torsdag 23 januari 2014

Husets hjärta!

Kökets hjärta och ovärderliga värmekälla är vedspisen. Den här används flitigt hela året men mest under höst och vinter. Vi valde att investera i jordvärme när vi renoverade den här gamla gården. Eftersom det är mer än sexton år sedan så har den anläggningen inte den verkningsgrad den skulle ha om vi installerade en motsvarande idag, det får till följd att vi eldar i kök och sal när temperaturen kryper ner mot minus 17-20 grader celsius helt enkelt för att vi inte vill att tillskottsvärmen (elen) ska gå igång för att hålla värmen i systemet.

Ved finns det gott om, det är trevligt med en värmande spishörna som sprakar och knastrar när man är hemma. Att jaga kilowatt är trädgårdsmästarens stora passion, nästan så jag blir trött på honom för lyse vill jag inte vara utan. Numer har vi led-lampor överallt så jag får ha mina armaturer tända utan att han går och släcker.

Den gamla mannen som levde här innan vi köpte gården värmde huset, eller rättare sagt köket och kamrarna med en kökspanna som skickade ut varmvatten med självtryck. Den stod i gluggen där vi nu har veden. Någon gång innan han flyttade in på hemmet så blev det sotbrand och den skorstenskanalen sprack. Spelar ingen roll för oss då kökspanna inte var ett alternativ, vi eldar mer för trivsel och möjligheten att kapa topparna på elförbrukningen.

Jag är lite sugen på en vedspis av modernare snitt där verkningsgraden är högre (större eldstad med glaslucka så man ser elden) De gamla vedspisarna med sina små eldstäder är anpassade till att snabbt få upp värmen i för att kunna laga mat på. Funktionen som värmekälla kommer på köpet men kräver ständig påfyllning av ved för att hålla värmen, var förstås inget problem förr i världen då kvinnans plats huvudsakligen var vid spisen.
Kan ju bara säga att kvinnan i det här huset är så långt från spisen hon bara kan då hon inte är på jobbet  :-)

Men när jag sitter i köket och tittar på spishörnan så vill jag inte ändra på något. Originalkaklet med finaste meanderbården är så fint, lite skamfilat på sina ställen men i stort sett exakt likadant som när det sattes någon gång på 1920-30 -talet. Den emaljerade vedspisen är också nästan felfri, vi behöver byta brännjärn men det ska ju inte vara något problem bara att beställa på j.davidssons hemsida, där finns allt!



6 kommentarer:

Therese på Granne med Pellgårn sa...

Det är jättefint och mysigt med vedspis i köket. Vi hade ju i vårt gamla hus en gulvit-emaljerad järnspis med en kökspanna i gjutjärn intill som även den värmde husets 4 element.Riktigt varmt med jordvärmen blev det inte när det var runt -20 så då eldade jag i kökspannan, och när det var strömavbrott eller om jag ville ha extra god köttfärspaj använde jag järnspisen.(blir även bästa kaffet!)
Det blir inte någon järnspis i nya huset och det känns som något av en miss. Men väl en kamin.
Ha en trevlig helg och njut av den härliga vedspisvärmen/ Therese

Annelie sa...

En kamin är inte fel, att ha en alternativ värmekälla känns tryggt också är det såklart hög mysfaktor med riktig eld!

Anonym sa...

Hej,

Vår vedspis är väldigt lik din, fast spegelvänd.
Vi har köpt olivinsten och fyllt ugnen,
tror de också var från J. Davidssons.
Stenarna lagrar värme så spisen är
varm mycket längre.

Cathrine

Annelie sa...

Hej Cathrine!
Tack för tipset, vi har lagt in täljsten i vår ugn men olivinsten är visst effektivare... Sedan så glömmer jag bort att stenarna är där vilket är lite irriterande när jag får för mig att använda ugnen :-)

Kerstin sa...

Haha jag känner igen det där med att mannen springer och släcker medan du vill ha ljus. Tack för tipset med ledlampor i vanlig armatur.Det har jag inte tänkt på. Nu ska här äntligen få vara ljust när jag vill :)

Annelie sa...

Ja visst är det irriterande, vi har ju nog mörkt den här årstiden! Timer och led är mitt försvar när vi "krigar"...

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails