tisdag 3 juni 2014

Mer om bete...

Första välkomstbetet blev snabbt nertuggat så efter fyra dagar var jag tvungen att stängsla en ny hage längre ner på vallen.

Här har det aldrig betet får någonsin, det är ganska magert och glest mellan stråna så lite tramp, gödsel och "mulbete" mår marken bara bra av.

Att öppna upp till en ny frodig hage är nog präglat av tillfredställelse för alla fårägare. Tackorna sveper runt och tar tuggor till höger och vänster. Det är som om de måste provsmaka hela smörgåsbordet av grönt på en gång.
När kvällen kommer så hörs inte ett endaste litet bää från dom, de ligger helt proppmätta och dästa medan de idisslar allt de tuggat i sig.

Det finns ett stort dike eller en liten bäck längst bort bland träden, vi har inte stängslat där utan hoppas att de håller sig på rätt sida och att inget oönskat djur, typ hund eller lammtjuv kommer in i hagen den vägen.

De är långt från stallet nu, så alla håller tyst till och med lammen bäar dämpat. Man märker tydligt att de blir mer försiktiga när de är långt bort från trygga fårhuset.

Vår äldsta tacka Lotta som är född 08 tappar pälsen och ser allmänt skruttig ut. Kanske proteinbrist eller möjligtvis anlag, hennes dotter fäller också ullen.

All sly man ser i bakgrunden står på igenvuxen åkermark som vi ska röja upp med tiden, som jag sagt tidigare så har vi gott om sälg. Det tar tid att öppna upp igen då vi valt att göra det för hand.

Det är tur att man har en målbild i huvudet hur fint det kommer se ut med öppet landskap blandat med dungar av sälg, rönn och björk, det blir såklart jättebra!

Alla lammen betar och idisslar, några har varit lösa i magen så vi har behandlat med Effydral morgon och kväll. Det har gett resultat så nu hoppas jag att det räcker med det, om det börjar om ska jag skicka träckprov för att få veta om det är koccidier som vi hade ifjol.

Lotta på väg upp till gården igen, här ser man att det är rejält nerbetat, det finns inte mycket kvar att äta i det här partiet. Just här har vi också mycket av Revsmörblomma, tackorna äter men blir lösa i magen av den. Den är giftig men inte lika farlig som vanlig smörblomma.

Ljusgröna komockor skiter dom efter en veckas diet på den stygga växten. Jag erbjuder hö som komplement, bra att ge hö hursomhelst de här första dagarna med gröngräs, vitklöver och smörblomma. Snart flyttar vi dom till nästa hage där det är mer buskage och örter.

Att det snart är dags att flytta flocken förstår när man ser hagen på distans, uppe vid huset blir det väldigt tydligt var beteshagen är.
Vallen till vänster vilar från får iår, där gick dom ifjol på välkomstbete och högsommarbete. Den här säsongen tar vi ensilage där så först till nästa sommar släpps tackor och lamm ut på den marken.
Vi försöker alltid ha ett hyfsat rent första bete, det ska ha gått två vintrar och en sommar innan vi släpper på samma ställe igen.
Där de har betat ordentligt tar sedan vitklövern fart. Vi har sått in mycket vitklöver som kvävefixerare. Det har tagit några år att få den etablerad men nu syns den tydligt på flera ställen. Så nu är den antagligen svår att bli av med om man skulle vilja det...





2 kommentarer:

MrsUniversum sa...

Fint för både får och människor att njuta av. Försommar och nattljust och öppet landskap.Kan det bli bättre?!!

Annelie sa...

Ja det är ju det som är belöningen, att lansdkapet visar sig från sin bästa sida och att fåren mår bra.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails