Hur gick det för Prinsessan?

Hur gick det för lilla Pyret/Prinsessan som blev årets flasklamm? Kanske ni kommer ihåg den lilla spetan som var tre äpplen hög? Jo hon lever och har hälsan såklart. Hon hade det lite tufft i början men var alltid med och tog för sig, mycket livsglädje i den lilla kroppen när hon väl kom igång.

Det är så här jag ser henne när jag kommer in i fårhuset eller hagen, en liten uppmärksam tackfröken med enormt stora öron och ögon som söker kontakt. Vi har bara satt ett märke i henne för hennes slutdestination var något helt annat än våran avelsbesättning... så var det tänkt ialla fall.

 Här igen, kollar efter mig och vad jag gör medan de andra tittar på annat.

Alla andra har fokus på utsikten och dagens fina väder, men inte lilla Prinsessan, hon vill veta vad matte kan tänkas göra.

Jag tänkte förstås hela tiden att jag inte skulle falla till föga och göra några dumma urval denna säsong. Hon har inte den bästa ullen och är ju minst sagt liten och pinnig över manke och kors. Inte det bästa avelsmaterialet på någon ledd, förutom lynnet då.

Men när vi skulle märka lammen med återtags märken en kväll innan slaktbilen kom så var det faktiskt inte jag som fegade ur. Nä det var trädgårdsmästaren som tyckte jag var känslokall och grym som tänkte skicka finaste lilla gullet till slakt och jag var såklart inte svårövertalad.
Så hon blev kvar.

Totalt behöll vi fem lamm av årets kull. Fyra superfina också lilla spetan som är lite fula ankungen, men man vet ju inte hur hon utvecklas. Fint temperament och lätthanterlig tack vare sin vilja att komma fram så fort man gör minsta vink. Nu ska jag planera avelsgrupperna och sedan göra indelning innan vi släpper på baggarna, men den här lilla tackan ska få vänta ett år innan hon betäcks, så liten och pyrelig hon är.