Alltså, känslan när man kommer ut i stallet och möts av det här...
Men mina planer tog snabbt en annan riktning för i stallet där alla tackor väntade förväntansfullt på min ankomst med maten var även deras uppmärksamhet riktade på de små krabater som Sparris pysslade med i ett hörn.
Inför den vanliga lamningen vet man ju vad som väntar och är någon vecka innan mentalt förberedd. Så känslan som spred sig i kroppen då jag fick syn på dom här två var något helt nytt för mig. Glädje och överraskning särskilt när allting verkade ha gått bra. Pigga och runda om magen så de hade uppenbarligen diat båda två.
Hyfsat renslickade och varma om nosen men små och taniga. Vi har ju inte extrautfodrat med kraftfoder och korn som vi gör inför den vanliga lamningen. Jag har ju förstått att hon varit dräktig men att utfodra en tacka på sidan om de övriga under två månader är liksom inte gångbart hos oss så man kan väl säga att jag hoppades det skulle lösa sig med att hon inte hade så många foster. Hon har antagligen blivit tjuvbetäckt av något bagglamm innan vi skiljde ifrån.
Den chansningen tycks ju ha fungerat, det blev en tacka och en bagge, härkomst okänd, ska kolla mina noteringar för att ungefär reda ut vem som kan vara pappa till dom. Vet ju vilka bagglamm som var mest brådmogna och vilka dagar våra nya avelsbaggar anlände samt när de lyckades smita in till tackorna den första tiden de var hos oss.
Så min morgon i sjuksängen blev istället att göra det bästa för de här små. Det gick riktigt bra för efter att jag fått boxa in dom gick jag in och vilade några timmar. Sedan på eftermiddagen hade de rätat ut sig lite mer och fyllt på kroppen med mjölk så de var runda och goa som små lamm blir efter några timmars diande.
Jag är glad att vi just den här dagen bara hade -5C ute så i stallet var det riktigt varmt för den här årstiden, inte värre än det kan vara i april som är lammningsperiod i vanliga fall.
Men dom är inte speciellt stora, den här tackan fick trillingar i våras och de var bra mycket större än dom här två små.
Som vanligt blir man lätt kvar extra länge i stallet bara för att man inte riktigt kan slita sig. Att sedan på kvällen stå i mörkret med bara värmelampa och nattbelysning på och lyssna på idisslandet är så rogivande! Nu hoppas jag att de kommer igång med diandet och att Sparris har nog med mjölk, för de lär behöva all näring och värme de kan få då det blir kallare ute. Redan nu är det -14C och det klarnar vilket betyder ännu mer kyla.
4 kommentarer:
Wow, vilken överraskning! Kan föreställa mig känslan. Tur att allt gick bra!
Så gulliga små krabater! Vilken tur att det inte var så kallt ute.
Jättefina bilder :)
Så otroligt söta :)
Ja glad blir man varje dag man kommer ut i fårhuset. Bara på en vecka har de vuxit till sig och pälsen tätnat så nu är jag inte orolig för kylan längre. Men lite kyligt var det när vi hade -30 dagarna efter de föddes.
Skicka en kommentar