Intet ont anade bonde gräver sin egen grav.

"Småskalig bonde planterar ett träd för framtiden" kan passa som rubrik till ovanstående bild.
"Intet ont anade bonde gräver sin egen grav" kanske är mer rätt?

Vi är ju månskensbönder som många andra lammproducenter och är inte beroende av inkomsten från det vi producerar, men självklart finns ju drömmen om att kunna utveckla gården än mer.
Allvarligt talat är jag inte intresserad av stordrift med 300 tackor som är en teoretisk gräns för en persons heltidslön... Alla vi som har något slags entreprenörtänk vet att teori och praktik sällan har med varandra att göra. Men helt klart är att vårt arbete med djuren, landskapet och miljön (som uppskattas av våra kunder, vänner, likasinnade och närboende) inte är det som står högst upp på den politiska agendan i det här landet.

Ska de små jordbruken ha någon framtid i Sverige? Läs Ylvens inlägg här om paradoxen med Sveriges jordbrukspolitik som får till följd att allt ska drivas storskaligt på bekostnad av biologisk mångfald och miljöhänsyn.



Vidare om vår lilla grävning den där höstdagen i början på oktober...

Den här dagen skulle den Japanska rönnen grävas ned i närheten av växthuset. Trädgårdsmästaren började gräva (med publik) där jag tyckte att den skulle stå. Tjong sa det efter två spadtag, självklart mitt i en stenj**el konstaterade mannen trött. Men eftersom platsen är stenig var man än sätter spettet så gav han sig inte, stenen kom upp och trädet ned.

Vår gård ligger på en stenås så hela gårdstunet är helt omöjligt att gräva i. Väldigt bra när det kör in tunga maskiner för leveranser och hämtning men trist när det gäller sådant här pyssel. Lilla Småland kallar trädgårdsmästaren gårdshagen som är full av stenblock under grässvålen, passande namn faktiskt. Både för platsen och med tanke på trädgårdsmästarens härkomst, farfar var smålänning.

Nu får vi vänta och se hur den ädla rönnen klarar vårt bistra vinterklimat, tror den är lämpad för zon 3 så det kan bli lite kärvt... här i Norrbotten.

Komsi komsi till lilla mig...

I söndags släppte vi in baggarna till våra tackor, syrran och jag roddade grindar och spände fast med dubbla remmar sedan hämtade jag baggarna från ladan, de promenerade ivrigt efter mig för vid det här laget vet det precis vad som väntar. Jag ropar bara deras namn öppnar grinden till deras box och går med kornhinken före. Har funderat på att ta dom en och en men de är så vana att göra allt tillsammans så jag tror det här är lugnaste sättet.

Inne i stallet så släpper vi in dom till var sin grupp. Här är det alltid bra att ha hjälp med att öppna grindar, syrran vi den ena och trädgårdsmästaren vid den andra. Harald och Baxe är så fokuserade på tackorna så vi har än så länge klarat oss från gruff, gäller bara att snabbt få in dom till sitt.
Vi delar in stallet i två boxar så herrarna får varsin grupp med tackor att betäcka. I början är tackorna ganska avmätta och skraja när de kommer farande utan hyfs. Komsi komsi till lilla mig tycks Baxe säga.

Det kan gå ganska livat till de första timmarna när de äntligen får göra det de väntat på hela året. Redan efter några minuter ser man ifall någon av tackorna är brunstig, mina får är inte så blyga av sig. Baxe hade fullt upp kan man säga, efter någon timmes uppvaktande så var han rejält trött, hängde på ringside som en utslagen boxare. Men han kommer alltid igen! I hans box har vi satt upp den här lilla trägrinden bara för att på ett smidigt sätt kunna ställa för en grind när de står framme vid foderbordet, så kan jag ströa i lugn och ro.

I den andra boxen jobbar Harald. Tackorna som inte är intresserade står framme och mumsar på lite hö medan han har full koll på den tacka som ivrigt viftar på svansen.

Ikväll har jag varit ute i stallet en längre stund och korrigerat grindaran lite. Våra heltäckta plywoodgrindar fungerar utmärkt men längst bort har jag några vanliga grindar med hästfiltar över. Där kan bägge herrarna klättra på grindaran och kika in på varandra. Det är inte så bra då de stångas och kanske välter hela arrangemanget (trots extra remmar). Så nu är det en täckt skiva där under filtarna till Baxes stora förtret då han är den som klättrat mest.

Skinnkurs

Här kommer några bilder från kursen i skinnsömnad som jag gick förra veckan. Självklart hade jag med mig egna skinn det gick även att köpa olika skinn som kursledarna hade med sig.

Här visar Gertrud hur man skräddar ut ett par tofflor på lämpligast sätt ur ett mjukt Finullsskinn. Man använder en körsnärkniv till att ta ut alla mönsterdelar, helst utan att rita på skinnet. Jag var den enda som var helt nybörjare på skinnsömnad de andra hade gått kurs tidigare och sytt på egen hand. Men det var inga problem då det fanns tid för att visa och instruera hur man både skräddar och syr. Sedan var det lärorikt att titta på vad de andra sydde. Man blir ganska trött i ögon och händer så pauser måste man ta.

Här står vår lärare Gertrud och Elvy och passar in mönster på olika skinn. Längst bort håller Britta på med sina tumhandskar medan Desirée tittar på.
Kursen hölls i Svensbyn hos Britta och Josefin på Eufåria. De har under våren byggt klart sin gårdsbutik med ateljé i gamla lagården. Den fungerade jättebra till kurslokal med sina fina ytor för tillskärning och sömnad.

För något år sedan då vi var ett gäng fårägare som åkte på studiebesök till Tranås skinnpremiering så bodde vi hemma hos Gertrud i hennes fina herrgård, där träffade vi även Elwy som också var på besök under Skinnpremieringshelgen.
De här två kvinnorna har mycket kunskap om skinn och sömnad, båda två har jobbat professionellt med skinn sedan unga år, det var bara att suga i sig allt de berättade.

Som nybörjare så var min ambition att bli klar med ett par tofflor. Fick börja med att sy en provlapp i pälsskinn med olika sömmar. Det var stråksöm, fällsöm, kråksöm och bältsöm sedan en passpoal och kantband i finaste nappaskinn av ren.
Phu som att flyttas tillbaka till syslöjden igen. Var bara att sy och sprätta upp när det blev tokigt. Den här provlappen är ju jättebra att ha när man ska minnas och se hur en söm ska se ut, förhoppningsvis blir det snyggare sömmar framöver...

Limmade på grått nappaskinn på sulan innan jag började sy fast alla lager i varandra. Gjorde ett par med höga skaft, det blev en gosig liten stövel, perfekt att ha på sig här hemma.
Kul och inte allt för svårt att få till, med lite övning så kan jag nog få upp hastigheten också. Viktigt är att passa in de olika delarna rätt så att inte toffeln blir sned och drar åt något håll, ni vet som felskräddade jeans kan bli, väldigt obehagliga.
Därför kan man använda en lite klämma för att hålla delarna på rätt plats, sedan får man jämka lite i skinnet för att komma rätt också.
Att sy det här på maskin kräver nog mycket övning, sy för hand gör ju att man har tid att prova och känna så att sömmen kommer rätt.

Här skräddas det vantar i vitt skinn med röd mockasida, blir superfint!

Vi sydde med lintråd, lite styv och väldigt behaglig att sy med, stark och stabil. Den blå gummitutan är skön att ha på fingret när man syr genom skinn. Efter ett tag är pekfingret ganska ömt så en skyddande tejp eller fingerborg är bra att använda.

Elvy signerade böcker och Katrin sydde på sina handskar, här har hon på sig sina handledsvärmare som hon sydde första dagen då det var ganska svalt i lokalen.  Ingen av oss är nog van att sitta så här still och koncentrerade några längre stunder så  efter ett tag blev vi lite frusna, hon om händerna och jag om fötterna, det blev ullstrumpor på för min del för tofflorna sparar jag till sedan.

Så här kan man sko handsken på handflatan, så den håller lite bättre mot fukt. Katrin har också Finullsfår så våra skinn var väldigt lika.

Gunnar och Maria har blandningar med Leicesterbagge tror jag, skinnen såg då sådana ut. Hons syr på ett gosedjur medan han syr sig en väst att ha till vinterns körslor med hästen. Västen blev jättebra, tog ingen bild på det färdiga resultatet men det var en fin modell, lite längre bak på ryggen, fickor fram och slag som man kan stänga uppe vid halsen.

En lärdom vi gjorde: att sy i skinn innebär punkterade fingertoppar lite nu och då. Inte så bra med vita skinn men det går att fixa! Gertruds knep var rikligt med saliv och torka av med trasa av linne, helt otroligt så gick blodet bort, på mockaskinnet syntes inte ett spår.

Jag ska helt klart gå fler kurser, hann med att börja på ett par handskar och skrädda ut några tofflor till men tror ni jag har sytt något här hemma? Nej efter lediga dagar på kurs så har här arbetats på företaget mest hela tiden känns det som. Inte så kul men vad gör man, det är jobb som gäller just nu, min tid med skinnen kommer det har jag lovat mig själv!

Hej mitt vinterland!

Ja nu är den här, vintern, det har kommit riktig snö som legat kvar i flera dygn. Det har snöat så pass mycket att vi plockat fram snöbjörn och snöskyfflar.

Jag fick sopa av och ruska foderhäckarna lite innan jag fyllde på med nytt hösilage. Det knarrar under klövarna när de trippar ut ur stallet till frukostbordet mina fina flickor.

Men det är ju skönt att vara uppe den här tiden när ljuset smyger fram över trädtopparna. På någon vecka till är det mörk den här tiden på morgonen, då kan man hålla sig för skratt. Den mörka vintern är inte kul här hos oss, verkar vara någon åldersgrej också eftersom jag tycker det blir värre för varje år. Hehe, låter ju som min egen mamma när jag klagar på det här med ljuset. Faktum är att det bara är att tugga i sig eller flytta söderut. Ingen tvingar en ju att bo här precis :-)

Efter utfodring och rastning av hund körde jag ner till Svensbyn i Piteå för att gå på kurs i skinnsömnad torsdag-fredag, kanske jag får med mig kameran imorgon fredag så jag kan ta några bilder under dagen, vi får se. Kul är det och helt uppslukande så vette sjutton om jag har tid att fota nåt. Hej svejs!

Kvällens utfodring

Söndag och det regnar, ja det har regnat i princip hela helgen, allting är fantastiskt blött och klafsigt. Idag har vi lagat vattenpumpen i strilande regn ute i en väldigt geggig vinterhage, vi hann bli på rejält dåligt humör och helt genomblöta både jag och trädgårdsmästaren innan vi fick den att fungera. Men nu så är den fixad och ska förhoppningsvis fungera hela vinterssäsongen.

Vi utfodrar ute i hemmabyggda foderhäckar. Det är gamla transportpallar med trägrindar på som vi sågat upp hål i så alla kan nå fodret från fyra håll, som tak ligger det en plywoodskiva som vi bara skjuter åt sidan när vi ska fylla på med hösilage. Men när det är så här blött och eländigt så ger vi kvällsmålet inne i stallet.

Det uppskattas kan jag säga dels är det helt svart ute då vi inte fått upp strålkastaren på knuten som ska lysa upp matplatsen i hagen också gillar inte mina får regn, de håller sig helst inomhus eller under tak då det regnar.
Kan ha betydelse att de är kortklippta och blir genomblöta på en gång men sedan är det ju så att Finullsfår inte har vattenavvisande täckhår som många andra raser, de är ju avlade på att ge maximalt med fin ull av tunnaste glansigaste kvalité och det har man lyckats bra med. Ull värmer ju fast den är blöt men kan de så undviker de regnet.

I år har vi lyckats med skörden, det är torrt hösilage precis som jag vill ha det. Vissa partier av våra vallar har mycket gråbo och brännässla (och smörblomma), de går också att ensilera men blir förstås betydligt blötare med sina grova stammar och blad. Men är det bara hackat så äter dom det gärna, ja brännässla är ju en delikatess torkad och innehåller många nyttigheter.

Men som sagt just den här balen är väldigt smaklig och med fin blandning av äldre vall, klöver och diverse örter. Lammen har vuxit till sig även den lilla som var vass över ryggen har blivit i bättre hull.
Jag passade på att klämma igenom några av tackorna ikväll och kunde konstatera att de är i lite väl gott hull :-) .  När man känner bakom frambenen så är de mjuka och goa med välfylld hud, den går liksom att rulla ihop och massera utan att man känner revbenen det första man gör. Blir till att strama åt fodergivan lite, man flushar inte Finullsfår de får så stora kullar ändå, onödigt att dra på sig fyrlingskullar om man kan undvika det.

Jag står kvar ett tag och lyssnar på de välbekanta äta-hö-ljuden. Är man stressad eller grubblar på något då ska man ställa sig i en hage eller ett stall med får. Finns inget så avkopplande som dessa lugna, vänliga djur som äter och mumsar. Jag känner mig alltid nöjd och belåten särskilt om det är snöstorm eller som idag regnoväder utanför dörren. Det kan blåsa och smattra hur mycket som helst mot fönster och dörrar men här inne är det torrt, lugnt och fridfullt. Som alltid en skön avslutning på en lång dag.

Början på helgen.

Skönt med helg särskilt som jag unnade mig en ledig fredag också efter en vecka med långa arbetspass och kvällsöppet på torsdag. Börjar dagen med eld i köksspisen efter att jag gjort stallet. En eld som knastrar medan man läser tidningar och äter frukost är bästa starten på en ledig dag!

Jag är ju en tedrickare på morgonen men ganska snart måste jag få i mig kaffe med mjölk. Idag i den här favoritkoppen, vanligtvis dricker jag min första kopp på jobbet en stund innan jag låser upp dörren för dagens första gäster. Hemma är det lite lugnare, jag har oftast ingen tid att passa, kan sitta lugnt och sörpla i mig gott kaffe medan jag lyssnar på radion och elden.

Som sagt här hemma är det ingen som stressar på en ledig lördagmorgon, Atle, som börjar vara grå om nosen, ligger på kökssoffan med husse och smälter maten innan vi ska ut på morgonpromenad. För hans del blir det alltid en snabb vända ut när vi kliver upp, sedan frukost och tålmodig väntan innan det blir riktig promenad.

Vi har fårhusjobb att göra idag, trädgårdsmästaren har hämtat hem årets halm plus några extra balar till nästa säsong (bra att ha torr fin halm redan i augusti), de ska vi rulla in i ladan och klämma in på något smart sätt, sedan ska ny ensilagebal sprättas och boxar halmas och fixas, slutligen måste vi öppna brunnen utanför lagården och hissa upp pumpen för den har slutat att fungera.

Brunnen är bra att ha när vintern kommer men vattnet ska ju upp ur den också. Vi använder en dränkbar pump med trädgårdsslang och värmekabel, det har fungerat utmärkt i flera säsonger men nu verkar den ha gett upp, kanske det räcker med rengöring eller så får vi köpa en ny.
Men först ska Atle promeneras så han får läsa av vad "hundavisen" har för nyheter den här morgonen, det är många doftspår att hålla koll på...