Nyklippta!

Tackor och baggar klippta och fina inför lamning och betessäsong. Utan all ull på sig så ser man hur alla ser ut i hull och kropp. Skulle nog vilja säga att alla är i fin form, ungtackorna som den här på bilden är också i bra hull. Det är bara flasklammet Prinsessan som är något i tunnaste laget och dräktig på köpet (då vi hade bagge som vigulant hoppade över till gruppen med ungtackor). Nu har jag chansen att ge lite extra foder sista veckorna även om det är i senaste laget.
Kolla förresten den oklippta som står vid foderbordet, bakom skymtar hans syrra. Det är lammen som kom efter trettonhelgen, de har vuxit bra på att enbart att dia och äta hösilage.

Eter att de klippts släpper vi dom så de kan gå och äta i lugn och ro, på morgonen innan klippning har de bara fått en liten hötuss som muta för att hålla sig lugna i fållan. Den här fållan är större till att börja med sedan när vi ska börja klippa så tränger vi ihop dom, det blir lugnare så då klipparen sen tar ut dom en och en.

Det är Martin som klipper våra tackor, vi har anlitat honom sedan han började som klippare för några år sedan, kan verkligen rekommendera honom då han har bra handlag med djuren och är lugn och metodisk. Även vi blir ju proffsigare på det här med logistiken och det underlättar ju förstås, t ex klipper vi på stallgången nu sedan vi bytte plats på foderbordet och helt sonika sågade upp en boxdörr som in och utsläpp vid sån här hantering, det är skönt att slippa bygga klipplats med skivor på ströbädden varje gång.

Högdräktiga tackor är lite vanskliga att klippa då de inte mår bra av att sitta på rumpan för länge och därmed kräver en erfaren klippare, det ska inte ta lång tid och samtidigt flyta på smidigt.
I år hade vi en tacka som inte klarade av klippningen och faktiskt dog, det var riktigt tråkig och obehaglig upplevelse för oss alla.
Det var inte en av våra tjockaste/gravidaste damer så det kändes högst oväntat och jag trodde först att hon skulle komma tillbaka. Men det visade sig att hon somnade in helt tyst och stilla, inga kramper eller spasmer bara en lång suck och sedan inget mer. Brrr det var ingen kul stämning bland oss tvåbeningar efter det dödsfallet, en ungtacka av finaste sorten såklart.
Var skönt när vi sedan kunde avsluta klippningen med baggarna som var relativt lätta att ta fram till klipparna den här gången och för övrigt inte så lätt att ta kål.