Vi är nästan helt inbäddade i snö, hittade dom här bilderna i kameran, de är två veckor gamla. Jag och Atle är på promenad en mulen söndag efter trettonhelgen, det är lugnt och helt tyst ute.
Det är lite surrealistiskt när det är så här grått och tyst, ljudet bär inte. Det bara landar och bäddas in i all snö på något sätt.
Just nu snöar det hos oss, trädgårdsmästaren har räknat ut att det ska komma 70 cm innan måndag, redan i morse hade det fallit nästan 20 cm pudersnö, den är lättskottad iallafall... och vitt och fint blir det.
En sådan här dag tar jag stora bilen med fyrhjulsdrift när jag kör till jobbet i grannkommunen. Kollektivtrafiken går bort idag, jag har inte lust att bli sittanden i en buss som kör fast i drivsnön.
2 kommentarer:
Det är underbart med naturlig tystnad. Den är aldrig helt tyst. Snöar det och är vindstilla kan man höra flingorna falla.
Njutbart om man bortser från trafikproblemen skulle jag vilja säga.
Ja visst har tystnaden sina egna ljud och är det mycket kallt så hörs dom bättre. Minus 8 grader är visst en perfekt vintertemepratur, även ljudmässigt vill jag påstå.
Skicka en kommentar