Eller landtbrukaren är visst den korrekta titeln. Jag har ju en fäbless för sådana här gamla gedigna böcker. Mycket är fortfarande aktuellt och synnerligen passande på ett litet jordbruk som vill tillämpa alternativa metoder.
Ursäkta mina felvridna bilder, glömde att rotera dom innan jag laddade ner dom...
Alltså, titta bara vilka fina fina illustrationer på de olika harvarna. Allt var så enormt gediget förr, även trycksaker. De som idag har de här gamla redskapen kan fortfarande använda dom utan större problem, det är rejäla doningar som håller.
Men nu var jag ute efter den här texten med tillhörande illustration. Jag för en kamp mot tistel i vallen och på betet. Den har pågått ett tag och jag känner mig nästan besegrad.
Att jag tänker på den nu är för att den dyker upp i ensilaget som vi utfodrar med. Den verkar falla tackorna i smaken ensilerad och finhackad men färsk på betet är den ingen hit, där står den kvar i präktiga bestånd och vajar för vinden med sina vackra lila blommor.
Livskraftiga och nästan omöjliga att utrota förstår man när man ser rotsystemet. Jag kör med utmattningsmetoden, rycker upp dom, gräver upp de större och klipper ner späda skott med röjsågen.
Nu när det är vinter kan jag peppa mig själv till stordåd, vartenda bestånd ska bort på mekanisk väg. Jag rycker ju upp brännässlor i massor så lite tistel ska jag väl klara av. Stickiga och j***iga är de att handskas med men bort ska dom!
5 kommentarer:
Jaa-a du, du och jag mot tisteln! Vi tycks ha en gemensam fiende i denna tröttsamma växt. Fy så jag hatar den. Den är nog en seg jävel, ger man den lillfingret tar den hela handen. Synd att fåren inte gillar den eftersom upprepad "avbitning" skulle hjälpa att trötta ut den.
Växter som sprider sig med rötterna kan verkligen vara ett elände. Min hat-växt framför andra är kvickroten som tar över varenda grönsaks- och blomsterland på ingen tid alls. Jag rensar och rensar men det verkar inte tjäna mycket till.....
Det krävs harv och tålamod på stora arealerna eller kultivator och tålamod på de mindre ytorna... Saknar harv men det övriga har jag.
Min syster har lagt grunden till vårt trädgårdsland. Hon har enormt tålamod, grävde om det och torkade ut kvickroten gång på gång så det är i stort sett fritt från rotogräs. Nu ska jag bara hålla efter det vilket är nog så jobbigt. Men vallen är liksom ett större projekt :-)
Tack för uppskattningen, syster. Kvickrot är det lätta ogräset. Hacka sönder rötterna i småbitar och låt aldrig varje bit få mer än två-tre blad innan du är på plantorna igen. Då tröttnar rötterna och allt blir frid och fröjd. Metoden funkar så klart dåligt om rabatten är fylld med växter. Bara gräva upp och börja om...
Det kanske är det vanligaste "felet" man gör, att börja odla innan ytan är helt rensad från rötterna. Med facit i hand så har man igen det jobbet kommande år...
Skicka en kommentar