Lågdräktighet

Lilla sötnöten 69:an efter favorittackan Lotta, hon som välte på rygg då hon skulle lamma i våras. Till vänster står storasyster Bella med sitt typiska "Lotta-huvud". Ja de flesta ser ju bara att det är en fårskalle i profil men för mig så har hon ett speciellt utseende som direkt säger mig att hon är avkomma till Lotta.

Just nu händer det inte mycket i fårstallet. Mina tackor är inne i den period man kallar lågdräktighet. De är ganska nätta om magarna fortfarande. Än så länge ger vi endast grovfoder i form av hösilage och fri tillgång till lösmineraler och saltsten.

Ska kolla almanackan lite mer ingående för att passa in fårklipparn eftersom vi helst vill klippa så sent det bara går för att slippa ha nakna får mitt i värsta vinterkylan.
Ett år då vi klippte kring 17 mars så hängde jag upp värmelampor hos baggarna eftersom de i princip har utemiljö i sin box, det är inte så skönt med nattemperatur på -20 när man precis blivit av med all päls. Tackorna fick vara instängda nattetid så i deras stall var det behagliga -10 på nätterna. Inga problem då det är dragfritt och gott om halm att bädda ner sig i. Idisslande djur alstrar mycket värme.

De får mat ute i våra provisoriska höhäckar som fungerar förvånansvärt bra. Vi har dom en bit ner i hagen så de måste ta sig en promenad för att komma dit. Medvetet har vi gjort så för att de ska röra på sig. Motion är bra och jag inbillar mig att lammen i magarna kan lägga sig i rätt position lättare om tacka rör på sig lite mer.

Kvällsmålet får dom oftast inomhus. Då kan även de små ungdjuren äta i lugn och ro utan att behöva lämna matbordet när de andra ätit färdigt och går och lägger sig. Ingen, speciellt inte små tacklamm av låg rang, vill stå ute vid foderhäcken ensam i mörkret medan alla andra går in och lägger sig.

I takt med att tackornas lamm växer till sig så minskar utrymmet i vommen, då börjar vi med kraftfoder för att de ska få i sig all den näring de behöver. Det här är särskilt viktigt just till Finullsfår som i regel har fler än två lamm i magen.

Just när jag tog de här bilderna så har de precis avslutat morgonens ätande, de är helt enkelt ganska nöjda och därmed tysta. De står bara här ute och ser sig omkring, är det lugnt och stilla så håller de till ute. Men när det blåser och snöar går de mer än gärna in i stallet.

De två små närmast kameran har vi inte betäckt i år. De var så pass små så de får vänta.  Jag skulle nog säga att våra tackor växer färdigt på ungefär tre år lite beroende på hur många de var i kullen dvs vilken start de fick från början och genetiskt påbrå.
En del tackor blir stora medan andra behåller sin nätta storlek. Lagom är bäst förstås, vi har försökt välja stadiga kroppar med bra rygg och kors. Inte alltid så lätt att bedöma på ett litet lamm då det händer mycket under tillväxten.