Vi har tagit ner träd för kommande eldingssäsonger. Eller vi och vi, rättare sagt jag har skött marktjänsten och servat men räknar med att vara mer behjälplig vid vedklyvning och stapling senare hemma på gården. I år så kapar de alla längder nere på skiftet och kör hem och tippar på hög, då slipper vi ha berg med sågspån hemma under våren och sommaren. Hur man än krattar och sopar så ligger det alltid kvar på gårdslplanen och i gräset.
Timmerhuggande svärson tar igen sig på en stubbe. Det här är i kanten av en åker som ligger höglänt och torrt, jag räknar med att vi på sikt kan öka på odlingsyta och slå vall även här om några år. Nu till våren släpper vi baggarna på bete här så får de gå och trampa och äta av det som börjar växa. Räknar med att ta röjsågen några varv för att hålla bort sly och hallonsnår också.
Det blir nog bra med tiden. Man måste ibland stanna upp och tänka efter vad vi uträttat på den här gården som stått obrukad i så många år innan vi skaffade djur. Ingenting går fort när det ska göra för hand. Man blir lätt otålig och vill helst bara meja ner all busk och sly på en gång men det finns ju en finess i att samarbeta med betesdjur, de återerövrar marken bit för bit och ser till att hålla den öppen och hävdad med lite hjälp av oss.
Innan vi hade får gjorde vi några röjningar för att öppna upp, det blev ju ett riktigt sisyfosarbete då det bara på tre-fyra år stod manshög sälg på samma plats igen. Den här marken är inte någon produktiv skogsmark utan rätt och slätt impediment så någon produktiv skog kan det aldrig bli tal om, den är bitvis väldigt olämplig för får (på de blöta och sumpiga partierna) men lite dungar med sälg och rönn får vi leva med, bin och andra polinerare ska ju ha sitt de med. På det hela taget så finns det gott om bete för våra får, det gäller bara för oss att öppna upp och stängsla så de kan få komma åt alla godsaker när det grönskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar