Äntligen vek det tjocka molntäcket ner sig och fram kom solen. Den kämpar sig fram ovan horisonten lite mer dag för dag.
Det känns som en evighet sedan jag såg ljuset, vi har haft mulet de sista två-tre veckorna plus midvintermörker som då upplevs konstant trots att vi ska ha dagsljus 3 timmar mitt på dagen i slutet på december. Men vet ni vad, det blir inte dagsljus när solen inte orkar igenom molnen.
Så när den äntligen tittar fram över berget borta i horisonten så fylls man med värme, bokstavligt talat.
Ledig helg för mig som tur är för jag har haft ett stort behov att få se solen i ögonen. D-vitaminbrist så det skriker om det! Passade på att promenera och riktigt bliga in i solens strålar så mycket jag klarade av!
4 kommentarer:
Ja tänk så mycket solen påverkar oss! Man blir som en ny mänska när den visar sig.
Ja eller hur, tror också det blir värre med åren. Jag minns inte att jag var så här ljusfixerad när jag var yngre.
Så fina solljusbilder! Känns så skönt med vinter och sol. Det här gäller nog nästan hela landet, där jul- och nyår försvann i gråhet. God fortsättning!
God fortsättning själv, ja gråväder är trist var man än befinner sig!
Skicka en kommentar