Bagglamm efter Skäcken. De har Lester som pappa och blir stora och kraftiga med skäckiga pälsar. Ulliga förstås men inte finulliga tack vare sin pappas påbrå.
Stor skillnad mot ett renrasigt finullslamm som är både mer finlemmad och har kort finfinkrusig ull på kroppen med glänsande huvud.
Den här högen med gammalt ensilage och matjord är väldigt populär att klättra upp på. Här står dom största och tuffaste lammen. Blir riktiga fajter om att vara herre på täppan, även ungtackorna tar sig upp hit och knuffar då undan dom mindre. Ser ganska kul ut faktiskt. Jag har varit här några gånger och rensat bland balplast och nät vartefter de trampar upp jord och annat bös. Jag är lite rädd att någon ska fastna med en klöv och bli hängande. Snabbt kan det bli en allvarlig skada eftersom balsnören är extremt hållbara och inte går av i första taget.
Det är den förre arrendatorn som lämnat den här eländiga högen efter sig, jag fattar inte att en stor del av jordbrukarna fortfarande verkar tro att överblivna ensilagebollar försvinner av sig själva på några år... bara man gömmer dom under lite jord eller tränger ihop dom i skogsbrynet under några träd???
Det är verkligen inte miljötänk och väldigt förfulande av landskapet att lämna dom åt sitt öde.
Det minsta man kan göra är ju att klä av dom plast och nät, då återgår dom ju till jord inom en rimlig framtid iallafall. Men just här håller vi då på att bearbeta dom med en massa små hamrande klövar, de har redan säckat ihop betänkligt och är antagligen efter den här säsongen lättare att plana ut eller gräva bort.
3 kommentarer:
Eller så kan man använda ensilaget för att odla potatis :)
I love sheep :))
Håller fullständigt med om vissa bönders enlsilage- och halmbalar. Det är inte landskapsvård, då får LRF annonsera hur de vill om att bönderna håller landskapet öppet.
Men det är väldans trevligt att fåren och lammen gillar att leka där uppepå!
Skicka en kommentar