Innan snön... bygge och slakt

Vacker himmel när jag kommer ut från morgonens utfodring. Bilden från förra helgen, nu har vi fått snö så landskapet ser annorlunda ut men himlen är fortfarande vacker på morgonen även om det börjar vara mörkt. Upplysningsvis så har jag publicerat två slaktbilder längst ned i detta inlägg, ifall någon vill undvika sådana vardagsrealistiska upplevelser.

Vi har ägnat några helger åt det här bygget, det blir ett kallgarage till traktor och bil. Arbetet har dragit ut lite på tiden och nu är det bråttom att få upp allt innan snön kommer.

Grå och kall novembersöndag med finaste sällskapet som fick vara med på ett hörn. Dottern har fixat fika och hållit eld i spisen medan svärsonen har gjort ett jättejobb tillsammans med trädgårdsmästaren. Själv hade jag lite logistik att genomföra i fårhuset då vi skulle slakta några tackor den här dagen.

Efter det att allt var uppreglat så hjälpte jag trädgårdsmästaren att spika panel.

Det ska på locklist också men det tänker vi spika upp till våren då vi har målat väggarna med faluröd.

 

Tidigare i november klippte vi alla får, rekordsent för vår del men hela den här "fårsäsongen" har präglats av att allting sker i senaste laget. Martin som vi anlitar var här och friserade alla på mindre än två timmar, det är så skönt att kunna anlita en duktig fårklippare, klövarna tar jag själv förutom på baggarna som Martin gör åt oss när han ändå har satt dom på rumpan. 

Här står Lester och spanar på vad vi har för oss, väldigt social och nyfiken. Han är boss och väger nog 80-90 kg vid det här laget, det är sådär en 20 kg mer än sina polare som är småkillar i jämförelse trots att de är lika gamla. Ribban ovanför boxkanten är fastspikad för hans skull, han har tidigare haft tendenser till att hoppa över men med den här blir det inte riktigt lika lockande.

Ja så fick jag det här gjort, en ungtacka och tre äldre tog vi bort. Sparade bara köttet från denna då vi har frysen full sedan tidigare. Tanken att göra korv av de äldre tackorna har än så länge inte blivit av, det får bli något annat år helt enkelt.

Det är alltid jobbigt att ta bort gamla tackor, de har ju sin egen personlighet och har gett oss så mycket genom åren av lamm, kött och ull. Jag har inget problem med att slakta lammen men att ta bort tackor gör mig alltid nedstämd, det kan ta ett tag innan jag vill plocka fram kött ur frysen efter en sådan här helg. Att vi slog ut dessa djur hade både med ålder och att de hade egenskaper vi inte vill avla på.

Nåväl, det är så här det är när man har djur, de föds, lever och dör och det är sällan en naturlig död. Vår "slaktare" är en kompis som bokstavligt talat vuxit upp med slaktarbyxorna på. Han är alltid lugn med djuren och jag litar helt och full på hans kompetens och hantering när vi ska avliva och slakta här hemma på gården. I hans familj slaktar pappa, bror och brorson, att det gått i arv är kanske inte så konstigt då pappan jobbat professionellt med hantverket plus att samtliga är jägare.

Jag skulle egentligen vilja lära mig det här själv men inser att jag aldrig skulle få rutin på det med så långt mellan gångerna. Att bedöva med slaktmask och sedan avbloda går inte att göra utan att det ser och upplevs som dramatiskt, det är ju faktiskt ett liv man avslutar. Då är det skönt att ta hjälp av någon som har erfarenhet och är stadig på hand.

Det här momentet, knäcka benen och flå utförs vanligen i en slaktbock, men har man ingen sådan kan man lägga kroppen så här mellan två stockar. Efter att han lossat skinnet från ben och buk hänger vi upp den i traktorns lastare så det går lättare att ta av skinnet från ryggen (då lossar man även huvudet från halspelaren) för att sedan gå över till att sota och ta ur kroppen. Ett moment som också är viktigt är att knyta till matstrupen så att ingen magvätska ska kontaminera köttet, det gör man innan man lossar inälvorna från kroppen.
Det kött vi slaktar hemma stannar också hemma, köttlådor som vi säljer kommer direkt från slakteriet och har blivit besiktigat och godkänt av slakteriets besiktningsveterinär.