Inte så pigg vovve, ny bagge och ihjälstångad bagge.

Har en gammal liten hund som varit lite ur form. Något som gjort honom lite spak och gnällig. Atle har råkat ut för en sträckning i ett av muskelfästena i sitt skadade ben, det som han bröt som 6 månaders valp.
På bilden är det någon dag efter det hände. Konvalecent som får ligga under duntäcket och ha det skönt. Det har varit många lyft upp och ner av liten hund i en veckas tid eftersom matte införde hopp- förbud från höga höjder efter incidenten.

Han förstod själv att det var läge att be om hjälp efter att ha provat en och två gånger. Det var inte skönt upptäckte han då. Så efter det har han varit noga med att säga till när han hoppa ner från något.

Att det är just det dåliga benet har väl sin förklaring i att han är mindre musklad och allmänt försiktig med rörelser på vänster framben. Hursomhelst så vid en häftig "skutta-upp-snabbt-som-tusan- rörelse" så hände någonting.. Vi trodde först att han brutit benet igen men efter lite klämmande och böjande så förstod jag att så inte var fallet. Men helt klart påverkad och väldigt rädd om tassen har han varit i några dagar.

Nu är han återställd och går på alla fyra igen och matte ser till att det blir i lugnt tempo, inga häftiga rörelser eller höga hopp upp eller ner.
Han börjar ju vara en äldre herre med sina 10 år, det är så lätt att glömma att den här pigga lilla killen med sitt krokiga framben faktiskt har varit en del av den här familjen så länge!

Hos oss fortsätter det fina vädret med soliga varma höstdagar och svala daggiga nätter. Det är bara att passa på att få saker gjorda medan vi har så fint väder. Idag har jag laserat hammocken innan i ställer undan den till nästa år. 

I ärlighetens namn har vi inte använt den på hela sommaren då den har stått på åtgärdslistan med absolut lägsta prioritet. Spelar ingen större roll för jag har verkligen inte haft tid att ligga i den men till nästa sommar då ska den användas!

Trädgårdsmästaren målade bordet i samma lasyr, bort med det gröna, nu är trämöblerna mörkgrå istället! Lasyr är bra, förlåtande och täcker hyfsat så det går att byta kulör om man vill ha det mörkare.

Annat som händer är att vi planerar det nya fåråret. Slaktbilen kommer till vecka så ikväll ska jag och trädgårdsmästaren sätta i återtagsmärken i öronen på de vi skickar. Det är alltid lika trist moment det här med att knipsa fast brickor i öronen, usch jag skulle verkligen vilja slippa, borde gå att hitta ett annat sätt att fästa brickor i befintliga märken tycker jag. 

Att skicka till slakteriet är inte heller kul men ett av syftena med att ha lamm, vi kan ju inte behålla alla hur gärna vi än vill och efterfrågan på lammkött i våra trakter är bra så vi har inga problem med att sälja det.

  

Jag har hunnit gårdsmönstra och plockat ut några tacklamm till egen rekrytering. Sedan har vi varit och hämtat hem den här snyggingen från Anna-Carin i Avan. Det är ett stort stadigt bagglamm av blandras Päls och Leicester. Han har haft egen kupé i några dagar för att vi ska se om han har några baciller som poppar upp. Men nu går han med slaktlammen på betet och har det gott, än så länge frisk och pigg. Väldigt stilig men reserverad, stor och stadig så ingen verkar bråka med honom.

Vi hoppas på lamm med snyggare skinn och bättre slaktkroppar efter honom. Vi har ju tagit bort våra gamla baggar och köper in nya till kommande års avel, totalt tänkte vi ha tre baggar, de andra två blir renrasig Finull!

Förresten så hade vi en tråkig inledning på helgen då ett av våra största och finaste bagglamm blev ihjälstångad i fredagskväll. Trädgårsmästaren såg när det hände och försökte hjälpa honom med att dra ut honom ur hagen bort från alla bråkstakar men det var försent, så han avblodade direkt och sedan fick vi hjälp av vår private slaktare Alf som turligt nog var hemma. Han gjorde en utryckning till oss och genomförde en "renslakt" dvs det mesta görs på marken innan man hänger upp kroppen att svalna. 

Med tanke på den här händelsen och att jag har en ny fin avelsbagge jag är rädd om så känns den planerade slakten välkommen minst sagt.