Lammen växer så det knakar, ute snöar det och är iskallt men här inne är det torrt och fint i halmen.
Den här kolsvarta skönheten är tacklammet efter Frökenfröken som vi tidigare år haft såna problem med då hon alltid ser till att vi får flasklamm, inte i år dock. Två kraftiga lamm uppfostrar hon efter konstens alla regler och bra med mjölk har hon för de är runda och trinda båda två.
Ja alla lamm har trinda och runda kroppar, just nu stödmatar vi någon fyrling och trilling morgon och kväll för att avlasta tackans juver. Än är grönbetet långt borta så just nu går det åt enorma mängder med ensilage till alla mjölkproducerande tackor.
Måste öka på med extra kraftfoder också för nu märks det att foderblocken inte räcker till trots att vi har ett bra grovfoder.
Även våran lilla speta som jag lagt några extra timmar på att hålla vid liv har fått en mer spolformad kropp. Här står hon i sin fina svarta maggördel av en avklippt nylonstrumpa.
Efter någon dag märkte jag att navelsträngen tagit stryk av allt lyftande och bärande av henne där i början.
Stumpen hade torkat bra men sedan gått av och börjat vätska. Tvättade med alsollösning och la en steril kompress över den som sedan hölls på plats av en nylonstrumpa knuten runt som bandage plus den här avklippta för att hålla det hela på plats bättre.
Efter några dagar var naveln torr och fin igen så bandaget tog jag bort men gördeln har fått sitta kvar. Den har fungerat som märkning så man ser var hon är någonstans i myllret av vita och svarta krabater som studsar omkring. Sedan har det varit lättare för trädgårdsmästaren att locka henne till sig de dagar han åkt hem på lunch för att ge henne flaskan. Nu har hon lärt sig att även han ger mat så hon kommer springande så fort han kliver in i stallet.
Måste säga att hon är söt. Nog har vi haft flasklamm men vete sjutton om inte den här tösen är den sötaste någonsin.
I tio dagar fick hon vara i egen liten box sedan släppte jag ut henne. Alla ni som har lamm vet ju hur bräkigt och stökigt det momentet kan vara särskilt när det är en eller flera tackor inblandade. Men med en flaskis är det mest bara glädje, hopp och skutt utan en morsa som är orolig och kontrollerande, ja förutom jag då som med hjärtat i halsgropen såg hur hon studsade fram mellan lamm och tackor. Ganska snabbt lärde hon sig att hålla sig undan elaka tanter som fnös och föste henne framför sig.
När jag kommer in i fårstallet känner jag mig lite som en förälder som kollar hur det fungerar för ens barn i skolan.
-Får hon vara med och leka, är det någon som är dum med henne, hänger hon med i tempot verkar hon glad?
Ehh... nä stopp ett tag det här är ett lamm, de mobbar inte varandra och får hon bara mat och är frisk så klarar hon av livet som får i flock.
Men visst är det så att vissa individer får en speciell plats i herdehjärtat, så är det bara.
Finaste lilla spetan som är minst i gänget men väldigt kavat. Till skillnad från andra lamm så tittar hon på mig (andra lamm tittar förstås på sin mamma), tar ögonkontakt och håller koll om jag visar tecken på att det kan vara dags för mat. På morgonen är såna procedurer helt onödiga för då ska hon bara ha flaskan och det snabbt, då är hon på foderbordet och trampar så det blir lite kaotiskt, det går inte med den bästa vilja i världen att få henne förstå att hon får vänta lite.
Mjukaste öronen och en liten frisyr som även mamma Flinga hade som lamm. Vi får se vad det blir av den här lilla, om hon växer till sig eller om hon blir en liten pelling som aldrig kommer ikapp sina jämnåriga. Jag ska väga henne till vecka då vi ska sätta märken i öronen på hela hopen, de växer snabbt som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar