Nu har vi låtit Harald och Baxe vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
Ni kanske tycker bilden är magstark men så här kan det se ut när det är gjort.
Jag har dragit mig hela våren för det här, men tillslut gick det inte att skjuta på längre.
Hur går det till? Ja gör man det hemma så är det enkelt att göra det lugnt och stilla i den vanliga boxen, kanske med lite mumsigt hö framför nosen.
Först bedövar man djuret med en kula i huvudet som slår ut medvetandet sedan sticker man hål på halsådern. Blodtrycksfallet gör att djuret avlivas. Från skott till inledd avblodningen tar det mindre än en minut.
Den här dagen var det två skott och två snitt, allt var över på två minuter. Till baggar används samma ammunition som till tjurar, de kan ha rejält tjockt pannben sådana här gamla gubbar.
Om det är en avlivning så skickar vi kroppen till destruktion, vilket vi gör den här gången.
Känner att det här var just ett mysigt inlägg så här på söndagskväll. Men det bjuder jag på, ät kött med vördnad och sänd en tanke till det ståtliga djur som satt livet till.
2 kommentarer:
Visst känns det hårt att avliva sina "vänner" bland djuren, men det hör till om man vill hålla djur för husbehov.
Sedan vi skaffade höns och började äta våra ungtuppar har jag faktiskt fått än svårare att äta kött från "köttindustrin".
Trodde det skulle vara tvärtom. Att det skulle vara svårt att äta våra egna djur. Men har maten haft ett namn så har den troligen haft det ett bra liv tills den hamnade i grytan. Och då är det lättare att äta....
Ja det är samma här, vi tillagade fläskfilé (svensk såklart) i helgen till 10 personer. Förr hade jag aldrig reflekterat över hur många djur som satt livet till för att vi skulle kunna äta den delikata köttdetaljen. Den här gången nästan skämdes jag då det faktiskt var kött från 3 djur som vi åt upp i ett nafs den kvällen.
Jag blir mer och mer för att äta kött med andakt :-)
Skicka en kommentar