveransen. Att de sedan satt som en smäck på foten och hälen var ju en extra glad överraskning.

Det här gör mig än mer övertygad om att jag kan hoppa över det där med egna stickprojekt, däremot tillhandahåller jag gärna ull till garn!


Här är mattes fina kille som börjar bli grå om nos och ögon. Han gillar OS på tv då får man mysa under filten i soffan med husse som tillbringar mycket tid hemmavid just nu.
Atle är pigg och vital precis som DSG-hundar* brukar vara, man kan lätt tro att han är en unghund...i allafall på håll.

*DSG Dansk-Svensk Gårdshund.

söndag 16 februari 2014

Gråmuntert och arrende

Den här helgen kom och for kan man väl säga Jag skulle vara ledig men hade sjuk personal så jag jobbade lördag. Helgen blir liksom lite kort då, söndagen blev en välförtjänt slappardag mellan snöskottning och os-tv, så härligt med guld för både dam- och herrlaget!

Morgonen började med eld i köksspisen till frukost och morgonkaffet. Trädgårdsmästaren var ut en sväng och röjde av den värsta snön. När han kom in igen meddelade han lakoniskt att det är 16 dagar sedan vi såg solen.

Det är liksom grå-munter känsla en sådan här mörk söndag i februari. Grå till utseendet och munter för härliga prestationer i OS och vetskapen att vi passerat halva februari med råge.

Inte ens husfasaden i sommarens nya gula färg ser glad ut. Förresten så är den här vintern väldigt konstig på våra breddgrader. Snöslask med extremt lite snö. Vid det här laget brukar vi ha skottat gårdsplanen och uppfart med stor traktor upprepade gånger. Men inte i år, det går bra med skyffel och snöslunga. Titta det har knappt blivit någon snö att skotta upp mot husets fasad.

Mannen i huset tillhör familjen "odlare" som alltid har koll på väder och temperaturer. En kontroll i hans fars noteringar visar att vi hade så här mild vinter 1959 så helt ovanligt är det inte.

En sak fick jag iallafall uträttat den här dagen, arrendet av grannens vall blev klart. Tant Gertrud som nu är änka låter oss arrendera så till sommaren har jag ett helt nytt parasitfritt bete till våra lamm. Det bästa är att det ligger precis bredvid vår egen gård så djuren behöver inte transporteras och så har vi koll på dom från vårt eget gårdscentrum. Att vallen sedan är hyfsat nylagd för foder till mjölkkor är ett extra plus. Väldigt goda nyheter för oss, ibland blir det lite snävt med ytorna när man ska skilja ifrån och hålla baggar, avelstackor och slaktlamm separerade från varandra, nu blir det lite enklare.




lördag 15 februari 2014

Hundsaker och VVU...

Vår hund har ett sorgfritt liv där han ofta är i centrum för mattes och husses omsorg. Leksakerna på bilden ligger i hans låda (minus kortleken som av någon anledning har hamnat här). Det är leksaker som vi använde mycket förr när jag engagerade mig mer och försökte hålla honom aktiverad med hjälp av olika uppgifter som han fick lösa. Allt för att ha en stimulerad och hyfsat lugn hund.

Atle bröt vänster framben när han var 6 månader. Sedan läkte det inte som det skulle, uppenbarligen, för han bröt upp skadan igen några dagar efter att veterinären tagit av gipset. Efter det så blev hela hans framben snett och vridet vilket naturligtvis gör att han är en handikappad hund som får ta det lugnare med fysiska aktiviteter. Därför blev det här med hjärngympa i form av problemlösning väldigt viktigt.

Vi har en väldigt smart och lättlärd hund som inte alls gillar att springa och hämta bollar, det är inte hans grej. Klickerträning hade nog passat oss om jag haft det riktiga intresset.

Det märks att han har blivit äldre, han fyller tio år till sommaren och har med åren blivit en riktig soffpotatis som gillar lugna promenader och söklekar efter korv och andra gosaker.

Någon gång då och då smiter han från gården så både jag och trädgårdsmästaren blir helt galen av oro. Ibland är han bara på vallen och gräver upp ett sorkhål men lika ofta tar han sig en långpromenad för att kontrollera att allt är uppmärkt på rätt sätt. Då slår han dövörat till kan man lugnt säga.

Vår kloka lilla hund, han ser inte sig själv som en smitare eller bortsprungen byracka, nä han är bara ute på ett VVU dvs Väldigt Viktigt Uppdrag.


LinkWithin

Related Posts with Thumbnails