Årets lamning har varit långdragen men ganska problemfri. Endast ett svårt felläge som slutade med insats från veterinär. De andra fellägena som mestadels har varit sätesbjudningar på trillingfödslar har jag klarat av utan problem. Nu ingriper jag snabbare, just när rumpan kommer först så blir det som ingen fart i värkarbetet och fosterblåsan uteblir samt att tacka gärna kissar och hukar stup i ett.
Lammen har varit pigga och i bra storlek mot fjolårets väldigt varierade kullar, även trillingar och fyrlingar har haft bra vikter.
Däremot har vi haft för trångt i vårt lilla fårstall, för många djur mot slutet så tackorna som varit kvar att lamma har jag verkligen fått passa på.
Oftast har det gått bra, som tackan på bilderna som lammade i grupp under "siestan" då de flesta lamm tar sig en tupplur.
Inte optimalt men med lite assistans så går det, man får hålla koll på att lammet inte försvinner bland alla andra lamm om man inte hinner boxa in henne då första har kommit. Mina tackor är förvånandsvärt dåliga på att sno andras barn som tur är. Efter att hon fått andra lammet boxade jag in dom så de fick lung och ro, sedan kom det ett tredje lamm också.
När sista tackan lammar är man lite blasé på lamningar men känslan är så skön för nu vet man att man lämnar perioden med vaknätter bakom sig.
Pinglan som är andra lammare valde att göra det ute i rastfållan medan övriga flocken låg inne i skuggan och idisslade.
Första lammet är välslickat och helt vitt innan hon sätter igång med andra som tar tid. Jag inser att något är fel och passar på att känna efter när hon lägger sig ner vid en värk och precis som jag trodde så kom den lille med rumpan först. Rättar snabbt och vid nästa krystvärk är han ute. Tredje lammet kom sedan av bara farten.
Det här blev en fin stund att minnas, riktigt vårväder med Storspoven som drillar i hagen och en sol som värmer. Mycket skönt att sitta hos den lilla fårfamiljen och njuta av hela situationen. Pinglan fick en 10 liters hink med ljummet vatten som hon tömde i ett svep och sedan finaste torrhöet att knapra på. Själv tog jag eftermiddagskaffet sittandes på backen mot ladugårdsväggen helt avslappnad och nöjd.
Summeringen av årets lamning blev 41 lamm på 17 tackor vilket blir 2,4 levande lamm per tacka. Utöver de så fick vi en dödfödd som inte var fullgången och en som dog precis vid födseln. Det var Pinglan (i texten ovan) som senare när jag boxat in henne fick ett fjärde lamm som inte klarade sig, jag tror att det blev något fel med syretillförseln då delar av efterbörden kommit ut innan lammet. Nu hade hon ju tre redan och det kan räcka med det.
Vår bruna bagge Putte gav svarta lamm, Lester har gett stora och kraftiga vita och skäckiga lamm medan Bruse vår renrasiga vita finullsbagge har fått kritvita lamm med rosa nosar, alla nästa identiskt lika varandra. 17 tacklamm och 24 baggar.
2 kommentarer:
Vilket fantastiskt jobb du gör! Kul att läsa! /Annika
Tack Annika! Ja ibland får man ge sig en klapp på axeln det gäller särskilt efter lamningen som är en kul men också orolig period på året.
Skicka en kommentar