Vad har vi gjort sedan sist?

Oj vad tiden går! Vi är redan i mitten på juni och det är som vanligt att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Men vi jobbar på både på gården och på våra företag/arbeten. Växthuset är planterat och klart, vi har haft flera kalla nätter så fortfarande får värmefläkten gå vissa nätter men nu ska nog "järnnätterna" vara passerade med råge.

I fjol satte jag jordärtskockor och de har minsann överlevt, förmodar att detta kan bli ett framtida problem ifall jag inte håller efter dom och begränsar deras yta manuellt. Men väldigt kul att den här knölen verkar trivas i vårt grönsaksland!

Trädgårdslandet är grävt, planterat och nästan klart, vi har bara några gångar som ska täckas med tidningar och ensilage för att hålla värsta ogräset borta, det blir mindre att rensa iallafall. Att vi är klar med detta jobb till 15 juni får nog räknas som en bedrift för mig och trädgårdsmästaren då vi är alltid sena. Men i år så har vi haft flera fina och varma dagar i maj så jorden hann torka och "reda" sig ordentligt, skönt att få gräva klart innan myggen invaderar. Nu sak vi bara hålla efter och komplettera med sådder vart efter sommaren framskrider och vi skördar.

Vi satsar på lättskötta dekorativa växter i år. Här olika grässorter och sälg som vi har gott om på den här gården. Sälgen är ett experiment, tre kvistar har fått rota sig, sedan har vi planterat dem i en trätunna som sedan får stå ute hela vintern. Stammarna har jag flätat ihop. Nu ska vi hålla den uppstammad och tukta grenarna upptill så vi får ett kompakt växtsätt på "kronan".
Som sagt det är ett test, är det något vi har gott om så är det sälg/sly och det vore särdeles trevligt om den gick att använda till något dekorativt. Den är i vilket fall väldigt livskraftig då dessa pinnar har övervintrat i tre plastkrukor bortglömda under en snödriva och sedan blivit styvmoderligt behandlade utan vatten eller annan näring innan trädgårdsmästaren planterade dom här.

Målningsprojektet är inne på sista gaveln denna säsong. Vi har ju verkligen inte jobbat ihjäl oss med fasadmålningen. Vet inte riktigt vilket som är att föredra, att göra allting färdigt på en sommar och inte få tid för något annat (känns det som) eller sprida ut målningen över tre sommarsäsonger (som det blir den här gången, tanken var att göra det på två) så att det verkligen känns som ett långtidsprojekt. 

Nåväl fjolårets juli var en blöt och regnig månad. Det regnade tre dagar ihållande och var uppehåll i tre eller fyra dagar i flera veckor. Så vi hade i vilket fall som helst inte hunnit med gaveln då den kräver mycket underlagsarbete. Här syns det att vi ändrat kulören till en mer ljusgul gulockra samtidigt som jag gjort den grå knuten varmgrå istället för den mer kalla nyansen av ljusgrå. Grönt är fortfarande kromoxidgrön.

Det blir en del att göra på den här delen av fasaden, södervägg som får ta mycket sol. Panelen är original från sekelskiftet 1890/1900 så den är torr men av rätta virket! Eftersom det är en begränsad yta så tror eller rättare sagt vet jag att den här väggen kommer blir riktigt kul att få göra fin igen. Det känns bra att få sätta skrapan i arbete och stryka på linoljefärg efter konstens alla regler.

Tidigare i vår så har vi såklart haft lamning på gården, den började en lördagskväll då vi hade gäster till middag och för att sedan pågå under tio dagar. Precis som vi vill ha det, en jämn ström med lamm som kommer under en kortare period. Målet var två veckor så tio dagar var ju över förväntan! Här ligger mannen under fällen och tar igen sig efter morgonens utfodring den där helgen i april då vi hade middagsgäster kvällen innan. Vi chansade nämligen att lammen skulle komma någon dag senare trots att jag visste att det kunde börja den lördagen. Jag brukar undvika att ställa till med kalas när jag vet att jag kan behövas ute i stallet. Nu blev det precis så iallafall, det gick bra men blev lite stressigt och maten kom inte på bordet förrän sent.

Vi har bara haft tolv tackor denna vinter varav elva lammat. Det blev totalt 28 levande lamm. En tacka fick tre ofullgångna plus en fullgången som dog i magen. Verkligen sorglig och jobbig lamning, att dra ut döda små lamm ett efter ett var inte kul. Tackan var helt slut efter det men repade sig efter några timmar och fick till sin lycka adoptera ett lamm då en annan tacka fick trillingar några timmar senare. Jag bara tog undan det sista lammet precis då det kom ut  och lade in det hos Pinglan som var utan lamm. Oj så hon pysslade och pratade med lammet, hon fick helt klart ny energi av att få göra sin uppgift!

Den här säsongen har jag hållit olammade tackor i egen grupp, blev mycket lugnare på så vis. Tackor med lamm i egen storbox med sin fodergiva och olammade i en avdelning närmast ytterdörren med tillgång till rasthage så de kunde välja att ligga ute på dagarna eller vara inne.

Lamningen var i rätt tid men däremot så hann vi inte klippa innan lamning, så veckan efter sista lammat kom Martin förbi och klippte alla tackor och baggar. Vilken jobbig klippdag! Det gör jag aldrig om, dels så var de svårklippta med tät tjock ull på varma kroppar (i början på maj) men framförallt så var det stressigt för både tackor och lamm eftersom jag av hanteringsskäl skiljde av dem från varandra innan vi skulle plocka ut tackorna en och en. Just klippningen tyckte Martin var ovanligt tung och slitig men logistiken var det inget fel på, bara att ha öronproppar och koppla bort oväsendet enligt honom. Ja, jag är väl lite för blödig men jag såg att även tackorna tyckte det var stressigt men skönt att bli av med all ull förstås.

Baggarna är alltid ett kapitel för sig, blir lite rodeo innan vi har dom på rumpa, men men det går på något sätt varje gång tack vare att klipparen är så lugn och van att hantera stora baggar.

Valborgsmässoafton eldade vi upp resterande rishögar på det nya betet vi röjt under hösten och vintern, då såg det ut så här. Behöver putsas också men det får bli till hösten. I sommar ska fåren få beta det som går. Alla stubbar lär sätta nya skott så det är bra om tackorna håller efter det vi röjt bort.

Den hage vi kallar vinterhage hade en del "förna" att elda upp, den har fått vila från djur en säsong med tanke på parasittrycket och behöver därför rensas från gammalt gräs med hjälp av eld.

Denna vår har vi eldat mycket gammalt gräs. Vi har aldrig tidigare behövt elda i den omfattning vi gjort i år. Det beror på fjolårets regniga sommar med översvämning av markerna som följd, det blev så blött och surt att våra låglänta partier på vallarna inte bar några maskiner och att slå med lie eller röjmaskin finns inte med på kartan, det var det för stora ytor för att klara av och för blött förstås.

Det blir hursomhelst fin grönska efter det att elden gjort sitt så jag gör det gärna även om det tar tid och inte alltid är genomförbart beroende på väder och vind. Ja, det var en lite resumé över det som varit på gården sedan april. Hej hej!

Måla huset med linoljefärg.

Det ska ju bara göras! Vi målade framsidan och ena gaveln sommaren 2013, ifjol jobbade jag exakt hela sommaren så det fanns ingen ork eller tid att fortsätta. Men nu i år hade vi planerat att måla baksidan och södergaveln. Vad händer då? Jo det regnar nästan precis hela tiden!

Men nu har vi tagit itu med målandet efter några dagar med uppehåll. Skrapade sidan som är mot norr och därmed inte så dålig på en dag. Sedan regnade det konstant i fyra dagar, efter det uppehåll så vi kunde grunda de skrapade partierna. Efter det regn igen i två dagar och nu äntligen tre dagar med sol så vi har kunnat börja måla.

Vi tar flera pauser under parasollet, förmiddagskaffe, lunch och vätskepaus. Viktigt att ta det lugnt och jobba på i lagom takt. Trädgårdsmästaren har ju varit dålig i rygg, axlar och höft hela vintern och våren men jobbat iallafall. Just nu är han mycket bättre men att bygga ställning och klättra runt med plank och målarpytsar på stegar som en annan cirkusakrobat är inte alltid så bra för en sliten kropp. Själv blir jag bara mer och mer höjdrädd och håller mig på marken och stegpallen, kan klättra upp ett steg på ställningen men högst upp går bort.

Vi har en bra byggställning men den är tung att bygga. Den här gången reste vi hela husets längd och vi har inte varit snåla med bommar på de olika sektionerna. Det ska vara enkelt att höja och sänka nivåerna vartefter vi målar och ställning har vi gott om efter många års husrenoverande.
Vi målar med Ottossons linoljefärg. Grundar de renskrapade partierna med en blandning av 50 % kallpressad linolja, 35% färg och 15% balsamtepentin. Låter det suga in och torka två-tre dagar innan vi slutstryker med ockragul på fasad, varmgrå till foder och knutar och kromoxidgrön runt fönstren. Fönsterbläcken får även i fortsättningen vara naturligt galvade. De är en eftergift till modernare tider, tidigare var här påspikat diverse hopplock av utplattade plåtburkar och bitar av plåt i olika stadier av rostigt förfall.

När vi köpte gården för snart tjugo år sedan var den helt vitmålad med linoljefärg, endast fönstren och pardörrarna hade avvikande färg.  Inser att det hade varit verkligt modernt nu om vi fortsatt med den färgättningen :-) Men det var totalt omöjligt att vara ute på gårdsplanen utan solglasögon en solig dag med hela den stora vita fasaden som obarmhärtigt reflekterade soljuset. Så vi valde en för tiden och fasaden mer tidstypisk färgsättning. Hade det varit stående lockpanel eller bart timmer så skulle den blivit faluröd istället som är den typiska färgsättningen på norrbottensgårdar.

Nu har vi kommit mer än halvvägs med fasaden och vädret ser lovande ut några dagar till. Fördelen med linoljefärg är många bla tål den fukt även om hög luftfuktighet inte är optimalt målningsväder men vad gör man? Solen värmer upp luften bra på dagarna och baksidan har morgonsol från kl 4. Vi håller tummarna och målar vidare.

Sommarladan.

Tackornas sommarlada fick lite handpåläggningn innan vi släppte ut dom till den hagen. Dörrhålet är uppstadgat med foder av plank och genomgående bultar. Timmret är ju av lite varierad kvalitet vad gäller ytan som man kan se här. Men kärnvirket är hårt även på de mest väderbitna delarna.

Det saknas hängrännor fortfarande, det får bli senare helt enkelt, typiskt nog så har det regnat extremt mycket i slutet på juni men ladan fungerar bra som skydd även om vattnet plaskar rakt ner från taket. Det är torr och stenig mark här. Det är väldigt många som ska trängas på ytan den här tiden på året. Möjligtvis att vi gör ett soltak åt något håll då de äldre tackorna inte gärna går in över tröskeln. Skugga kan de få på baksidan men ihållande regn vill även får slippa längre stunder.

Tak vare här!

Uppbygandet av fårens sommarladugård i form av en gammal lada som vi flyttat till gårdshagen fortsätter. Taket är halvvägs på plats. Här ser man åsarna med  nya "raftar" på plats.

Takutsprånget följer åsarnas längd, känns lite kort men så här var det gjort tidigare på den här timringen. Jag ska tillägga att det är bästa svärsonen (vi har bara en) som står för takläggandet. Trädgårdsmästaren dras med en inflammation i höften som gör honom helt ur skick att anstränga sig med att kliva och klättra så för hans del är det lättare arbete på marken som gäller.

Vi återvinner gammalt plåttak som finns i gömmorna. Möjligtvis kommer de bästa bitarna från det gamla taket till användning också. Det är väl ett och annat spikhål i plåten  men inget som kommer inverka på funktionen som regn och solskydd för våran fårflock.

Nu är arbetet pausat men återupptas förhoppningsvis när vårsolen återvänder. Det är inte vidare kul att arbeta ute i mörker och snö, de här bilderna är från november då snön låg som ett lätt uppfriskande ytskikt över markerna. Efter det har det både snöat och regnat så allt är isigt och glashalt, det är helt enkelt med livet som insats att klättra runt på stegar och ställningar så vi avvaktar i väntan på bättre, ingen ko på isen än på ett tag. Det ska nog bli klart innan betessäsongen börjar!

  

Att flytta en timrad lada.

I fredags började trädgårdsmästaren och Olof att ta ner ladan som vi använt till fårhus. Den har fungerat som regn- vind och solskydd under sommarhalvåret ända sedan vi skaffade fåren. Sned och gisten men stadig och helt funktionsduglig för ändamålet.  De två nedersta stockvarven på långsidan och högra gaveln är helt uppruttnade. Genom den låga dörren har vi fått huka oss för att ta oss in.
Plåtarna på taket är av diverse modeller där rillorna på vissa plåtar är ut hamrade för att plåten ska bli längre och täcka bättre. Så här såg det ut på morgonen då de började.

Senare på eftermiddagen när jag kom hem från jobbet var hela ladan uppmärkt och nedplockad i prydliga högar.

Stockarna ser nästan helt nya ut på insidan.

Trots att den sett så gisten och rutten ut så är nästan alla stockar i bra skick, det är bara på vissa som delar av ytskiktet är anfrätt av sol och vind men även vatten som antagligen runnit genom ett trasigt sticktak innan man fick upp lapptäcket av plåtar.

Timmerstockarna är plockade från olika timringar, det ser man på de hål och urtag som är gjorda för andra konstruktioner.

Inne i ladan på takbjälkar under taket fanns det en skatt av gamla lister, snickerier och innerdörrar som suttit på någon byggnad, bl a det här överstycket till ett fönster. Det är hyvlat i ett stycke med en utbytbar vattenbräda som dekoration på toppen. Så välgjord och fullt användbart.

Här är platsen vi ska sätta upp ladan på, det är på andra sidan av gårdsplanen ute i den steniga sommarhagen, härifrån når djuren tre olika hagar så platsen är central plus att den ansluter bra till övriga uthus.

Lördag förmiddag ägnades åt att transportera alla stockar till den nya platsen och göra utsättningen på stadiga hörnstenar.

Bra att vi har den smidiga lilla timmervagnen till fyhjulingen, den gör det enkelt att köra fram stockarna utan att marken blir spårig och ful.

En del stockar har vridit eller böjt sig så passformen är en aning generös minst sagt, knutarna har tagit styk av tidens tand men håller ändå ihop. Två av ladans sidor är i bra skick, där är det lätt att jacka i stockarna i både knutar och dymlingar.

 Någon stock fick bytas ut till en i bättre skick.

Atle var med en stund, solig dag men kallt!

Bortanför fyrhjulingen, vid stenladugården stor ladan tidigare.
Här syns det nya nedersta stockvarvet och den breda dörröppningen som låg helt nersjunken i marken på första bilden. Lördagen ägnades åt att få hela "grunden" på plats i den bitvis kuperade gårdshagen som är full med stenblock.

Söndagen blev snöig, stor skillnad att jobba med torra stockar och snöiga hala dito. Gråmulet med lätt snöfall hela dagen gjorde det halkigt och farligt att klättra på stegar och bockar.

 Men arbetet flöt på i bra takt. Stockarna blir tyngre och tyngre att lyfta ju högre väggen blir.

Här är den mest besvärliga väggen, den med ingången på långsidan som farit så illa. De två nedersta stockvarven är nya medan resten behålls. Timret har inte den bästa passningen här, dörrhålet är uppsågat någon gång utan att man gjort en gåt för att hålla stockvarven på plats.

 Här borras det hål för nya dymlingar och sedan ska dörrhålet förankras på insidan

Hela ladan är uppmärkt efter vädersträcken där den stod från början samt märkta H(höger) eller V (vänster) för dörrhål.

Det syns tydligt var det är en ny stock mitt i timmervarvet, Olof anpassar knuten lite eftersom den nya stocken gör att varven bygger på lite mer i höjd.

 De mindre öppningarna hade spår för gåtar så det var bara att slå i nya.

 Stadigt och bra blev det på en gång när den satt på plats.

Ladan känns betydligt resligare nu, förr stod den hopsjunken, sned och sliten halvvägs ner i marken, nu blir den mer som ett riktigt uthus med full ståhöjd om än man får huka sig i dörren. Trots att den är lappad och lagad så lär den hålla i många år efter det att vi försvunnit från jorden yta.

Nästa gåt på plats. En timring är en stor och tung byggsats, det är förståeligt att man förr tog tillvara på diverse timringar för att kunna uppföra byggnader på ny plats, så praktiskt och tidsbesparande att använda det som redan fanns. Torra stockar som står emot väder och vind i flera hundra år. 

Vårt eget hus består av timmer från flera byggnader, bagarstugan är en enkelstuga från tidigt 1700 tal som efter hand fått en förrådskammare på höger sida om farstun. Ett av uthusen är ena halvan av ett portlider som man helt enkelt delade på mitten när ena sonen flyttade hit till en avstyckad del av stamhemmanet någon gång efter första laga skifte. 

Nöjda timmermän som snart når nocken. De ska fortsätta nästa helg, målet är att få det klart innan den riktiga snön kommer.
Till våren ska hela flocken med får flytta ut till sommarfårhuset, jag tror de kommer gilla sitt nya ställe som har gott om plats med flera naturliga skuggplatser vid de stora rönnarna. Samtidigt har de full koll på gården och oss. Det blir jättebra!

Arbetsrum för en gubbe.

Här på höjden pågår olika byggprojekt samtidigt. Det snickras och byggs efter humör kan man väl säga. Vi har ju inget garage eller liknande uppvärmt utrymme så det har stått högt upp på önskelistan. Vintern är lång och kall och det finns helt klart behov av ett uppvärmt rum där man kan snickra och fixa... för att inte tala om förvaring av målarfärg och liknande som inte mår så bra av minusgrader.

Just det här byggprojektet går under namnet "Pettsonbodan" då det kommer att bli ett rum fullt med arbetsbänkar, verktyg och alla sorters "bra att ha saker" ungefär som gubben Pettson har det i barnböckerna.
Trädgårdsmästaren är barnsligt förtjust i det lilla hobbyrummet som han ser som sitt eget lilla krypin.

Det slår mig nu när jag ser bilderna att väggen med man-tager-vad-man-haver-virke är helt rätt enligt inredningstrenden just nu, patinerade plank är snyggt och stylish, även om det inte var tanken här.

Utsikten från fönstret är väl inte den finaste men då portarna står öppna så blir det även ljusare inne i Petsson-bodan. Funderar på att sätta kattlucka in här också, det skulle ju vara praktiskt med ett hyfsat varmt utrymme till gårdens katter ifall vi är bortresta vintertid.

Men det är en hel del kvar att fixa än så länge. Vi håller samtidigt på att bygga ny box till baggarna i andra änden på höladan. Alla fårägare börjar sin karriär (inte alltid men ofta) med SJ-pallar som bokstavliga stöttepelare i sin fårhållning. Även vi har tagit till dom då vi byggt inhägnader och boxar. Baggarnas box var ett ihopplock av diverse pallar och skivor som vi nu äntligen har rivit och ska ersätta med något mer ordentligt.

Det blir riktigt bra kan jag meddela, bäst blir det med två fungerande boxdörrar så man slipper den provisoriska grinden för hålet, den som varit så bökig att öppna så man hellre klättrar över boxkanten. Inte alltid så praktiskt och ganska slitigt stundtals särskilt när baggarna har blivit äldre och lite mer opålitliga. Man vill så att säga kunna göra en snabb och smidig sorti om det skulle bli lite turbulent inne hos dom.

Natt kl. 01.30

Jag har några lamm som går igenom trådarna längst ned på betet, ful ovana som vi måste få ordning på. Anledningen är mindre väl fungerande elstängsel och påhittiga lamm. Längst ned på vänster sida om stängslet ser man några svarta och grå prickar, där ska det inte vara några lamm och beta just nu...

Klockan är halv två på natten, det är ljust men dimmigt och jag har gått ut för att kolla vad som står på då det nyss var ett himla liv i hagen, Storspoven varnade med sina höga distinkta drillar så att jag vaknade av oljudet. Efter ett tag ser jag en liten skuttande figur som far runt lite planlöst långt nere på vallen, unga mickel räv var på besök. Våra tackor är kloka så de går genast hem med alla sina barn, även om lammen är stora nu så vet man ju aldrig vad som kan hända.

Det är svalt och skönt ute, vi har full sommarvärme på dagarna och då ligger de helst i skuggan och idisslar, går bara ut i den solgassande hagen korta svängar. Men däremot på natten så betar de intensivt eller bara står och njuter av svalkan.
Tänk att vi fick riktig sommarvärme i år, man ska inte klaga men en aning kvalmigt och tungjobbat är det när solen gassar. Allt som ska göras på gården gör vi under kvällarna, dels för att jag jobbar men sedan så är det helt enkelt för varmt dagtid.

Sommarvistet eller vindskyddet är en typisk gisten ängslada som som är en vanlig syn på vallarna i Norrbotten. Den har sackat ihop tack vare väder och vind men främst för att någon sågat upp ett hål på långsidan utan att spara de två nedersta stockarven intakta. De kan för all del ha ruttnat upp också men jag tror att den tidigare ägaren varit lite för obrydd om ladans framtid och helt enkelt sågat upp hålet för långt ned utan att tänka på att hela konstruktionen försvagas. 

Plåttaket är ett typiskt man tager-vad-man-haver tak som ligger ovanpå det gamla sticktaket. Fullt fungerande och tätt så det är inte därför timringen farit illa. Den här ladan ska vi plocka ned och timra upp på ett annat ställe, kanske i höst rent av. Den ska rätas upp och få ny syll, även i fortsättningen ska den fungera som sommarviste för våra får men på en annan plats. 

Lammen som går genom eltrådarna kommer sist, i full karriär vilt bräkande efter sina mammor. Sedan blir det lugnt då alla hittat varandra och de har fått dia lite för att lugna ner sig efter att ha kommit efter när hela flocken gick hem. Ja och så här håller det på natt efter natt. Nu är det snart dags att skilja från, det brukar vi göra i augusti så någon vecka till får de gå tillsammans.