Årets lamning

Lamningen förlöpte utan större problem, någon enklare lägesrättning i form av framben som inte kommer som dom ska eller lamm som kommer med bakdelen först, då måste man försiktigt trycka tillbaka lammet och dra fram bakklövarna en och en så de kommer ut först.


Tackan Sparris lammar utan problem, möjligtvis var hon lite värksvag men när det väl kom igång så gick det undan. Tre rediga lamm som var stora och pigga. Sparris som gick tom i fjol är välgödd vilket kan vara förklaringen till att det gick lite trögt i början. Fördelen är att hon har bra hull och är en erfaren tacka med superbra juver så det finns mjölk till tre hungriga plus att jag kunde frysa in rejält med råmjölk. Det blir nog fina lamm av dessa tre.



Sist att lamma var Skäcken, en av våra äldre tackor och en av de först födda på denna gård. Det blev en utdragen historia med diffusa tecken på värkarbete och lamning så tillslut var det bara att inse att något var tokigt. Försökte rätta själv men gav upp och tog hjälp av vår duktiga distriksveterinär Sofia som lugnt och metodiskt redde upp härvan av ben och huvuden från tre lamm som alla levde mirakulöst nog. En av dom medtagen men hon piggade på sig efter några dagar. Sådana gånger står man inte precis med kameran i högsta hugg. Efter den lamningen var det extra skönt att få servera en stor hink ljummet vatten och det bästa höet till tackan för att sedan koka sig en kopp kaffe och trycka ner årets lamningskläder i tvättkorgen.

Summering;
34 lamm på elva tackor blir snitt 3,1 levande per tacka. Inga dödfödslar eller ofullgånga lamm.
8 trillingar, 2 fyrlingar och 1 tvillingar. Många svarta och skäckiga lamm, hela 21 svarta/skäckfärgade och 12 vita, men ingen brun.
Pigga lamm och tackor som är superfina mödrar, ingen mastit eller mjölkstockning. Jag har stödmatat 7 lamm, varav tre får anses vara flasklamm, ser att de får dia men de skulle inte klara sig utan stöd. Däremot har vi inget bortstött lamm vilket vi har haft tidigare år.

Nu har lammen börjat komma.

 

Finullsgarn!

 

Nu har vårat supermjuka och fina tvåtrådiga Finullsgarn kommit från färgningen! Hela paletten av regnbågen ligger på sofflocket och riktigt ber om att få bli stickade till mjuka sköna plagg.

 

Ann-Britt (som komponerat kulörer och färgat) och Katarina tog sig en tur från Töre och Överkalix på lördagen för att leverera allt det fina garnet. Vi gick en härlig lördag med besök hos tackorna och massor av får- och ullprat. Vi hann även med att planera ett gemensamt projekt, spännande och utmanande, vi får se vart det slutar!

 

Fastlagsris, kottar pinnar och stenar...

Tar en promenad med mannen ner på vallen för att hämta fastlagsris. Han skördar från sin favoritsälg, den har nämligen extra fina videkissar och en klar gul färg på grenarna. Riset tar han till floristerna på "trädgårn" så de får något fint att använda till alla påskbuketter och blomsterarrangemang de producerar den här tiden på året. Trädgårdsmästaren hämtar mycket av materialet till binderiet ute i skog och mark, han har sina hemliga ställen som han vittjar allt efter säsong. Blåbärsris, enris, gran, sälg, kottar pinnar och stenar, allt möjligt från naturen som sedan förädlas och får en särskild plats i någons hem.

Hemma

Hemma efter full jobbdag, konstaterar att dagarna blir längre, klockan är 17.25 och det är ljust!

Skottat hos tackorna och Lester fick vandra vidare

Gäller att älska snön den här tiden på året. Vi flyttar runt den en hel del innan den tinar bort. Efter några dagars ihållande snö och blåst har hela rasthagen hos tackorna drivit igen, alla djur har varit instängda under busvädret.

Stillsamt skottande och idisslande...

Tackornas rasthage innan trädgårdsmästaren kört sitt fyspass med snöbjörnen. -Använd traktorn säger jag. Får till svar att det tar längre tid att varmköra den och röja upp en väg till tackornas dörr plus att han vill ha motionen.

Faktiskt har han rätt, det tog ungefär en kvart för honom att lugnt och stilla flytta snön så de fick en liten yta att komma ut och stå på under dagarna.

Här är alla ute igen och känner på underlaget som är ungefär som strösocker. De står gärna utomhus och idisslar när det är dagsljus, iallafall om temperaturen håller sig kring -10-15C. Är det kallare tycker de nog att det blir kallt om klövarna.

Härlig sommarbild med vår baggtrio som numer bara är två. Någon vecka innan jul fick Lester, som står till höger i bild, urinsten. Jag tog ut veterinär för att få en riktig bedömning då han är/var en väldigt fin bagge som gett oss extremt fina lamm. Tyvärr kunde hon bara bekräfta diagnosen och han fick hastigt avsluta sina dagar samma kväll. Sorgligt men avslutet blev iallafall inte utdraget då jag snabbt såg att han var på väg att bli riktigt dålig.

Fick fälla en tår över denna fina bagge och samtidigt gräma mig att jag inte sparat fler tackor efter honom (sparade bara en då jag tänkte jag kan ta fler ett annat år) eller rent av låtit honom betäcka även denna höst så vi fått fina lesterlamm till våren. Nu blev det bruna Putte som fick betäcka alla tackor denna säsong, det blir nog bra det med såklart.

Moffa moffa och ullkläder.

Ja i det här sällskapet är man bara tvåa, moffa och Birk kollar in fågelbordet som vi har utanför sovrumsfönstret. Det är mycket moffa, moffa nu för tiden och traktor, traktor. Vad ska det bli av den här lilla killen? Han hjälper till med utfodring och vill bära vattenhinkar och hjälpa till då vi halmar. Årets lamm får en liten hjälpreda i sin egen storlek helt klart. Men mest är det moffa som gäller.

Självklart är det ullunderställ som gäller på en sån här liten kille. Hittade norska sidan Nöstebarn 
som har jättefina ekologiska kläder i ull för stora och små. Jag gick en ullkurs i höstas och har efter det blivit helt inställd på att "plastsanera" även i garderoben. Nu är det kläder i ull, ullfrotte och ullfleece som gäller förutom andra naturmaterial.

Har även köpt norska ulltvättmedlet Milo med tillhörande sköljmedel (som innehåller lanolin) för att vårda kläderna bättre. I Norge är det helt självklart att alla barn och vuxna ska ha ullunderkläder, de finns i alla möjliga färger och mönster. Här i Sverige har vi helt förlorat oss i polyesterfleece som är billigt men kortlivat. Förstår såklart barnfamiljer har det knapert att det är prisvärt med polyester men som sagt kvalitéen är ju så mycket bättre med ull också får man fördelarna för miljön på köpet.

Det här med att vi har tappat hela kedjan med att ta hand om ull håller ju nu Fåravelsförbundet på att dra igång projekt om. Kursen jag gick var ett steg av många som hela fårnäringen måste ta i denna fråga. Det är spännande år framöver för hela fårnäringen, vi är helt klart långt framme när det gäller silverlockiga pälsskinn men ullen har vi tappat helt.