Ingen spaning ingen aning...

...lämplig rubrik utifrån Atles synvinkel, han har alltid ett span eller annat väldigt viktigt uppdrag på gång (vvu).
Själv är jag ute på promenad med min hund samtidigt som jag kollar hur våra betesmarker tar sig efter den regniga hösten och vintern.

Vi har just nu ont om foder då de två sista ensilagebalarna visade sig vara delvis mögliga och kontaminerade av hydralolja. Idag har vi därför fyllt på vårt förråd av skulltorkat ängshö löspressat i bal plus extra kraftfoder. Hö är alltid bra att ha som komplement under betessäsongen framförallt i början.

När man ser de här bilderna förstår man att betessläpp inte är aktuellt på en vecka eller mer, sedan tar det ytterligare en vecka innan det gröna riktigt tar fart.

Vallen som gränsar ner ner mot skogen vid sjön är populär med sina örter och slybestånd, nackdelen är att det är extremt myggigt när grönskan är som godast dvs i början på sommaren, även får ogillar mygg och andra flygfän.

Åter mot gårdscentrum, på baksidan av höladan där baggarna har sin vinterhage. Den här vallen slår vi oftast en gång innan i låter tackor och lamm beta. Den är gammal som gatan, vi har bott här i femton år och aldrig lagt om den. Den är smaklig och passar till får, örter och gräs om vartannat med den karaktäristiska mjölkörten i kanterna (som är ett tecken på förfall men populär hos fåren).

På den här vallen, norr om boningshuset, släpper vi oftast slaktlammen efter avskiljning, då är det en frodig återväxt som räcker länge. Nu i år ska vi frångå det och använda vårt nya arrende hos grannen som tillväxtbete.

När vi går här i vanliga fall har jag oftast Atle lös, men nu är det fullt med häckande Storspov och Tofsvipa så jag har självklart min hund kopplad. Han är ingen fågelintresserad hund men skulle antagligen ändå lyckas störa dom i sitt ruvande. Själv måste jag hålla koll var jag sätter fötterna för man vill ju inte klampa rakt i ett fågelbo med ägg.

Glädjande är att vi åter igen har ett häckande Hornugglepar nere vid sjön. De har tagit över kråkornas stora risbo i en av tallarna i baggarnas sommarhage, ska bli intressant att se hur många ungar som sitter i träden längre fram i sommar när de klättrar ur boet. I förfjol, då vi hade ett riktigt sorkår, var det fem visslande dunbollar som satt utspridda i träden och blev serverade mat av sina föräldrar.

Lördagkvällen ägnades åt att samla ihop ris från vårens röjning nere vid sjön. Är det något vi har gott om så är det sly i alla de former, i högar och på rot som synes. Kunde vi kommersialisera riset skulle vi ha våran framtida inkomst tryggad!

Nu för tiden vill vi bara få bort det snabbt som ögat så vi eldar upp det i stora kasar alternativet är att sälja det till värmeverket för en mindre summa. Det tar oftast lång tid innan de kommer och hämtar så just nu passar det oss bäst att elda upp allt direkt. Mysigt med eld, det hör liksom våren till!