Intet ont anade bonde gräver sin egen grav.

"Småskalig bonde planterar ett träd för framtiden" kan passa som rubrik till ovanstående bild.
"Intet ont anade bonde gräver sin egen grav" kanske är mer rätt?

Vi är ju månskensbönder som många andra lammproducenter och är inte beroende av inkomsten från det vi producerar, men självklart finns ju drömmen om att kunna utveckla gården än mer.
Allvarligt talat är jag inte intresserad av stordrift med 300 tackor som är en teoretisk gräns för en persons heltidslön... Alla vi som har något slags entreprenörtänk vet att teori och praktik sällan har med varandra att göra. Men helt klart är att vårt arbete med djuren, landskapet och miljön (som uppskattas av våra kunder, vänner, likasinnade och närboende) inte är det som står högst upp på den politiska agendan i det här landet.

Ska de små jordbruken ha någon framtid i Sverige? Läs Ylvens inlägg här om paradoxen med Sveriges jordbrukspolitik som får till följd att allt ska drivas storskaligt på bekostnad av biologisk mångfald och miljöhänsyn.



Vidare om vår lilla grävning den där höstdagen i början på oktober...

Den här dagen skulle den Japanska rönnen grävas ned i närheten av växthuset. Trädgårdsmästaren började gräva (med publik) där jag tyckte att den skulle stå. Tjong sa det efter två spadtag, självklart mitt i en stenj**el konstaterade mannen trött. Men eftersom platsen är stenig var man än sätter spettet så gav han sig inte, stenen kom upp och trädet ned.

Vår gård ligger på en stenås så hela gårdstunet är helt omöjligt att gräva i. Väldigt bra när det kör in tunga maskiner för leveranser och hämtning men trist när det gäller sådant här pyssel. Lilla Småland kallar trädgårdsmästaren gårdshagen som är full av stenblock under grässvålen, passande namn faktiskt. Både för platsen och med tanke på trädgårdsmästarens härkomst, farfar var smålänning.

Nu får vi vänta och se hur den ädla rönnen klarar vårt bistra vinterklimat, tror den är lämpad för zon 3 så det kan bli lite kärvt... här i Norrbotten.