Att äta det sista gröna

För någon vecka sedan var jag och tackorna ute på promenad i markerna för att äta det sista gröna. Just den här hagen tog väldig stryk av sommarens torka, men i slutet på augusti hade den återhämtat sig hyfsat. Så pass att den tålde tramp av vassa små fårklövar.

Men den här dagen var vi ner i "skogen" vid sjön. Här är det kuperat och blandad växtlighet av sly, gräs och örter. Tackorna är inte här själv några längre stunder, de är alltid lite stissiga och på sin vakt när vi går hit. De måste nästan ha råkat ut för något här eller om det bara är allmänt spännande för dom. Det går en gång- och cykleväg alldeles bredvid så de kan ju ha blivit skrämda av någon hund eller liknande.

Här är Lotta vår äldsta tacka som var en av de vi köpte in när vi började med får för några år sedan, hon är född 2008. Vackra kloka tacka som ger oss så fina lamm år efter år. Men nu tänkte jag pensionera henne. Den här säsongen ska hon få gå tom och bara moppa sig som gammelmormor. Vi har sparat flera tackor efter henne.

Plötsligt bestämmer någon i flocken att nu får det räcka med spänning... och så går alla i rask takt bort från den läskiga "skogen" och tillbaka till det vanliga betet igen.

Sådana här gånger kan det gå undan, en börjar springa och så sätter hela gänget iväg. De är bra på att väja och springer inte omkull en med vilje men blir det spännande så får man se upp. Mitt vad det är så tappar man själv fotfästet och dråsar omkull. Bäst är att stå helt still och låta dom passera, jag hann med att ta några bilder iallafall.