I fjol satte jag jordärtskockor och de har minsann överlevt, förmodar att detta kan bli ett framtida problem ifall jag inte håller efter dom och begränsar deras yta manuellt. Men väldigt kul att den här knölen verkar trivas i vårt grönsaksland!
Trädgårdslandet är grävt, planterat och nästan klart, vi har bara några gångar som ska täckas med tidningar och ensilage för att hålla värsta ogräset borta, det blir mindre att rensa iallafall. Att vi är klar med detta jobb till 15 juni får nog räknas som en bedrift för mig och trädgårdsmästaren då vi är alltid sena. Men i år så har vi haft flera fina och varma dagar i maj så jorden hann torka och "reda" sig ordentligt, skönt att få gräva klart innan myggen invaderar. Nu sak vi bara hålla efter och komplettera med sådder vart efter sommaren framskrider och vi skördar.
Som sagt det är ett test, är det något vi har gott om så är det sälg/sly och det vore särdeles trevligt om den gick att använda till något dekorativt. Den är i vilket fall väldigt livskraftig då dessa pinnar har övervintrat i tre plastkrukor bortglömda under en snödriva och sedan blivit styvmoderligt behandlade utan vatten eller annan näring innan trädgårdsmästaren planterade dom här.
Målningsprojektet är inne på sista gaveln denna säsong. Vi har ju verkligen inte jobbat ihjäl oss med fasadmålningen. Vet inte riktigt vilket som är att föredra, att göra allting färdigt på en sommar och inte få tid för något annat (känns det som) eller sprida ut målningen över tre sommarsäsonger (som det blir den här gången, tanken var att göra det på två) så att det verkligen känns som ett långtidsprojekt.
Nåväl fjolårets juli var en blöt och regnig månad. Det regnade tre dagar ihållande och var uppehåll i tre eller fyra dagar i flera veckor. Så vi hade i vilket fall som helst inte hunnit med gaveln då den kräver mycket underlagsarbete. Här syns det att vi ändrat kulören till en mer ljusgul gulockra samtidigt som jag gjort den grå knuten varmgrå istället för den mer kalla nyansen av ljusgrå. Grönt är fortfarande kromoxidgrön.
Tidigare i vår så har vi såklart haft lamning på gården, den började en lördagskväll då vi hade gäster till middag och för att sedan pågå under tio dagar. Precis som vi vill ha det, en jämn ström med lamm som kommer under en kortare period. Målet var två veckor så tio dagar var ju över förväntan! Här ligger mannen under fällen och tar igen sig efter morgonens utfodring den där helgen i april då vi hade middagsgäster kvällen innan. Vi chansade nämligen att lammen skulle komma någon dag senare trots att jag visste att det kunde börja den lördagen. Jag brukar undvika att ställa till med kalas när jag vet att jag kan behövas ute i stallet. Nu blev det precis så iallafall, det gick bra men blev lite stressigt och maten kom inte på bordet förrän sent.
Vi har bara haft tolv tackor denna vinter varav elva lammat. Det blev totalt 28 levande lamm. En tacka fick tre ofullgångna plus en fullgången som dog i magen. Verkligen sorglig och jobbig lamning, att dra ut döda små lamm ett efter ett var inte kul. Tackan var helt slut efter det men repade sig efter några timmar och fick till sin lycka adoptera ett lamm då en annan tacka fick trillingar några timmar senare. Jag bara tog undan det sista lammet precis då det kom ut och lade in det hos Pinglan som var utan lamm. Oj så hon pysslade och pratade med lammet, hon fick helt klart ny energi av att få göra sin uppgift!
Den här säsongen har jag hållit olammade tackor i egen grupp, blev mycket lugnare på så vis. Tackor med lamm i egen storbox med sin fodergiva och olammade i en avdelning närmast ytterdörren med tillgång till rasthage så de kunde välja att ligga ute på dagarna eller vara inne.
Lamningen var i rätt tid men däremot så hann vi inte klippa innan lamning, så veckan efter sista lammat kom Martin förbi och klippte alla tackor och baggar. Vilken jobbig klippdag! Det gör jag aldrig om, dels så var de svårklippta med tät tjock ull på varma kroppar (i början på maj) men framförallt så var det stressigt för både tackor och lamm eftersom jag av hanteringsskäl skiljde av dem från varandra innan vi skulle plocka ut tackorna en och en. Just klippningen tyckte Martin var ovanligt tung och slitig men logistiken var det inget fel på, bara att ha öronproppar och koppla bort oväsendet enligt honom. Ja, jag är väl lite för blödig men jag såg att även tackorna tyckte det var stressigt men skönt att bli av med all ull förstås.
Baggarna är alltid ett kapitel för sig, blir lite rodeo innan vi har dom på rumpa, men men det går på något sätt varje gång tack vare att klipparen är så lugn och van att hantera stora baggar.
Valborgsmässoafton eldade vi upp resterande rishögar på det nya betet vi röjt under hösten och vintern, då såg det ut så här. Behöver putsas också men det får bli till hösten. I sommar ska fåren få beta det som går. Alla stubbar lär sätta nya skott så det är bra om tackorna håller efter det vi röjt bort.
Denna vår har vi eldat mycket gammalt gräs. Vi har aldrig tidigare behövt elda i den omfattning vi gjort i år. Det beror på fjolårets regniga sommar med översvämning av markerna som följd, det blev så blött och surt att våra låglänta partier på vallarna inte bar några maskiner och att slå med lie eller röjmaskin finns inte med på kartan, det var det för stora ytor för att klara av och för blött förstås.
Det blir hursomhelst fin grönska efter det att elden gjort sitt så jag gör det gärna även om det tar tid och inte alltid är genomförbart beroende på väder och vind. Ja, det var en lite resumé över det som varit på gården sedan april. Hej hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar